Lördag.
Vad som säkerligen inte undgått någon är att marken kring den lilla stugan i skogen sedan en tid och även tidigare till och från, är täckt av en tunn och osynlig ishinna. Gräsmattan är nu äntligen isfri och en möjlig lekplats för hundarna som tur är. Men ytan med betongplattor framför ytterdörren har varit helt livsfarlig att beträda de senaste dagarna. Hundarna satsar och rusar nerför de fem trappstegen och dammar omkull. Husse och Matte befinner sig som smörklickar på heta potatisar när de passerar och vet ändå om sakernas tillstånd. Besökare gör det inte och killen som slutgiltigt skulle ansluta TV och datorer till fibernätet varnades innan ankomst. På Jula har det miljövänliga saltet tagit slut. Tillgängligt salt bör inte spridas på betongplattor.
Nu bara måste familjen fixa detta med att salta framför huset! I Arninge var det kört, så nu stod hoppet till Åkersberga. På Bygg Max fanns endast grovt salt icke lämpligt för betongplattor. Samma sak på Rusta. Men på ÖB blev det napp! Lapskflocken tog sedan en sväng förbi Åkersberga Växtförsäljning, för en fika i trivsam miljö i det stora växthuset.
Ännu fanns ljusa timmar kvar att utnyttja när familjen återvände hem och Husse tog med hundarna på en skogspromenad. Matte firade Knut då julen skulle ut! Ljusslingor och dekorationer utomhus plockades bort, vilket var lika trevligt som att sätta upp dem.
Ett fynd av sedan länge "förlorade" bilder gjordes, när Husse fick fart i Mattes systemkamera som hamnat i skymundan sedan flera år. Bilder på Gázzi i mängd! Sorgliga bilder, då de visade sig vara tagna hennes sista dag i livet. Härliga bilder på Násti och Modji! Roliga bilder på Nástibarnen Lihkku i J-kullen och Ante i A-kullen när de var på besök från Nederländerna!
Bilder på Modji, fyra år gammal, som hjälpte en granne att få in höns och ankor i hönsgården på kvällen, när de fått roa sig fritt på sin tomt hela dagen. Modji visade en mycket god naturlig förmåga att söka upp även någon kvardröjande höna under en idegran, för att se till att även den anslöt sig till flocken. Matte hade jouren ibland och med Modjis hjälp gjorde det inget om skymningen började falla. Modji svepte runt hela tomten och såg till att varenda höna anslöt sig och pallrade sig in i hönshuset för natten. Där kunde Matte sedan servera mat och vatten och någon enstaka gång hände det att Modji under tiden lyckats avslöja ännu en höna som legat och tryckt och nu stod utanför dörren med Modji som väktare bakom.
Modjis mormor Gázzi var inte gammal när hon hjälpte Matte att både söka upp och valla hem Fjordingen Pontus som var på rymmen i kvällsmörkret vintertid ibland. Mat i form av förna fanns på åkerholmarna bortom gården. Hon buntade även ihop och föste självständigt hem grannens får när de var på rymmen. Samtliga fyra Lapska i flocken över åren har testats på fårvallning/gått vallningskurs och nog finns vallanlagen där! Vilket även visat sig att de gör hela vägen till Gázzis barnbarnsbarn - Modjis barnbarn. Renar måste inte nödvändigtvis till för att kunna bevara vallanlagen i rasen. För att fastställa att man inte avlar bort dessa rastypiska anlag, när man befinner sig utanför renskötselområdet. Man får göra så gott man kan och ta det man har tillgång till. Bara man testar att vallanlagen finns där när man föder upp de Lapska, så att de även framledes kan användas inom renskötseln.
Ett djurintresse är nödvändigt hos en vallande hundras och Lapska som renodlade sällskapshundar uppskattas tydligen när de saknar djurintresse och inte intresserar sig för vare sig ekorrar, katter, harar, rådjur eller älgar. Eller renar? Ett observandum för framtiden. Diskussioner på FB om viltintresse - eller inte hos Lapska, låter ana att viltintresse vill man inte ha. Men rasen används ju även som jakthund och djurintresset är mångfacetterat. Jaga och valla är två sidor av samma mynt. Måtte inte efterfrågan på icke djurintresserade Lapska styra tillgången. Lapsk är inte en renodlad sällskapshund av robust karaktär. Som bör sakna intresse för djur. Att jaga/valla.
Det hänger helt på föraren att lära den vad man gör när och var och hur.
Läs gärna här - den finska beskrivningen av den finska rasen Lapsk Vallhund, på finska Kennelklubbens sida:
"Den lapska vallhunden är en fridsam hund med goda nerver, läraktig, energisk och tjänstvillig. I arbetet är den snabb att ta till skall. Den är människovänlig men den är inte lämplig enbart som sällskapshund, utan den ska också arbeta aktivt." Mattes understrykning.
Familjens Lapska intresserar sig mycket för rådjuren i och kring sitt revir. Så finns vallanlagen också där. Det för en valllande hundras så viktiga DJURINTRESSET. Samt viljan att valla/jaga/arbeta med något.
Klicka för större bild.
