På tisdagen njöt Lapskflocken av solen, som nådigt sken över reviret mellan klockan tolv och klockan två! Då nådde den fram till söderväggen vid vedboden, efter att långsamt och gradvis ha närmat sig från granntomten, tvärs över vägen i väster. Under två timmar badade husets framsida i solsken! Snön på gräsmattan gnistrade och den iskantade och bitvis istäckta bäcken porlade, där den kom fram under vedboden.
När Matte hade gått en långpromenad med hundarna, plockade hon fram några renskinn i olika storlek och "bäddade" mjukt och varmt för hundarna och sig själv i hammocken och på snickarbodtrappen, för att njuta av govädret. Modji valde först att ligga på den decimetersmala upptinade kanten av gräsmattan för full koll söderut längs vägen, medan Aili gärna slog sig till ro på den renskinnstäckta gallertrappen. Matte gungade sig själv med foten, där hon satt mjukt och varmt i smideshammocken och solen värmde!
Husse kom förbi och inspirerades att ta en njutarpaus även han. Fram med liggunderlaget! Han sträckte ut sig bredvid Aili i en favoritposition, som inte ser helt bekväm ut, men känns bra för ryggen. Omedelbart bytte Aili sitt renskinnsunderlag till Husses mage! Ailis favoritposition! Mjukt, varmt och upphöjt!
Klicka för större bild.
Husse presenterade några bilder på FB i Lapskgruppen och denna bild fick en hel del uppmärksamhet, till Husses stora glädje! Han försäkrar att detta är en mycket bekväm ställning! Jätteskönt för ryggen!
Matte fick då sällskap av Modji bredvid sig på renskinnet i hammocken. Där satt Lapskflocken och slappade och sög i sig av solsken, solljus och solvärme! Fyllde på lagren av dagsljus, vitaminer och välmående, inför kyligare och mer molniga dagar som väntar.
Onsdag.
Enligt väderrapporten väntade nederbörd, denna genomgråa morgon. Nederbörd i form av blötsnö som skulle övergå i regn på kalla vägbanor. Efter en dag med plusgrader låg temperaturen nu åter kring nollan och det var betydligt halkigare än dagen innan. Matte tog en kortare promenad med hundarna, som sedan föredrog att vistas i uterummet och Matte hittade ingen anledning att vara utomhus hon heller. Regnet hängde i luften som en ruggig och våt trasa som virade sig runt kroppen. Eftermiddagstimmarna tillbringades i stugan, uppvärmd av braskaminen. Snön uteblev men lite regn föll.
Kvällens träningspass ägde rum på samma plats som för en vecka sedan och i helgen. En stor fordonshall där det är lika kallt som ute men inte väderutsatt och där det stenlagda golvet är halkfritt! Eftertraktat nu när alla träningsplatser utomhus är som skridskobanor. Bara att gå från bilen in i fordonshallen några få meter var ett relativt riskabelt gående. Varannandagsväder med tö och minusgrader.
Nu bands alla hundar upp inomhus i grupp, men utom räckhåll för varandra. Stor närvaro var det denna kväll och mycket tid sparas när man inte måste gå iväg och hämta hundar vid bilarna. Framför allt när det är mörkt och halt som ett nysåpat golv, längs vägen från dörren till bilarna. Tränade denna kväll gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanar, en Jack Russelkille, en Jaktgoldenkille och den höglöpande Jaktlabbetjejen. Den Lapskkille som delar flock med löptiken slapp dock oroa sig för alla närvarande killar och fick lugn i ro i bilen. För att få detta att fungera smidigt avsattes en karantänsvakt vid varje frisök, för att hålla frisökande hanar borta från hörnet där hundarna var uppbundna , samt för att se till att det var tyst och lugnt i gruppen helt allmänt. Det är mycket nyttig träning bara detta! Att ha en grupp hundar uppbundna i väntan på aktivitet medan andra hundar jobbar nära inpå. Träning av arbetslydnad och arbetsdisciplin. Inte bara av de fem hanhundarna. Även den höglöpande tiken hade kravet på sig att göra vad hon skulle och inte låta hormonerna styra. Modji och Aili är luttrade, men ändå kan Aili få för sig att ha åsikter, när hennes mamma Modji ger sig iväg på ett frisök framför nosen på henne! En annan störning var den integrerade tvätthallen, inbyggd som ett rum i rummet och där pågick fordonstvätt till och från hela kvällen. Under stort oväsen!
