Fredag kväll.
När laget och Husse, som medföljde som chaufför och allt i allo, installerat sig i stugan vid Uskavigården fick lagledaren koordinater för var tävlingen skulle starta. Ut i skogen bar det på svårhittade småvägar i mörkret. Så småningom hamnade laget rätt och den första uppgiften väntade. Generellt för kvällen gällde: "Så lite ljus som möjligt då zoombier dras till ljus! Lys ner i marken!" Ett uppletande över en mycket stor yta väntade och där fick Aili starta. Hon gav sig iväg ut och verkade osäker på vad hon skulle göra, när hon inte kunde ta med sig de upphängda reflexvästarna. Föremålen som skulle hittas låg på marken nära västarna. "Tillhörande zoombieanfallna forskare". Ailis kollega Springertjejen Lo, med mer medfödda anlag för detta, skickades ut och så småningom var tre föremål inhämtade.
Nästa station var mer Ailis givna uppdrag. Längs en U-formad slinga på en bred stig skulle Aili söka sittande på en kärra, dragen av en lagmedlem. En pappa var försvunnen och dottern medföljde laget. Aili jobbade fint med vinden som slog mellan träden, fick vittring från en person i området och skallmarkerade. Dottern uppmanades ropa på sin pappa som svarade och med hjälp av stegräknande kunde en exakt position anges. Detta blev lagets bästa resultat på tävlingen med full pott poängmässigt. 250 poäng!
Därefter blev det en två och en halv kilometers skogspromenad med anfallande zoombier längs stigen och en uppgift att hitta försvunna människor. Aili skällde ut en zoombie rejält och försvarade Matte. Aili skallmarkerade en person och släpptes ut för att visa vittringskällan. Ytterligare en person hittade hon men kunde inte hitta vittringskällan. Det blev en avståndsmarkering.
Sista stationen ute i skogen blev ett 250 meter långt oxastråk (oexploderad ammunition). En smalt avspärrad bana, där hund och förare inte fick kliva utanför avspärrningen. Bitvis var det inte mycket mer än två skobredder brett. Matte och Aili gick först och banan inleddes med en mängd lastpallar i en hög, sedan bar det över en liten men brant hög med krossat tegel och mitt i banan skulle man över en ungefär tio meter lång timmervälta, högst på mitten. På slutet var det stockar att kliva på och supersmalt. Att Matte med två höftproteser och ett överansträngt knä klarade detta imponerade på henne själv. Skall sjuttifyraåringar hålla på med sånt' här? En fråga Matte ställde till sig själv. Men kroppen höll! En av lagmedlemmarna måste avstå det långa oxastråket på grund av ett krånglande knä. Säkerhet och hälsa måste alltid gå först! Även om laget tappar poäng. En lång skogspromenad tillbaka till bilen och den väntande Husse kändes som ett bra sätt att räta ut kroppen igen.
Lördag.
Efter en relativt kort natt med inte så mycket sömn drog tävlingen igång igen på lördagsmorgonen. Nu väntade tre olika stationer i zoombiestaden. Lag 'Gott och Blandat' - lag 2 på tävlingen begav sig iväg till angivet område. Där delade laget på sig i två par för att söka av varsin halva av området. Ailis och Mattes uppgift blev att söka av ett avspärrat område där bara Aili fick gå in. Aili var lagets starkaste kort när det gällde att frisöka ensam i områden, då hon under frisökande är styrbar på ett bra sätt. Även på långt håll från Matte. Aili skickades iväg på sök och snart hörde Matte en skallmarkering. Då gav stationsansvarig Matte tillåtelse att gå in i det avspärrade området. En person var hittad nere i en liten källare och en axel var skadad. Mattes sökpartner tillkallades och tog hand om den skadade och förde den till 'sjukhuset', medan Aili sökte vidare. Hon skallmarkerade på ännu ett ställe men hur Matte än hasade omkring i en grusig slänt och kröp runt, kunde hon inte lokalisera den hittade personen under diverse betongkonstruktioner. En hittad person rapporterades ändå. Lagets andra halva hade också hittat en skadad person.
Efter lite väntande skickades laget sedan in i ett angränsande område, byggt som en raserad liten stad. Här fanns 'allt'! Dukade bord, kläder, leksaker och blodiga lik i form av dockor. Zoombier hade attackerat kyrkan mitt i staden. Även här delade laget upp sig två och två och sökte i varsin halva. Mängder med containrar i två våningar var det att söka igenom. Aili släpptes lös och jobbade fantastiskt fint i par med Matte. All träning med avståndsdirigering och avståndslydnad betalade sig! Aili kutade omkring uppför trappor och nerför trappor och hjälpte Matte att söka igenom mängder med utrymmen. Kyrkan ville hon in i men fick inte, då den var avspärrad på grund av rasrisk. Matte misstänkte att någon kunde finnas där, men fick ingen markering. Det visade sig senare att prästen var kvar uppe i tornet! På denna station hade laget med sig en reporter från Nerikes Allehanda som tog många foton.
Klicka för större bilder.
Kort innan tiden var ute för laget att söka på denna station, skallmarkerade Aili uppe på taket till en container. Samtidigt som kollegan Lo med förare hittade en person i ett lönnutrymme bakom en vägg, rakt under Aili.
Ytterligare en station skulle avverkas innan tävlingen var slutförd för laget. En jättestor byggnad skulle sökas igenom efter överlevande och även här fanns det anfallande zoombier som kunde föra bort ekipagen och sätta dem ur spel. Men om laget hittade en flaska med zoombievaccin att oskadliggöra en zoombie med, kunde man söka lite mer obekymrat. Ett gammalt sinterverk med gallertrappor i oändlighet. Från de olika källarplanen och ända upp till taket! Här inne måste hundarna söka med skor/sockor på fötterna på grund av glas på golvet här och där. Även i alla gallertrappor med stora fyrkantiga hål var hundskor ett bra skydd.
