På fredagen fick hundarna i alla fall den försenade långpromenaden med Matte.
När Matte behövde åka ner till byn och bunkra lite inför helgen, tog hon med sig hundarna. Träningsvärken var borta och vädret var fint. Molningt förvisso, men varierat molnigt. Lite sprickor som ingav hopp om mer ljus och olika nyanser av grått. Det pratas väldigt mycket om en rekordsolfattig novembermånad och hur överlever man. Det finns värre bekymmer än en mulen himmel och dimma. Men strimmor av ljus kändes positivt och en aning av att solen ändå finns där bakom! Fortfarande. Enligt uppgift har solen synts endast några få futtiga timmar här i trakterna under november månad. Färre än på en väldig massa år tydligen.
Nu parkerade Matte bilen nere i Brottby och tog med sig hundarna längs den gamla grusvägen som leder ut ur byn. Slingrar mellan de urgamla gårdarna längs den gamla Långhundraleden mot Uppsala. Först kom Matte och hundarna till Sundby. En gammal gårdsbildning med fina gamla hus. Här var två mattar just på väg ut med sina hundar och tre av dem slank ut genom grinden och rusade Lapskgänget till mötes. En Rottistik ville bara hälsa enligt ägaren, men blev osäker när hon möttes av tre skällande Lapska, som var helt oförberedda på anstormningen genom häcken. Rottisen visade tänderna och både de Lapska och Matte blev osäker på hennes kroppsspråk och vad som skulle hända. En Boxer och ytterligare en hund rusade efter från tomten och nu blev det rörigt. En matte fick ordning på hundarna och Boxerhanen som Matte trodde var intresserad av höglöpande Násti visade sig vara kastrerad. När alla hundar var infångade blev det lite hundsnack på vägen. Lapskgänget fick således upptäcka att de totalt sex hundarna vid gården samtliga var vänligt sinnade och slappnade av. Bra träning med förstående hundägare. De gick sedan före med sitt hundgäng mot nästa gård. Matte traskade också på allt längre ut från byn. Mellan eltrådförsedda hästhagar på båda sidor. Fem skygga rådjur var inte som rådjuren hemma! De här stod inte kvar och betade när Matte och hundarna närmade sig på vägen. Iväg bar det i stora språng mot skogskanten och Modji tittade långt efter dem, gående på bakbenen.
Kommen halvvägs till Husa, kunde Matte se Lussinge tvärs över dalgången och Vada kyrka med de stora gravkullarna i fonden mot Vadadalens vidare sträckning. På Husa finns ett gårdslakteri för gårdens grisar och härifrån kan man köpa julskinkor som närproducerats av frigående grisar. De måste beställas i mycket god tid. Vägen går här som i meandrar över slättlandet i dalgången. Mellan små stenrösen och åkerholmar med gamla träd. Vid en av de stora björkarna vände Matte åter mot samhället. Hundarna hade hela tiden mycket att nosa på längs vägen, då sex hundar nyss passerat framför dem.
En man närmade sig med sin lösa Rottis på avstånd längs den smala vägen. Matte klev av vägen med sin flock och mannen kopplade sin hund. Mötet blev lugnt och väluppfostrat. Förbi den gamla röda träbyggnaden som rymmer ett dagis gick promenaden och strax var Lapskflocken tillbaka vid bilen efter lite mer än en timmes promenerande. Nu hördes upprepade skott från skjutbanan utanför byn och Matte körde dit för skottillvänjning för Aili. Parkerade intill och matade hundarna med godis i bilen under skjutandet. Men snart hade de skjutit färdigt och både skyttarna och Matte rullade därifrån.
Hemkommen tog Matte en snabbfika på språng innan skymningen föll och hundarna väntade utomhus. Matte satte sedan upp en ljusslinga i syrénhortensian som står intill bryggan i bäcken och hänger sina grenar ut över vattnet. Lite ljusblänk i det strömmande vattnet kanske blir fint? Men blött var det och nollgradigt och Mattes fingrar stelnade. Hundarna gjorde Matte gärna sällskap när hon gick in och tände en brasa.