Alla hundar skötte sig bra och de fick använda sin problemlösningsförmåga intenstivt på sina kluriga sök i denna vittringsmässigt mycket oförutsägbara miljö. Långt ifrån jämförbart med att söka utomhus i icke kuperad terräng. Sumo får Matte att undra var genen från bergsgetter kom in? Matte låg gömd intill en vägg, på golvet bakom en stor behållare och fick plötsligt se Sumo komma flygande rakt upp i luften!? För att försvinna i tomma intet. Kort efter sågs han springa omkring på den metallcontainer med lock, i vilken figuranten var gömd. Sumo skallmarkerade och fick som belöning en dragkamp med figuranten som fick hjälp med att komma fram. Sumo hittade sedan Matte och så var alla figuranter hittade. Sumo är väldigt säker på sin nos och fullständigt opåverkad av sökmiljön. Han hade utan problem välkomnats till en räddningshundkurs. Han visar många drag från sina äldre släktingar Gázzi, Násti, mormor Modji, mamma Aili och pappa Nemo!
Modji höll god fart när hon jobbade sig fram i sökområdet, sökande efter fyra gömda figuranter som Husse inte hade en aning om var de var gömda. Det är en fröjd att se den trettonåriga Lapskdamen så smidigt ta sig fram bland alla hinder som dyker upp i hennes väg i denna fordonshall.
Aili har mycket lätt för att gå i skall och söker generellt med stor intensitet och med mycket energi. Vid de två senaste träningstillfällena på denna plats har hon "glappat" för mycket för att Matte skall tycka att det varit helt lätt att läsa sin hund. Aili pyser över ibland och energin komme ut i form av skällande under arbetet. Nu ville Matte sätta ner foten och styra upp sin hund. Vilket resulterade i att Aili fick söka sist av alla, när hela lokalen var stinn av vittring från alla tidigare använda gömställen. Gammal vittring fanns i mängd. Dock ingen färsk i form av någon gömd figurant. Aili fick ett tomsök, för att Matte säkert skulle kunna korrigera skällandet, utan att riskera att lägga sig i någon oprecis markering eller avståndsmarkering.
Aili startades och fick köra sitt frisök precis som vanligt. Som om flera figuranter var utlagda. Hon hade ett bra sökmönster och drog iväg på egen tass långt före Matte. Långt borta hörde Matte ett enda skall och såg sedan Aili jobba sig vidare igenom området och tillbaka mot Matte. Aili jobbade under tystnad och lät sig styras fint utan att gå i skall. Så småningom var det bara ett hörn närmast startpunkten som var oavsökt och nu började Aili bli lätt frustrerad av att inte ha hittat någon. Hon tenderade att fastna kring några stora containrar och här kom skallet igång. Aili signalerade att här någonstans fanns någon gömd, vilket var helt fel. Alltså kunde Matte tydligt sägar åt sin hund att vara tyst. Aili jobbade vidare, skällde lite och ombads vara tyst. Först när Aili åter jobbade på utan att skälla tackade Matte för en god insats och signalerade att området var väl genomsökt och att Aili nu var ledig. Matte berömde Aili tydligt med både röst och belöningsgodis. Färdigt.
Träningsgruppen samlades hos hundarna för en fika på stående fot för att snacka och umgås lite och för att fortsatt träna hundgruppen att koppla av, där varje hund låg på sin plats i viloläge.
Passivitetsträning får inte glömmas bort!