Måndag.
Matte gick en kort morgonsväng med hundarna och höll sig sedan ute på tomten med dem under förmiddagen. Söndagens regnande hade satt sina spår. I Stockholm kom det ca 90 mm och den lilla stugan i skogen drabbades "bara" av 52 mm. Men med en tomt som har en bäck rinnande över gräsmattan och där marken runt om är gammal sjöbotten, märktes även denna mängd vatten från ovan. Gräsmattan stod under vatten. Bäcken flöt fram precis kant i kant med gräsytan. Men solen sken och det blåste lite, vilket kändes mycket gynnsamt. Matte hängde upp en tvätt och for ner till Byn/Brottby för att hämta en kompis vid bussen.
Denna kompis och Matte har känt varandra i 63 år! Gick i dansskola tillsammans då som fyraåringar och följdes som grannar åt genom hela skoltiden och även framöver. Trots olika intressen. Matte lever ett hundliv och kompisen är hundrädd. MEN - har alltid klarat av att hantera Mattes olika hundar över åren. Hundarna hos Matte, oavsett ras, har alltid försetts med ett hyfsat stort kapital av"vett och etikett" och låter sig därför styras såpass att deras närvaro okopplade fungerar med en hundrädd person. Nu var det Ailis tur att bevisa att även hon kunde behärska sig när så krävdes. Hon var orosmomentet under dagen. Násti och Modji förstår vad som gäller när Matte och kompisen begär avstånd.
Under dagen skulle alltså Aili tränas i att hålla sig på marken och i att på begäran backa undan. Kompisen tränade för egen del att diskret umgås med Mattes hundar. Övervinna rädslor. Varför allt som gjordes hade en plan och var genomtänkt.
Hundarna var med i bilen ner till bussen och kompisen hälsade försiktigt på dem bakom galler. Vid hemkomsten hälsade de på varandra igen genom grindarna. Sedan klev kompisen åt sidan och hundarna släpptes ut på tomten samtidigt som tanterna gick in genom grinden. Varför hundarna rusade iväg ut på gräsmattan efter att ha suttit instängda en stund och hade alltså hälsat färdigt. Kompisen fick vara ifred. Rätt tänkt uppenbarligen.
Lunch intogs i solen utomhus och vid matbordet är hundarna aldrig välkomna, så det funkade bra. När maten var uppäten och brickan inburen närmade sig Aili mycket diskret och försökte inte klättra upp i kompisens knä! Matte hade gett kompisen instruktioner och med korlagda ben och ett föremål i händerna var hon tydligt avvisande, men inte otrevlig. Aili valde att lägga hakan på kompisens knä och tittade henne djupt i ögonen. Kompisen smälte! Då anslöt de andra hundarna och uppvaktade kompisn mycket diskret och hänsynsfullt. Inget annat än tittande, sittande bredvid henne. Stolt kompis - nöjd med sig själv!
Efter att ha plockat äpplen på granntomten återvände tanterna till hundarna och då höll sig alla hundarna lugna och lämnade henne ifred. Men Aili var väldigt nyfiken och höll sig nära. Tränade balanserat och vuxet uppförande och kompisen tränade att ha hund nära inpå. Aili blev alltmer aktiv och rätt som det var kom en tass som petade på besökaren, ville ha kontakt. Aili fick en klapp på huvudet. Aili njöt och kompisen njöt och endorfinerna dansade i luften! Det blev en hel del kel och många klappar!
Efter middagen och en massa trevligt ugänge mellan hundrädd och intensiv Aili, som visade balans och hänsyn, skjutsade Matte ner kompisen till bussen igen. Medförande en kasse nyplockade äpplen och ökat självförtroende i kontakten med hundar. Det hann även bli en massa tantsnack gamla kompisar emellan.