Fredag - söndag.
Träningsgruppen, tyvärr minus en medlem, skulle ha ett träningsläger på en ö ute i skärgården, där en av hundarna har sitt andra hem. Nástisonen Epic var med ut till ön. Förväntningarna var stora och mycket hängde på vädret. Sök från en mindre båt planerades. Vid dåligt väder var detta en omöjlighet. Den stora fjärden Gällnan i norr gav en fantastisk utsikt från stugan på berget, men är inget vatten man ger sig ut och hundtränar på vid hårda vindar.
Väderprognosen var lovande och när familjen tog bilen och sedan färjan ut till Ljusterö sken solen! Vackert väder var utlovat för både fredagen och lördagen och kanske en stor del av söndagen! Vid ångbåtsbryggan i den lilla skärgårdsbyn Åsättra väntade den Lapska Vallhundkillen med sin familj och båt stor nog att rymma packning, sex personer och sex hundar. Fem Lapska Vallhundar och en Springer Spaniel. Träningen började direkt med båttransport i snabbgående båt. Två hanhundar och fyra tikar fick samsas på ett relativt litet utrymme, när packningen också tog upp lite plats på durken i sittbrunnen. Samtliga två och fyrbenta var iförda flytväst.
Vid ankomsten till ön fick packningen åka bergbana upp till stugorna. Skönt att slippa släpa dem längs stigen! Den egna Den egna lapskflocken fick en fantastisk egen stuga med utsikt över vattnet! Vid en gemensam lunch på altanen till stora stugan planerades eftermiddagens träningspass. Båtsök runt den närliggande Bockholmen fick inleda detta miniläger. Två hundar var erfarna "båtsökhundar"! Båtägarlapsken och Modji är båda vana vid att söka från en mindre båt, samt gillar att åka båt i hög fart väldigt mycket! De står gärna med framtassarna på relingen och föjer med i båtens stampande mot vågorna och gillar när vattnet stänker om nosarna! Násti är van, men sitter hellre ner. Aili är ovan och håller sig på durken, gärna liggande, under transportsträckor, men när en vittring träffar nosen vill även Aili upp och fram i fören för bättre sökförhållanden. Alla hundarna skötte sig utmärkt!
Efter båtsöket bjöds hundarna på sök från en fyrhjuling med släpvagn. En figurant placerades ut i skogen ett stycke från den lilla skogsstig/väg som är den enda typ av väg som finns på denna helt bilfria ö, med en gård med får för skötsel av markerna. Hundarna skjutsades bokstavligt talat över stock och sten och bergknallar i den kuperade terrängen och vid detta var ingen av dem van. Vilket inte hindrade dem från att anta utmaningen att hitta en försvunnen person! Vagnen krängde hit och dit och det skumpade rejält, inga sökskynken hade tagits med på resan då hundarna skulle använda flytväst för det mesta. Men en bra sökhund söker när den sätts i arbete och det gällde för alla lägerhundarna. De fyndade sin figge och fick kliva av för att ta sig fram till legan för belöning.
Dagen avslutades med grillmiddag på altanen, med utsikt över fjärden och solen sjönk sakta i väster över Ljusterö. Alla de sex hundarna var uppbundna eller låg lösa och vilade lite här och där på altanen, efter den första lägerdagens alla äventyr.
Lördag.
Matte började dagen med ett morgondopp från badstegen nedanför berget. Ljuvligt! Saltvatten och inte en skogssjö med hästiglar.
Klockan nio samlades alla på bryggan, för avfärd med två båtar till en närliggande mindre ö. Där upprättades en bas med hundarna uppbundna i skuggan, bland de låga tallarna ett stycke in från stranden. Solen sken och det var det allra finaste högsommarväder! Kaffekorg och badkläder medfördes. Värre träningsplatser och förhållanden har gruppen upplevt! På badklipporna väntade sedan förarna på sin tur. Modji fick börja och Matte hade ingen aning om var figgen Husse var gömd. I den mindre båten stod Modji som en galjonsfigur i fören, när båten kördes i god fart ut mot några kobbar, där en barnfamilj lagt till med sin segelbåt. Dem markerade Modji inte, selekterade bort dem som sökobjekt. Färden gick vidare över fjärden tillbaka till ön med baslägret, men längs baksidan på ön. Modji fick vittring från stranden och nosen vibrerade. Hon lutade sig ut över vattnet och in mot stranden. Då fick Matte se Husse gömd vid en stor sten och strax därefter skallmarkerade Modji fint. Snyggt jobbat! Alla de övriga hundarna fick göra likadana sök och löste uppgiften på liknande sätt. Alla skötte sig mycket bra. Även Násti var med och gjorde detta sök. Matte tog tillfället i akt och simmade lite under väntetiden.
