Veckan som gått har varit hektisk för Matte. Återbesök på hudkliniken på tisdagen och tandläkaren på onsdagen och fredagen. Sönderstyckade dagar och hundarna kom lite i kläm. Hudläkaren som gjort sitt bästa för att få stopp på solskador i Mattes ansikte, var nöjd vid besiktningen av vad som behandlats under försommaren. Men utvidgade behandlingen till hårbotten. Aktinisk keratos är inte ovanligt, men måste behandlas för att inte gå på djupet och bli något mycket allvarligare. För ett år sedan föreslog tandläkaren byggandet av en bro i käften på Matte. Vilket hela vintern gett Matte tandvärk och hon ångrade sig intensivt för att ha samtyckt till detta brobygge. Då det gick snett redan från början. Gör om och gör rätt. Men så himla rätt blev det inte ändå. Infektion i tandköttet. Två infekterade tänder med rotfyllning som följd. Rotfyllningar som inte omedelbart gav någon lindring. I veckan har nu äntligen båda de involverade tänderna kunnat rotfyllas permanent. Bron har knackats loss och satts tillbaka åtskilliga gånger och är ännu inte, efter ett år, permanent fastsatt. Men - nu på lördagmorgonen känns det bra efter rotfyllningen under fredagen. En dag i sänder. Men Matte är oerhört trött på att sitta i en tandläkarstol för en och samma sak så himmelens många gånger. På fredagen var det nittio minuter i sträck med vidöppet gap. Sådant tröttar känner Matte.
Under fredageftermiddagen kom en reaktion från Dima. På tisdagen och onsdagen hade hundarna sällskap av Husse när Matte var hemifrån. Onsdagkvällens träning kom väldigt lägligt mitt i veckan! På fredagen däremot lämnades hundarna hemma några timmar, då även Husse hade lite att göra hemifrån.
Eftermiddagen tillbringades hemma på tomten och i det vackra vädret var det många som var ute och promenerade med och utan hundar. Dima återföll i gammalt beteende och uppförde sig illa genom att skälla vid staketet på förbipasserande. Grabbhalvan fyller inom kort två år och är fortsatt i slyngelålder. Denna vecka har han grävt gropar lite här och där och en brudspiréa har fått halva rotsystemet blottat. Där grävde Dima när det var som varmast i juni, då busken står vid norrgaveln och jorden var behagligt sval. Matte hade grävt igen och lagt ett kompastgaller över jorden. Nu var gallret borttaget sedan länge och jorden hade fått vara orörd; fram till fredagen, då Dima fick till en jättegrop igen. Dima var i största allmänhet försedd med ytterst selektiv hörsel och ganska odräglig hela eftermiddagen.
Nu kanske ni tänker att Matte inte engagerat sig i sina hundar, efter dagar med besök hos läkare och tandläkare som tröttat. Men stillasittande i en obekväm tandläkarstol krävde promenerande för att räta ut kroppen, så visst har Matte gått med sina hundar som alla andra veckor. Långpromenader i raskt takt flera gånger denna vecka och även kortare promenader i revirets omedelbara närhet har det blivit. Samt räddningssökträning på onsdagkvällen.
Slynglar är så där; änglar och samarbetsvilliga långa perioder och så plötsligt är det som om de kommer på - att bli vuxna det vill de inte bli! Dima är en grabb som skulle ha hållit på med musik, kört moppe och Epa-traktor om han hade haft två ben. Det har han inte, men i skallen rör det sig på snarlikt sätt oavsett antal ben. Mattes båda söner var där en gång för länge sedan. Nu är de mogna välartade män i femtioårsåldern och även Dima kommer att bli en mogen man, men avsevärt snabbare. Dima är ännu väldigt omogen och då är man som man är. Lite hipp som happ och ändå väldigt charmig!