Hundarna fick en rejäl morgonpromenad i det vackra vädret. Vid passagen av Schäfern och Rottisen, som var ute på tomten och skällande kom rusande mot staketet, gick Modji på bakbenen, dragande i kopplet mot staketet och vilt viftande på svansen! Hon ville in till dem! Några frustrationsskall när Matte höll emot. Inget galet skällande. Násti var knäpp tyst. Jättebra!
Något senare stötte Matte på en bekant som jobbade på sin tomt. Länge sedan sist och en pratstund kändes naturlig. Modji satt snällt tyst och stilla och fixerade granntomtens buskage. Rätt som det var började en hund skälla väldigt mycket där bakom alla buskar. Modji gick igång! Men Matte fick henne tyst med godis. Grannhunden tystnade inte! En Hoffevalp såld till ett par som är nästan 80 år... En av två "Nuffar" hade gått bort och de ville ha en kompis till den kvarvarande "Nuffen"...
De Lapska höll sig tysta och lugna. Ända till dess en dam med en Dvärgpinscher och en Kavaljer King Charles Spaniel dök upp i backen. Plötslig blev de Lapska som tokiga och vrålskällde! Icke kontaktbara och icke intresserade av godis. Bara idiotskällande. Matte drog sig allt längre bort från vägen och ställde sig emellan de Lapska och vägen. De Lapska försökte då komma förbi sin Matte för att skälla ut småhundarna ännu värre. Då fick Matte, som stod med ryggen mot vägen, se att småhundmatten med väninna och småhundarna i långa koppel stannat mitt framför de Lapska. SUCK.
Till slut fortsatte de sin promenad. Utan att Matte ropat vad hon innerst inne önskade skrika åt dem... "Men så gå härifrån och stå inte där och stirra!" Matte skämdes verkligen förfärligt. Över sina ouppfostrade hundar. Över sin oförmåga att få dem tysta.
En kort stund efter kom ytterligare en dam med en Dvärgpinscher i långt koppel. I mycket sakta mak uppför backen. De Lapskas minne fungerade utmärkt. Nu exploderade Matte i en rytning. De Lapska blev faktiskt tysta. De var förvånade över Mattes utbrott och Matte lika förvånad över att det fungerade. Pinscherägaren gick nu baklänges och stirrade på Matte. Nu j-r tänkte Matte och samlade ihop sina vrålapor, tog farväl av bekantingen och gav sig iväg hemåt. Efter Pinschermatten. På långt avstånd för att inte bli misstänkt för att förfölja henne. Nu skulle de Lapska hårdtränas i att inte skälla på Pinschrar! Kadaverdiciplin! Gå fint i koppel och VARA TYST! De bruna har inte helt lätt för det i dessa lägen. Men nu var de knäpp tysta och gick fot med superkontakt med sin Matte. Gázzi lunkade efter i bakvattnet där det rådde lugn och ro.
En av orsakerna till att de bar sig så fruktansvärt illa åt, står nog att finna i att denna Pinschermatte då och då har en hel klase småhundar, som vid passagen av de Lapskas tomt ibland fått stå still och skälla ut de Lapska intill staketet. Sådant har de svårt att glömma. Det värsta är att Modji tar efter sin Mor. Ibland fungerar det att ta enskilda promenader med Modji, men inte alltid. I övrigt så har Modji tidigare visat att hon inte riktigt förstår sig på små bjäbbiga hundar. Hon drar sig undan från dem. Hon föredrar Schäfrar, Rottisar och Mastiffer eller liknande hundar. En Bordeauxdog och en Cane Corso hör till dem hon tycker om.
Tillbaka