Den senaste tiden har det inte blivit en enda timslång powerwalk för hundarna tillsammans med Matte. På grund av (inte tack vare!) att Husses knä sagt upp sig för länge sedan och skall bytas ut inom kort, har Matte fått gå desto mer och vara i rörelse desto mer och tomtjobba desto mer. Samt bära tunga saker där det varit svårt för Husse att ta sig fram - desto mer. Vilket orsakade att Matte för fem veckor sedan fick akut väldigt ont i ett sedan tidigare artrosdrabbat, men inte ont knä. Över- och snedbelastat är Mattes bedömning. Efter att strax innan både ha lyft upp ett flertal två meter långa ekgrenar ur ett dike, samt många kapade stora kubbar, för att därefter gå med trimmer på en brant slänt i en timme. Lite mycket blev det. Det gick så länge det gick. Nu går Matte förvisso utan krycka eller käpp, men inte så fort och inte så långt. Knät är inte i bästa skick, vilket är idiotiskt när Husse skall byta ut sitt knä om tio dagar. Att åldras medför vissa negativa upplevelser. Som att kroppen känns äldre än skallen och jaget i vissa lägen. Hur kan det vara möjligt? Någon måste ha skrivit fel någonstans. 76 känns helt galet fel. Förnekelse från Mattes sida, som gör sitt bästa för att snart kunna gå timslånga promenader så snabbt att hundarna måste trava och hon själv blir svettig och anfådd. Igen. En härligt känsla! Men - Matte kan vara gående i en timme med hundarna på promenader trots allt, där de hinner nosa mycket och förefaller väldigt nöjda.
Lördag.
På tidiga förmiddagen dök två grannar upp, som lånat hundarna för springande i skogen vid sjön. Nu ville de gärna låna Aili och Dima för en timme i skogen, innan de tog tag i allt som skulle hinnas med under dagen. Två överlyckliga hundar var inte nödbedda och hängde gärna med!
Man får roa sig med annat när långa promenader i mycket rask takt, för närvarande inte funkar. Flocken lockades till den närbelägna byn Riala, där det var aktiviteter centralt vid kyrkan och runt om på gårdarna, under den årliga Rialadagen. En av träningskompisarna bor här och har en hästgård och dit for flocken.
Mycket folk var det! Liksom hästar och hundar. Countrymusik på hög nivå och några tjejer som dansade linedance. Gårds-Café med servering lockade många, så även Husse och Matte. Hundarna fick vara kvar i bilen för lugn och ro vid fikabordet, omgivet av många andra hundar. Därefter gick Matte och hämtade hundarna. Dima överraskade med att vara odelat positiv till ALLT! Hög musik, hundar och hästar och alla människor. Han har genomgått en mycket stor förändring sedan han flyttade in för snart två år sedan. Då nyss fyllda ett och nu snart tre år. En familj med en Lapsk sökte upp Matte och barnen slog sig ner på gräset för att klappa hundarna. Aili blev helt salig! Detta älskar hon mer än det mesta. Centrum för mycket klapp och kel och av vem är inte så viktigt. Dima har lärt sig och tagit efter. Han och Aili låg helt avslappnade och bara njöt av allt klappande och kelande och inte blev det sämre när fler barn anslöt. Till slut var det sex små barn som gav Aili och Dima hur mycket kälek som helst och hundarna fick vara i centrum. En helt underbar syn! En egen attraktion bland de övriga på gården.
Klicka för större bilder.
Matte tittade på bågskytte från häst och imponerades av både hästar och ryttare. Att kunna träffa mitt i prick med båge är nog inte så lätt och sittande på en galopperande häst än mindre lätt. Även om måltavlan befann sig på nära håll. Detta är en tävlingsgren och nu var det uppvisning av olika tekniker. Man skjuter bland annat bakom ryggen! Samt åt alla möjliga och omöjliga håll - rakt upp och rakt ner. Ryttarna var duktiga och hästarna visste exakt vad som förväntades av dem. Den gamla hästtjejen och hästägaren Matte var lycklig i denna hästvärld.
Hästgården lämnades och färden gick hemåt. Längs vägen inköptes färsk äppelmust i box från ett nyöppnat gårdsmusteri.
Kvällen avslutades för hundarnas del med ett stort godissök, över hela den nyklippta gräsmattan.