Efter lunchen tillbaka på lägerön, blev det skogssök längs en mindre och mycket skakigare och skumpigare stig. Även nu från flaket bakom fyrhjulingen. Matte valde att sitta på knä med hunden framför sig, för god balans i krängningarna. Jisses så det hoppade och for! Vilket varken hindrade Aili eller Modji från att leta efter den försvunna personen! De visade tydligt när det var dags att stoppa fordonet, för att kliva av och söka vittringskällan, ett stycke in bland bergknallar och stenar i skogen. Denna övning fick Násti utföra till fots tillsammans med Husse. Det var på tok för skakigt och hoppigt för en äldre hund.
Några grannflickor hade dykt upp och var intresserade av hundarna och deras sökarbete. De figgade gärna! Aili och Modji blev deras absoluta favoriter, när de tydligt visade att de uppskattade uppvaktningen med hur mycket klappar och kel som helst! Flickorna fick gömma sig ett flertal gånger längs stigen på olika ställen och hundarna fick sedan träna på spårupptag från en patrullstig. Varierad träning blev det verkligen denna dag! Som även den avslutades med middag på altanen, medan solen sjönk bakom träden inne över Ljusterö och hundarna låg utslagna och sov på det stora trädäcket.
Söndag.
Förmiddagens uppgift blev en gruppuppgift. Alla hundarna bands upp i skuggan intill en tom fårhage, gränsande till skogs"vägarna"-stigarna och det tidigare använda kuperade skogspartiet med ett brant berg i mitten. Skogssök igen och det är inte något som de Lapska i gänget ägnat sig så vidare värst mycket åt. Debut för Aili. Springern var som patrullhund desto vanare! Området som omgärdades av hage och smala vägar skulle avsökas från kanterna och ingen fick gå in i området. Fanns det eller fanns det inte någon människa i området? Var i så fall? Alla hudarna skulle användas för arbetet. När alla hundar sökt av längs kanterna av området avrapporterades att alla hunda hade markerat eller hade visat på annat sätt mot ett och samma parti av det höga berget i riktning mot vattnet och stranden. Husse var insatschef och ville veta exakt var en människa kunde finnas. Han lyssnade tålmodigt på hundförarnas planering av fortsatt sök, men avbröt sedan. Gruppen fick veta att den försvunne personen inte fanns på berget eller i skogen runt om i sökområdet. Han fanns i remsan mellan ängen och stranden. Alltså utanför området. Hundarna hade gjort helt rätt, trots det stora avståndet de markerat på! Vittringen blåste iväg med vinden från fjärden, in över ängen och upp över berget där hundarna "fyndat" på andra sidan! På ca 150 meters avstånd och det var lite främmande för förarna att tänka sig att den försvunne befann sig utanför sökområdet och ända borta vid vattnet. På andra sidan av ett tämligen högt och brant berg! Men där fanns han! Konstaterade Aili, som var först ut med att gå iväg och jobba för att leta rätt på exakt var han befann sig!
Kopplat sök längs ängens kant. Där fanns ingen vittring enligt Aili. Den sveptes upp från stranden och upp över berget. Men längst bort på ängen vinklade Aili plötsligt höger och hoppade över stängslet med Matte hängande bakefter i kopplet. En vindpust med vittring letade sig fram till Ailis nos. Eltråd utan el var inte så svårforcerat.Upp över stora flyttblock drog Aili iväg med Matte, i den smala vittringsstruten helt nära gömstället. Aili kravlade och krälade och hängde i klorna och mossan lossnade. Matte hängde på. Inte helt lätt. Men så fyndade Aili, skällde fint och fick godis! Figgen var funnen i en svacka bakom en stor sten! För varje ytterligare ekipage blev det enklare och enklare, då allt fler lade spår till och från legan. Men lätt var det definitivt inte!
Husse hade lagt upp övningen för att visa på hur svårt det kan vara när vindar och terräng ställer till det. Tydlig vittring kunde kännas av samtliga sex hundar på 150 meters avstånd! men inte på 50 meters avstånd!
Nu var det färdigtränat denna helg med värmerekord och ett helt fantastiskt väder för en skärgårdsvistelse med båtåkande och bad utöver åtskilliga timmat med sökträning från fordon och till fots. Till sjöss och i skogen. Samt gruppsamvaro för både två- och fyrbenta.
Matte hann simma lite mer efter lunchen och innan färden gick tillbaka till Ljusterö. Ett stort åskväder hade tornat upp sig in över fastlandet och det kändes måttligt roligt att lämna skärgården som badade i sol. I Östanå mötte regnet när bilen rullade av färjan och under den halvtimmeslånga färden hem genom skogen vräkte regnet ner nästan hela vägen. I grannbyn upphörde det och solen sken från en klarblå himmel! Så himla bra! Hemma hade det åskat, regnat 5 mm och varit strömavbrott. Inne i huset var det 30 grader och vartefter kvällen led lade sig fukten som dansande älvor i hela dalgången. En varm, fuktig och tropisk natt väntade. Men hela Lapskfamiljen somnade gott. Trötta och belåtna efter tre intensiva dagar med mängder med hundträning.
Ett stort tack till Lapskgrabben med flock, som välkomnade träningskompisarna till sitt revir!