Lagledaren beslöt, efter en diskussion med sina två medföljande lagkamrater, att söka sig uppåt i byggnaden. En zoombie hördes hasa runt på vånigsplanet under det där man gått in i byggnaden. Delvis sökte man i mörker, men för det mesta var det halvmörkt och lampor måste användas, men sparsamt på grund av zoombiefaran. Överallt var det föremål man måste undvika att snubbla på och trapporna var öppna och med bitvis halvdana räcken. Farligt på riktigt alltså och Matte valde att koppla om från sökskynket till halvstryphalsband. För att kunna hala upp Aili om hon skulle kliva fel någonstans på de öppna våningsplanen med fritt fall till källaren. Att vara höjdrädd hade fungerat dåligt här. Långt uppe i byggnaden hittade Aili och Matte ett omklädningsrum dit inte mycket ljus nådde. Tack vare pannlampan upptäckte Matte en mycket diskret trädörr, bland alla plåtskåp som Aili nosade sig igenom. Bakom denna dörr fanns en bastu och där satt en person. En gammal träningskompis som det var väldigt roligt att träffa på igen! Om än under aningen märkliga omständigheter, när hon jagats av zoombier!
Allra högst upp i byggnaden gick Aili och Matte tillsammans med lagledaren med hund. Den ena branta gallertrappen efter den andra ledde bara högre och högre och till slut upptäcktes ett nytt våningsplan mitt i byggnaden! Det avsöktes utan fynd och de två Lapska Vallhundarna Aili och Kirou tog sig utan att tveka ner igen. Trots att de öppna och glesa gallertrapporna upplevdes som hängande i luften. Lite sent - men dock! En flaska med zoombievaccin/spray hittades av Matte på en hylla bland döskallar och annat. Nu var tiden nästan ute och trots den hittade sprayflaskan måste laget avbryta och avrapportera. Utan att ha hunnit söka igenom källarplanen. Även på denna station avstod en lagmedlem från att vara med på grund av det utslitna knät. Tre hundtantpensionärer gjorde mycket bra ifrån sig totalt i denna byggnad och kände sig mycket nöjda med sig själva. Hundarna jobbade mycket bra och det gjorde även deras förare. Ja! Man får tycka att man gjort bra ifrån sig! Matte har aldrig tidigare i sitt liv gått i så många gamla smala och branta gallertrappor under en timme tidigare i sitt liv! Inte heller Aili!
Det stora sinterverket syns bakom laget på lagbilden. En del av byggnaden sticker upp. Det är stor höjdskillnad ner till tävlingsområdet från parkeringen där laget fotades. Det syns även bakom hundar och förare när de söker i zoombiestaden.
Klicka för större bilder.
Byggnaden i bakgrunden är sinterverket, där Aili och Matte
klättrade i gallertrappor i det oändliga! 
Oskadda och nöjda med sig själva återvände alla lagmedlemmar till parkeringen och Husse. Ovanför en sista lång och av våta höstlöv såphal trappa. Husse hade varit med som publik och fotograf utomhus på plan mark i zoombiestaden. Gallertrapporna avstod han gärna och var nu beredd för ett förevigande av det kämpande laget! Direkt efter en timmes trappgående! När Matte tittar på lagfotot, tycker hon nog att de fyra pensionärerna ändå ser rätt pigga ut!
Vid kvällens gemensamma middag och prisutdelning visade sig laget ha klarat sig bra i konkurrens med avsevärt yngre medtävlare! Av totalt 2.200 maxpoäng fick laget med de två Lapska Vallhundarna 1.248 poäng och kom på tredje plats. Endast 52 futtiga poäng efter tvåan! Trots en man kort på två av totalt sju stationer. Ett lag med pensionärer som tävlat årligen i många år och vägrar sluta! Det här är ju så roligt! Samt en bra sporre för att hålla både hundarna och sig själv i god kondition. Både fysiskt och träningsmässigt/kunskapsmässigt vad gäller räddningssök och lite annat. Det vinnande laget består av fyra unga män, som nu börjar planera nästa års tävling i Blekinge!
Husse fick lite tveksamt veta att 'Lag Gátchis' i många år hos de olika arrangörerna/andra lagen har kallats 'Pensionärerna'. Laget har sett lite olika ut över åren och 'Lag Gátchis' med Lapska Vallhundar och pensionärer hade saknats bland anmälningarna i år. Men en sammanslagning har gjorts efter det att Husse avstår tävlande sedan i fjol och Matte med flera ger inte upp!
Lagtävlingen arrangeras av SRhF och av det lag som vann tävligen året innan. Att komma tvåa som i fjol är kanske att vinna trots allt. Det är ett jättejobb att hitta bra områden för att kunna arrangera denna årliga tävling! Många olika stationer för lagen att tävla på krävs och inte minst är ett samlat boende där man får medföra hund, inom rimligt avstånd från tävlingsområdena, svårt att hitta. Sex lag med fyra ekipage i varje lag tillåts tävla. I fjol anmälde sig för många och lottning skedde. I år var det färre lag anmälda. Tävlingen i år ägde rum på Stråssa gruvområde tack vare 'Batalj'. Bodde gjorde lagen i stugor på Uskavigården.
Ett tips till de som vill ordna någon rolig hundaktivitet och Matte är inte sponsrad av någon för att skriva detta! Man kan leta kong i den här miljön till exempel!