Fredag.
Matte sov på saken efter samtal med insatt anhörig, som ansåg bemötandet av läkaren dagen innan extremt oproffsigt. Sedan skrev Matte ett så proffsigt brev som möjligt till klinikansvarig och bad om att få göra ett läkarbyte inför nästa besök. Då postutdelning är en sällan förekommande händelse numera och en direkt mailadress inte kunde hittas, valde Matte att själv leverera detta brev. Varvid det råkade hampa sig så att den person Matte fick kontakt med var recipienten själv! Matte ville ha svar på frågan om remissen från akutmottagningen över huvud taget anlänt. Det hade den. Den borde läkaren ha läst innan besöket. Vilket inte föreföll vara fallet. Matte fick ny tid med annan läkare och snart är det dags för diet med mera - igen. Ett bra möte med förstående ansvarig. Gör man inget sjlälv så händer inget tänker Matte. I slutändan är man själv ansvarig för sig själv. Ansvarig att kolla att remisser kommer fram. Remisser hamnar fel eller inte alls, missförstånd sker och även läkare har dåliga dagar eller saknar vissa ingredienser som gör en bra läkare. Läkaren på akuten var en pärla och läkaren på filialmottagningen en gråsten.
Lapskflocken var ute och for och passade på att handla och äta lunch längs vägen tillbaka till skogen. Himlen sprack upp och resten av dagen blev solig och ljuvligt vårlik! Husse släppte av Matte och hundarna hemma och vände åter ett stycke med några golfklubbor. Lämpliga för att träna slag och putta. Bollarna kändes för små på något sätt tyckte Husse vid det senaste besöket. Slagen träffade fel och nu jäklar skulle det fungera bättre! Skam den som ger sig! Efter helgen stänger den stora artonhålsbanan och då blir det åter fritt fram för Matte att stavgå på långpromenader med lösa hundar, över stora och öppna ytor med fri sikt! Ljuvligt! Här får Modji möjlighet att sträcka ut ordentligt tillsammans med sin dotter Aili, vilket är viktigt för att bevara hennes för åldern goda rörlighet och kondition.
I väntan på frigörande kroppsrörelser utan koppel, fick de två Lapskdamerna nöja sig med en powerwalk med intervaller i koppel tillsammans med Matte, på vägarna i området framåt kvällen. Det var rätt mycket trafik och alla höll inte åt sig eller saktade ner, varför gåendet blev lite hackigt när Matte och hundarna måsta hålla undan för stressade bilister som hade bråttom hem. På smala vägar mellan stugorna. I ett radhusområde i kommunen ilsknade polisen till, när allt mer högljudda röster krävde farthinder och sänkt hastighet. "Det är ju ni själva, ni som bor här, som kör fort i området!!!" Som likt Lapskfloockens boende är en plats utan genomfart. Så sant. Kör jag över grannens katt är det inte samma sak som om grannen kör över min katt.... typ.
Ännu en liten stund sken solen på altanen och vårkänslan fanns där när Matte och hundarna återvände hem. Den stora rosa och mycket höga höstastern mot väggen har äntligen slagit ut i all sin prakt, lagom till november!