I helgen gjorde Nástis dotter Gátchis Juoksanáste Lahji - nu kallad Signe sitt MH (mentalbeskrivning hund) med ett mycket gott resultat! Matte tackar för att Signe fått göra detta mentaltest! För både Husse och Matte är det mycket värdefullt att få veta hur Nástis avkommor uppträder när det kommer till lite utmaningar. Fyra moment från helgens test med Signe finns utlagda på Youtube. Momenten är: skotten, "dumpe" (overallen), skramlet och avståndsleken. Ni finner filmsnuttarna här:
http://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=MJTpNcUniWA
Det är inget konstigt alls i att en hund reagerar när något händer helt oväntat, helt nära hunden. Vad som sedan är mycket viktigt är att hunden så snabbt som möjligt kan lägga det eventuellt obehagliga/skrämmande bakom sig. Om hunden har förmåga att avreagera på kort tid, säger det väldigt mycket om hunden. Vad som också säger mycket om hunden är om den blir så skrämd att den vill fly/flyr och att den sedan vägrar komma tillbaka. Dröjer det för länge innan hunden vill återvända avbryts hundens MH. Det får inte ta för lång tid för hunden att avreagera på något obehagligt. Man vill inte utsätta en skrämd hund för ytterligare påfrestningar. Signe bryr sig inte om skottet när hon är upptagen av att leka. När hon sedan är sysslolös och skottet går, riktar hon intresset mot det håll ljudet kommer ifrån. Ingen rädsla. Bara nyfikenhet. Hon fick en tvåa. Skramlet skrämmer henne inte alls. Avståndsleken gillar hon skarpt och har inga problem med att lämna sin matte för att leka med en för henne okänd person. Overallen blir hon förbannad på. Lite konstig gubbe utan ansikte och vittring som anfaller helt plötsligt. Kanske matte är hotad? Men hon verkar ju inte bekymrad, så Signe ansluter. Mattes tolkning av filmsnuttarna. Matte är inte utbildad MH-beskrivare.
Ett MH ger inte hela sanningen om en hunds mentalitet. Men det ger en hyfsad fingervisning om vad som finns i hunden. Många faktorer kan spela in när testet görs. Det finns anvisningar som anger exakt hur testet skall utföras, men vinden kan ändra förhållandena under provets gång. Hunden kan råka få vittring av skytten till exempel. Det kan väcka en nyfikenhet som tar över intresset för kamptrasan/leksaken. Ett skottprov är egentligen inte ett test på hur hunden reagerar på just skott. Skottet är ett sätt att testa hundens nervkonstitution. Därför läggs alltid skottprovet sist vid alla tillfällen där hunden skottestas. Man vill belasta hunden innan provet. Lägger man skottprovet först säger det mindre om hundens nervkonstitution än om det läggs sist. När hunden börjar bli lite trött.
Innan månaden är slut har även Signes bror Mánnu gjort sitt MH. Beskrivare kommer att vara Agneta Färnefors, som även signerade Modjis MH. Matte kommer att närvara, då Mánnu gör sitt MH på Vallentuna BK.
Tisdagen blev en dag för uppackning och tvätt, samt lite allmänt fixande. Utöver en hel del tid vid datorn. Mail från Lapskintresserad i Nederländerna bland annat. Efter utställningen. Men intresset gällde rasens arbetsegenskaper i första hand. Inte showbusiness.
Innan mörkret föll tog Matte med Násti och Modji på en cykeltur i området. Násti är nu mer naken än någonsin och har en piprensarsvans. En liknelse med en skabbräv säger mycket om hur den tjusiga championhunden ser ut för närvarande.... Päls typ någon strävhårig ras. Nytrimmad. Men konditionen är det inget fel på! Inte viljan heller. Bra inför funktionskontrollen på söndag. Men regnar det och blåser som i dag, behöver hon nog en regnkappa....
Násti sprang som vanligt i en mycket vägvinnande trav. Med långa spänstiga steg. Modji har en tendens att gå över i galopp lite för snabbt och Matte vill få henne att tänja på stegen lite mer. Modji är lite annorlunda byggd än sin mor, men bör kunna tänja ut steget aningen mer. Vilket hon nu visade att hon kunde! Matte höll god fart nerför en backe för att också få en tydlig galoppsträcka åt hundarna. Násti dröjer mycket länge innan hon skiftar gångart, men i en nerförsbacke förmår Matte få upp tillräcklig fart för att även Sovalla-Násti skall slå över i galopp! Inga hundmöten, inga halvfulla killar mitt i vägen, inga bilar. Men att spänna hundarna i sele framför cykeln är något som Matte inte törs. Det räcker bra med sele och en "springer" och en av hundarna i ett kort koppel som extra säkerhet. Men visst har Matte vurpat några gånger under årens lopp. Nu sitter det i alla fall en hjälm på skulten.