Ljuvliga höstdagar med frostkalla nätter. Den ena efter den andra! Matte kan inte låta bli att gå och njuta av den sprakande naturen. Gult, rött, grönt och blått. Träd, gräs, himmel och vatten. Vindarna har blåst kallt från norr, men i skyddade lägen värmer solen gott. Matte promenerar och vilar sedan med fika i solen. Målbildsträning. När det känns lite tufft att ta sig runt den dagliga turen, hägrar belöningen - en fika i solen mot söderväggen på vedboden. Sjukgymnastens råd: "Rör på dig så mycket som möjligt även om det gör ont". Men hälen säger ibland ifrån brutalt och då är det ljuvligt att bara sitta en stund. Hundarna protesterar inte, där de njuter i solvärmen.
Efter turen till handpåläggaren vilade Matte och hundarna en stund, men sedan var det full fart igen. Lite bortrensning av frusna blommor och lite jakt efter ett attraktivt byte. Matte hade hemfört en lätt skadad arbetshandske, som skulle avlivas och tre Lapska damer tog sig an uppgiften med liv och lust! Gázzi är fortfarande den som styr den typen av lekar och dotterdottern Modji fick motvilligt finna sig i detta. Bytet var mormors.
När alla var lite lagom uppvärmda och uppmjukade tog Matte en kortare skogspromenad. I skogskanten, bakom husen och iförd varselväst. Var jägarna håller till är inte alltid lätt att veta. Häromdagen smällde det ett par gånger.
Matte har börjat vinterfixa bilen. Det var på tiden.... Bakskuffen måste rengöras och "bäddas om". Detta krävde mer eller mindre akrobatiska kroppsställningar av Matte, men kunde inte vänta längre. Matte knölade in sig hel och hållen och fäste upp det skyddande skynke som införskaffats. Det skulle fästas med sugkoppar på sidorutorna och knytas fast lite här och där. Att sedan veckla ut stela ben och kravla sig ut genom den ena öppnade grinden var en bedrift. En korkad Matte kom då på att grindarna faktiskt går att lyfta ur... Varpå Matte gjorde just det. Fördelen kontra bur. En hundbil innehåller allt möjligt och vid rensning i baksätet (förvaringsutrymmet) dök en del saknade och icke saknade ting upp vartefter. Som beskrivningen till hur den extra klädseln skulle monteras. Så dax nu. Det gick bra utan beskrivning.
Ännu får hundarna ligga på den heltäckande och tjocka fällen där bak, men snart är det läge att stoppa in biabädden för mer isolering. Det är lite skrämmande att kolla temperaturen i bakskuffen vintertid, när värmen spritt sig i den främre delen av bilen. Visserligen har Lapska Vallhundar överlag en god päls lämpad för vinterväder, men det blir skillnad på pälsens tjocklek hos de hundar som lever norrut i kallare klimat och är ute mycket och på dem som lever i lägenhet eller söderöver. De Lapska här i familjen vistas mycket ute och har tillgång till en trädgård, men de ligger också gärna framför kaminen och njuter. De får inte samma underull, som om de hade haft ett utomhusjobb norröver. Även en Lapsk Vallhund kan behöva ett värmande täcke vid långvarig vistelse i bilen under vinterns träningspass. Det gäller att vara rädd om sitt arbetsredskap/sin kompis.