Efter en hel dag med hundaktiviteter väntade trädgården på lite omsorger. Men först tog Matte en cykeltur med Gázzi och Násti och därefter promeneradeHusse i skogen med Modji. Sedan gick Husse upp i skogen och sågade upp träd som fällts av linjearbetarna i höstas. En tall, en gran och två björkar kan få värma huset nästkommande vinter.
Under eftermiddagen mattades den kalla vinden och det blev behagligare att vistas ute. Hundarna fick varsin tuggpinne att roa sig med. Tvärtom mot vad Matte förväntade sig blir Nástis valpgnällande värre vartefter. När Cockervalparna är ute och leker på andra sidan vägen, gnäller Násti oupphörligt. Efter att ha hållit Násti hemifrån några dagar, när Matte tagit med hundarna på olika ärenden, tycktes hon ha lugnat ner sig. Under söndagen fick Násti då och då gå in för att kunna koppla av lite. Hon står annars mot staketet hela tiden och gnäller. Valparna håller till snett över vägen på endast några tiotal meters avstånd från staketet. Men nu hjälpte inte ens detta. Hon gnällde även inne i huset. Väggarna är tunna och ljuden kommer in när valparna leker. Hela kvällen gnällde Násti när Cockervalparna var ute med sin flock. Först när de gick in tystnade hon. Som att ha en hane med en löptik på andra sidan staketet.... Instinkter och hormoner.
För att få ett litet avbrott under kvällen tog Matte med hundarna på en kort tur i skogen. "Nilssonrundan" var ett korkat val. Den leder bakom Cockerhuset och Násti gick på tvären och ville dit. Samtidigt som Modji skulle bära med sig tre meter långa stammar, gräva lite här, äta jord där och leka med katten Mysjkin, som för första gången i sitt femtonåriga liv, valde att följa med på skogspromenaden hela vägen runt... Gázzi och Matte hade fullt sjå att inte bli intråcklade i koppel och omkulldragna. De två kärringarna hade föga förståelse för "ungdomarnas" risiga koppeldiciplin. Mysjkin valde att hela tiden gå en bit bakom vilket inte underlättade koppelhanteringen för Matte. De olika trädstammarna utgjorde en bärbar hinderbana. Så snart Matte avväpnat Modji hittade Modji en ny stam som knäckts av snöns tyngd under vintern. Eller en lång gren.
Det fanns inget harmoniskt över huvud taget över denna skogspromenad på kvällskvisten.
Sent på kvällen fick Matte en rapport från Lihkkus möte med räddningshundgruppen i östra Nederländerna. Stor succé! Hundföraren med internationell erfarenhet var oerhört nyfiken på lilltjejen. Hon tog en boll i ett snöre och lekte lite med Lihkku. Därefter försvann hon bakom en liten byggnad. Huruvida Lihkku fick se försvinnandet eller inte förtäljer inte historien. Men när Lihkku släpptes lös satte hon upp näsan i vinden och stack iväg till byggnaden. Hon kom inte runt på ena sidan på grund av täta buskar och gick då runt på den andra sidan. Figurantintresse! Toppen! Ingen rädsla för nya miljöer och nya människor heller! Alla var sååå glada! Inklusive Matte och Husse! En nioveckorsvalp som skötte sig med bravur, efter att en vecka tidigare ha flyttat 120 mil hemifrån! Hon var en synnerligen god ambassadör för rasen och önskemål om Lihkku och Modjikopior börjar höras. Hundar som är orädda och nyfikna och som älskar alla människor! Kända som okända! Samt med stort föremålsintresse och kamplust.
Under veckan som gått har Lihkku och Idja fått träffas för att leka varje dag. Lihkkus familj studerar svenska för att underlätta framtida Sverigeresor och besök i Lihkkus barndomshem! De tränar även drag med sin Huskyflock i Sverige. Att sälja valpar till avlägsna orter eller länder behöver inte betyda tappad kontakt om man delar ett stort intresse! Samt kan klara något gemensamt språk. Vilka härliga diskussioner som fördes med valpköpare på både engelska och svenska förra helgen! Matte börjar även snappa upp lite holländska. Så - groetjes till er alla!
Gamla vänner försvinner men nya tillkommer! En valpkull kan innebära förändringar.
♥Tillbaka