I ett litet hus med få dörrar sker allt på något vis "mitt i". När knytten i går kväll fått sin kvällsmat och lekt sig trötta, tog Matte en kvällsrunda med Gázzi och Násti, under en gnistrande stjärnhimmel. Strax efter midnatt slocknade Matte som klubbad. Klockan 04.17 var det morgon för de skränande måsarna i valprummet... Násti, som lånat Modjis korg i sovrummet, såg totalt ointresserad ut av sina barn. Hon tittade undrande på Matte. Blicken såg aningen uppfordrande ut - få tyst på oväsendet Matte! Jag sover!
Matte ämnade inte låta den ointresserade mamman slippa undan utan fick med henne ut i köket. Där blev hon överfallen av sina barn och tänkte smita. Matte var alltför trött för att fundera över vad som var rätt eller fel. Násti ombads lägga sig ner, för att få tyst på måsarna. Därefter satte Matte helt försåtligt ett kompostgaller i köksöppningen mot hallen. Násti kunde ligga i hyllan utanför valprummet tyckte Matte. När knytten ätit färdigt lyftes de tillbaka in i valprummet. Matte gick till sängs och stängde sovrumsdörren om sig. Snart var det tyst och lugnt igen och Matte sov ytterligare flera timmar. Matte var nöjd, knytten var nöjda. Vad Násti var kändes för ögonblicket inte lika väsentligt. Förlåt Násti! Men dag följer på natt.
När alla hundar och Matte fått frukost, fick hundarna en kort promenad till brevlådan för att hämta tidningen. Det visade sig att många hundar var ute på promenad vid samma tid. Ett regelrätt uppfödarmöte skedde på vägen! Cocckeruppfödare, Kooikeruppfödare och så Matte. Sju hundar uppförde sig väl sittande kopplade i grupp, när mattarna snackade hund. Vad annars?! Det visade sig att Cockerkullen som är tre dagar äldre än den Lapska kullen uppför sig ännu sämre på nätterna! De sover bara ett par tre timmar och skränar även när deras mamma är närvarande. Matte skall alltså vara glad som fick sova i hela fyra timmar i ett sträck! Kontentan är att både Cockermatte och Lapskmatte, var för sig, nu börjat servera valpfoder tre gånger/dag till de arma utsvultna knytten.
Varken Gázzi eller Násti har nu visat intresse för att gräva lya under lekstugan. Skönt! Men de invaggar nog bara Matte i falsk trygghet... Matte gav sig på den snö och is som i mängd täcker uteplatsen, som skulle bli valphage på baksidan av huset. Att släppa ut ett enda knytt på framsidan är en total omöjlighet nu och en lång tid framöver. Bäcken korsar tomten några meter framför huset. Där forsar vattnet nu fram i hög fart och i nivå med gräsmattekanten. Det som faller i vattnet dras ner i virvlarna och förs bort i mycket hög fart. Matte MÅSTE helt enkelt få bort mängderna med snö och is från åtminstone en del av uteplatsen, för knyttens skull. Baksidan av tomten utgörs av ett brant och snötäckt berg. Skall knytten få komma ut, så finns inga alternativ annat än mycket hårt jobb. Men allt måste inte göras på en gång. Lite varje dag och solsken till hjälp, så löser det sig. Det ser i alla fall lovande ut. När Matte återvände till husets framsida, låg Gázzi och Násti i solen och hade det skönt.
Matte ville ändå låta knytten få lite vårsol på kroppen, ljum vind i nacken och fågelkvitter i öronen. De togs ut en och en och fick bekanta sig med naturen sittande i Mattes famn. Efter en stund sattes de ner på betongplattorna framför ytterdörren. Just där hindrar stora snömassor att de kommer vidare mot bäcken. När de placerades på betongplattorna reagerade de så här: Mánnu stack genast iväg bort från en överraskad Matte. Men Matte hejdade honom efter ett par meter. Alla tjejerna gjorde inbördes exakt likadant. De tog några steg och började sedan nosa på jord och växtdelar mellan beongplattorna eller längs med dem. Där blev de kvar.
Knytten fick ett kort besök av vårpromenerande grannar. Många foton togs och jämfördes med dem som togs för en vecka sedan. Alla knytt blir lika glada åt besök! Liksom deras Mor och Mormor.
Husse ringde och rapporterade om Modjis träningsresultat. ALLT är träning när Modji är på läger! Hon bor med Husse på ett vandrarhem tillsammans med alla övriga lägerdeltagare. Hon kan stå i fönstret och titta ut över parkeringen och entrén. De bor i det första rummet, närmast ytterdörren. Alla passerar utanför. När Modji hör att någon går ut genom ytterdörren, springer hon genast till fönstret för att se dem komma runt hörnet och gå vidare. Hon är helt tyst hela tiden. Många hundar passerar utanför dörr och fönster och det bekymrar inte Modji. Vid träningsplatserna i den gamla cementfabriken i Stora Vika får Modji ligga i bilen. Husse parkerar den avsiktligt så att alla passerar bakom bilen och luckan är öppen. Modji ligger tryygt i bilburen och vilar hela tiden. I dag har hon fått göra frisök och markeringsövningar. Husse var väldigt nöjd med hennes arbete! I gruppen finns ytterligare en Lapsk Vallhund som är drygt sju månader. Husse är väldigt nöjd med vad han sett av hennes orädsla i miljön. Hon är också mycket social och tycker att träningen är väldigt rolig. Hennes mamma kommer från samma kennel som Gázzi kommer ifrån. De finska hundförarna i gruppen är så förvånade över att de två unga Lapska tikarna inte skäller hela tiden! De tränar bland annat med Lapska Vallhundar i Finland och erfarenheten är att de är besvärande skälliga. Rasen är ju finsk och är inte lika ovanlig som i Sverige. Vid tidigare träningar med finska räddningshundförare, har liknande kommentarer fällts: "Vi skall åka hem och berätta att i Sverige finns det Lapska Vallhundar som kan vara tysta". Tvärt emot deras erfarenhet. Andra kan ha andra erfarenheter.
Tillbaka