Torsdag.
Husse och Matte var övertygade om att Aili var dräktig efter de fem parningarna. Två ultraljud har inte kunnat påvisa några fosterblåsor, men det är inte alltid man ser något på ett ultraljud. Man ser ju bara en liten bit i sänder. Då Aili visat så tydliga tecken på dräktighet i form av kraftigt förstorade spenar (osynliga innan) ville Matte ta det säkra före det osäkra, så att det inte låg ett ensamt och okänt knytt och skramlade i något hörn i Ailis mage. Matte ville veta hur Aili skulle utfordras och tas omhand och ville absolut inte att både Aili och Matte skulle få en helt oförberedd födsel kring Lucia. Därför röntgades Aili på torsdagförmiddagen. Inte helt förvånande fanns det inte något litet vitt streck, som visade en liten ryggrad någonstans där inne. Aili är garanterat inte dräktig, tyvärr. Inte en enda av dem som väntar i valpkön får en valp redan nu tyvärr. Det finns de som köper en valp och det finns de som väntar på en speciell valp. Det är Matte djupt tacksam för! Samt oroas för att inte kunna leva upp till förväntningarna. Ett nytt försök att göra er glada görs i vår. Matte känner ett stort ansvar i detta att försöka sälja något man faktiskt inte har. Uppföderi är en märklig syssla som inte får bli business! Grundidén borde vara att utveckla en ras i en gynsam riktning, där hundar bringar glädje i sina familjer. Inte något man hoppas tjäna pengar på och säljer till den som betalar. En god matchning för tillvaratagande av materialet, känns för Matte väsentlig.
Vid veterinärbesöket fick båda hundarna sin årliga vaccinering mot kennelhosta och för första gången fick de den som "nässpray", vilket skall vara effektivare än i spruta. Lätt förvånade såg hundarna ut när de fick något insprutat i näsborren! En spruta hade de sett förr! Men så togs kanylen bort och de slapp sticket, vilket de säkert inte var ledsna för.
Vädret var fint och efter hemkomsten tog Matte en powerwalk med viss intervallträning tillsammans med hundarna genom området. Full fart med långa benet före, omväxlande med lite längre luktstopp på vissa ställen. Mattes hostande har begränsat farten på promenerandet under hösten, men nu lättar det på, peppar, peppar... och konditionen måste förbättras. Cykelturerna ger inte Matte så mycket motion, då Aili är en mycket bra draghund och därför har sele vid cyklandet.
Matte och hundarna hann precis hem innan det skymde på för mycket för att vara trevligt att trängas med stressade bilister på vägen. Trots reflexer!
Kvällen firades med "fredagsmys" i förskott i form av bubbel, då det fanns anledning att fira något å någon annans vägnar. Härligt när man kan glädjas kollektivt på distans och man måste ta varje chans att fira något när man kan! Gaudeamus igitur!