Lördag.
En Husky/Schäferkorsning blev Mattes första räddningshund. Certifierad som Tjänstehund-Räddningshund 1994. När hon fick en fästingburen sjukdom och på den tiden för låg antibiotikados, blev hon kroniskt sjuk och cortisonberoende livet ut. Vilket gjorde att Matte måste se sig om efter en ny hund att utbilda till räddningshund. Efter mycket letande tipsades Matte om rasen Lapsk Vallhund, om vilken Matte inte visste något alls. "Den ser ut som en Kelpie med strittad päls som en Gråhund". En rätt bra beskrivning från en som hade Kelpie och körde räddningssök som hobby för den yrkesvallande hunden. Matte började söka hund och fick kontakt med Gázzi som straffat ut sig i barndomshemmet och fem månader gammal behövde ett nytt hem. Matte trodde att hon letade efter en valp, men fyra månader senare flyttade den nu nio månader gamla Gázzi in hos Matte och två Husky/Schäferdamer, hösten 1998.
Matte trodde att hon kunde en del om att vardagsfostra och träna hund efter en Dvärgpudel, en Siberian Husky och två Husky/Schäferblandningar, samt att utbilda en räddningshund. Med Gázzi i flocken ställdes mycket på ända! Gázzi hade egna åsikter i det mesta och att bli fasthållen ville hon inte under några omständigheter. Hon fick för sig att styra flocken med Matte och de två vuxna Husky/Schäfertikarna och skulle ha sitt uppepå. Hon fick en veckas "smekmånad" för att Matte skulle lära känna den kaxiga Lapskdamen och hitta rätt knappar att trycka på för ett fungerande liv tillsammans. Hon bodde på prov en tid först. Redan efter fyra dagar introducerades Gázzi i träningsgruppen och utmärkte sig genom att försvinna på ett stort inhägnat område vid avvallningen av området. Hon dök upp så småningom, genomblöt, stinkande av fotogen. En hund som det var lite fart på! En nyfiken hund som tog för sig! En hund med potential och en hund Matte ville ha.
Matte trodde att en Husky/Schäfermix i lydnadsträning och på tävling och i utbildning till räddningshund var en utmaning. Men Matte hade då inte mött den Lapska Vallhunden Gázzi. HON blev en utmaning. Där måste Matte hitta för henne hittills okända knappar att trycka på och sinnen att stimulera för att få till ett samarbete över huvud taget! Gázzi var sig själv nog och behövde ingen människa nämligen. Gázzi gav sig mer än gärna ut i ett stort område och sökte människor! Hon hittade en och skällde på den till hon fick något godis och då drog hon genast vidare till nästa långt innan Matte hunnit fram. Att springa och att skälla var det absolut roligaste hon visste! Varför hon var självbelönande och helt ointresserad av samarbete med vare sig figuranter eller förare.
Nu hade Matte fått en rejäl utmaning och inte förrän Gázzi var två år kunde en viss samarbetsvilja skönjas. En agilitykurs fick Gázzi att samarbeta betydligt bättre än tidigare och ännu en fick henne att bli en bra agilityhund, men något tävlande var inte aktuellt. Matte satsade på att få till en bra räddningshund och det blev Gázzi. En hund som lärde Matte en del om att utbilda och träna en Lapsk Vallhund. Här fanns det många okända knappar att hitta, vilka man måste trycka på för att få till det. En självständig hund som skall kunna samarbeta. En hund som används till både vallning och jakt. En hund som skall kunna lösa problem ensam - vilket är på både gott och ont ibland. En hund som behöver omväxling! En hund som lätt kan bli uttråkad!
På lördagen tränade Lapskflocken åter i en bergtäkt med stora ytor och många möjligheter att gömma figuranter. En Lapsk som nu blivit vuxen vid fem års ålder (inte Aili) har visat självständighet genom att "gå in i en bubbla" när föraren vill ha kontakt. Ett beteende som Matte känne igen från Gázzi. En hund inte alls besläktad med den egna flocken, men en Lapsk! Samma beteende som Gázzi visade. Kan själv! Ett nytt sätt att träna måste till för att lösa en knut som uppstått i relationen. Eftermiddagen ägnades i huvudsak åt detta och framgång kunde ses efter en noga genomtänkt och upplagd träning. Hunden var glad och samarbetsvillig och utförde sitt uppdrag exemplariskt tillsammans med sin glada förare! Trevligt såg det ut! Gázzi lärde Matte mycket.
Aili och Modji skulle inte bara ligga i bilen och se en annan hund jobba, så de fick varsina likadana sök. Tre figuranter spred ut sig i området och gömde sig på kända ställen. Både Aili och Modji bjöds i sina sök på mycket spring och lite svåra vindförhållanden, när de sökte sina figuranter bland gigantiska grushögar och stora maskiner. Lagom när träningen avslutades för dagen upphörde regnet! Att ligga på rygg i en grushög medan regnet strilar i ansiktet har sin tjusning, för den som fokuserar på hur vinden blåser och svänger hit och dit och man funderar på var hunden skall ta vittringen, varifrån den skall komma upp i grushögen och fram för att få sin godisbelöning. Ibland blir det precis tvärtom mot vad man trott! Spännande!