Fredagen blev en uppladdningsdag. Formen skall toppas. Modji skall taggas. Matte tog med hundgänget på en långpromenad i området i det vackra vädret. Fokus har den sista tiden legat på att gå så mycket som möjligt i terräng. Bra för alla hundarna och för Matte. Men nu ville Matte titta på vaknande trädgårdar och hundarna tog gärna för sig och nosade överallt. Lite nyhetsläsande som de kanske saknat i skogen. Andra nyheter i varje fall. Inga vargar och rävar har pinkat längs dikena, däremot en del nytillkomna "sommarhundar".
I trädgårdarna fanns inte så mycket att se egentligen. Inga vårblommor konstigt nog. Lite blåsippor och vitsippor i dikena var allt. Rådjuren tuggar väl i sig vartefter blommorna kommer upp, men de brukar rata både Krokus och Påskliljor. Matte får titta på sina egna blommor längs bäckfåran. I stordiket längs vägen pluppade grodorna ner i vattnet och det såg ut som om det kokade. Bubblor både här och där och hundarna stannade förundrat och lyssnade och tittade. Fotbollstora ansamlingar av grodrom rörde sig sakta med det strömmande vattnet. När Matte tittade noga, syntes de små grodorna sittande på romklumparna, med mun och ögon stickande upp ur vattnet. Där fanns säkert också en och annan padda.
Efter promenaden stretchades Gázzis ben- och rumpmuskler och det känns som att de ger med sig aningen mer än när hon stretchades första gången. Hon kämpar emot mindre, vilket i sig ger ett bättre resultat. Efteråt delas hundkex ut till alla hundar. Extern belöning som väntar.
Därefter fick Gázzi vila och Matte tog med Násti och Modji på en cykeltur. Under promenaden mötte Matte och hundarna väghyveln, som nu skall vårfixa vägarna i området. Vägytan var uppruggad och gruset låg tjockt och poröst. Att gå i detta tjocka sandgrus var tungt nog. Att cykla i det var rent jobbigt. Tyckte i alla fall Matte. Som garanterat fick mer motion än sina hundar på cykelturen! Nu var hela sträckan uppruggad och i motlutet hem fick Matte kämpa. Farten blev aldrig så hög att hundarna behövde annat än trava i bekvämt tempo. Trots allt bättre än ingenting för deras del. Matte drog högvinsten (?) och var rätt mör vid hemkomsten. Framför allt kändes tungtrampandet i knäna!
På kvällen lämnades hundarna ensamma hemma, efter en hel dag utomhus. Husses kursare med respektive skulle samlas på räddningshundförarnas stamlokus i Rosersberg: Pizzerian "Blå Laguna", för en gemensam måltid som avslutning på kursen. Samt avtackande av instruktör och hjälpinstruktör. Hjälpinstruktören var en av kursarna på Husses senaste kurs och nu har han varit hennes elev under lång tid. Slutprovet på en kurs är bara början. Sedan börjar allvaret och möjligheterna att experimentera med träningen, för att höja ribban. Det är lätt att stagnera och bli kvar på samma nivå som vid kursens slut. Även om certet är fixat så är det som godkänt räddningshundekipage man sedan forsätter sin träning med hundförarutbildning och årliga funktionskontroller. Under många år framöver.