Lördag.
En turridning var planerad för dagen sedan länge, men den ställdes in och flyttades fram på grund av vädret. Två plusgrader och kraftig vind och eventuellt nederbörd. Alla är inte så välrustade vad gäller ridkläder lämpliga för sådant väder och fikapaus i svinkall snålblåst uppskattas inte av alla. Alla lever inte som Lapskflocken, där oömma kläder för vilka väder som helst är en del av garderoben.
Ett lass grus var beställt och skulle ha kommit under veckan. Vid kontakt med den som utlovat detta på lördagen sade sig personen ha varit sjuk och inte kunnat gå ut och skära till den beställda markduken som låg utanför stugan. Det fanns bara en hake. Lastbilen har varit hemifrån varje dag och när Matte knackat på i veckan som avtalat för att hämta markduken, har endast den sjuka hustrun varit hemma. Som lovade påminna om markduken. Så nu får Matte börja om från början med en säkrare grusleverantör - och ett annat pris antagligen.
Som sagt, det blåste kraftigt och till och från yrde snön i luften. Detta hindrade inte Matte från att ta med sig de två Lapska på en längre skogspromenad än på länge. Det blev en omväxlande promenad med kopplade hundar tvärs igenom den skog som varit en del av ett vargrevir för några år sedan. På längden sträcker sig ett sammanhängande skogsparti långt norrut, upp till Norrtälje. På tvären begränsas skogen av Östersjön i öster och E18 Norrtäljevägen i väster. Ett väldigt litet vargrevir. Men till en del bestående av ett nu välbesökt naturreservat sydost om Lapskreviret. Ingen rusning som i Tyresta dock! Där det råder trängsel på stigarna numera.
Matte och hundarna höll sig i "hemmaskogen" tvärs över vägen och traskade västerut. Varför flocken så småningom nådde bebyggelse och ny sådan bestående av några hus i kanten av en golfbana. En sväng ner bland de nya husen, byggda på en gammal slåttervall intill en gård, gav en god provkarta över hur en huskatalog kan se ut och vilka önskemål man har med sitt lantliga husbyggande. Mest spektakulär var den fastighet Matte och hundarna först nådde fram till. Ett jättehus typ New England på en liten och helt platt tomt. Ett jättegarage för tre bilar och asfalt på hela framsidan. Resten av tomten däckades nu över med trallvirke av lyxkvalitet och en pool ingick i överdäckandet av resterande natur. Känslan Matte fick var "inte nudda marken". Men i skogsbrynet ville man bo. Huset intill gav en enorm kontrast i sin mer modesta och vanligen förekommande framtoning. Enplan och rött med gräs och växtlighet runt om. Smältande in fint i omgivningen. Däremellan fanns ALLT i form av husmodeller trots att antalet i det lilla nybyggda området bara var kring tio hus. Stora hus och små tomter och runt om gårdsmiljö, skog och golfbana. En liten by med visningshus! Typ.
Matte drog sig rätt snart tillbaka in i skogen och pustade ut. Många intryck på väldigt liten yta och ett extremt vindutsatt läge att bygga på. Vinden fick full fart mycket långt bortifrån över de stora öppna ytorna, upp mot höjden där den lilla husgruppen låg.
I skogen var vinden inte alls påtaglig nere vid marken. Bara i de kraftigt vajande trädtopparna. Matte och hundarna traskade vidare rakt ut i skogen bakom den gamla gården Den gamla stigen var delvis försvunnen på grund av avverkning och vindfällen. Som brukligt var förr kastade man det som skulle kastas i en hög nerför en slänt ett stycke bakom huset. Denna privata soptipp råkade Matte och hundarna mer eller mindre snubbla över. En rostig kaffekittel i emalj, ett likaså emaljerat och rostigt handfat. Rostiga burkar och hela och trasiga glasburkar. Mycket glas och trasigt glas! Hundarna fick en vilopaus när Matte gjorde en miljöinsats och plockade undan allt synligt glas och tryckte ner det i en halvrutten stubbe och täckte över. Glas i naturen orsakar inte bara skador på djur. Det orsakar även bränder. Ett fynd gjordes och det hamnade i fickan. Matte kunde inte låta bli att ta med den hela lilla burken med lock märkt Pfizer! En skvätt vätska innehöll den även. Symbolik! Om en vecka kan Husse och Matte boka tid för den andra dosen.
Hemåt gick stegen längs resterna av en gammal traktorväg och på djurstigar och efter drygt två timmar på tur med hundarna kände sig Matte rätt nöjd. Snön yrde vid hemkomsten och både Modji och Aili gick och knöt sig efter att ha fått ett hundtugg som "mellis", när Matte och Husse tog en lunchmacka. Kommer man iväg tidigt blir det mycket dag kvar efter en långpromenad och trädgården hann även få lite omsorg innan dagen var slut.