Söndagen blev lite "dagen efter". Inför lördagens tävling antydde Husse att Matte kunde fastna i en dopningskontroll. Med värktablett och lindrande salvor lite här och där på kroppen. Men det funkade! Matte hade inga problem med att stå och gå hela eftermiddagen och kunde hålla hyfsat tempo på själva tävlingen. På söndagmorgonen var det dags att betala.... den söndertrampade foten och felbelägna höften hämnades grymt. Den tänkta långpromenaden måste utebli. Hundarna fick i stället känna sig fria ute på tomten i gråvädret, medan Matte gallrade lite bland grangrenarna i skogen tvärs över vägen, för att täcka rosenbuskarna inför kallare dagar. Husse rev ner och klippte sönder de av solen sköra garagetälten. UV-strålningen har gått mycket hårt åt materialet på bara 3-4 år, med ett flertal större sprickor. Materialet var skört som papper. Dåligt! Efter diskussioner med K-Rauta har två nya tak/väggar levererats till priset av ett komplett tält.
Som vanligt ville Modji ha dragkamp med sin Matte när det var trädgårdsjobb på gång. Men Modji fick kämpa med sin mamma i stället! Násti kom direkt och lade sig i och tog över Mattes ände av de olika kampleksaker som Modji erbjöd. Till slut blev det även fart på Gázzi och alla tre hundarna körde ett riktigt race runt den runda rabatten mitt på gräsmattan.
Husse och Matte lånade en hundfäll att sitta på och tog en eftermiddagsfika vid vedbodväggen. Grått, fuktigt, vindstilla och fyra plusgrader. Det var lika så gott att inte hamna i värmen framför kaminen. En nystart hade blivit seg. Nu höll sig Husse och Matte sysselsatta utomhus till dess skymningen gick över i mörker. Matte tog en kort promenad med hundarna i det sista ljuset. Den blev inte lång. Bara upp till sjön. Men på vägen gjordes bekantskap med en liten blandiskille som var tolv veckor och hade tillbringat sitt första veckoslut i familjens fritidshus. En Labbe/Border Collie som var resultatet av någons medvetna blandrasavel. Anra kullen med samma kombination. Denna kille var ensam kvar och får nu fylla tomrummet efter en gammal Golden, som fick somna in för ett par månader sedan. Han satt så fint uppe på slänten och kollade läget en lång stund. Så gradvis närmade han sig de tre tanterna vid vägkanten. När han kom fram till Modji flydde hon! Full fart runt Matte som inte fattade någonting och blev insnörd i kopplet. Modji mindes nog hur det var med fyra småbröder med sylvassa tänder! Men lille Sebbe var en säker kille och hade bestämt sig för att hälsa på tanterna. Det slutade med att han visade dem tillbörlig respekt vid sitt närmande och de smälte alla tre! Modji låg som vanligt och krälade på marken och visade upp sin allra vänligaste sida. Tycke uppstod.
Husse och Matte diskuterade kring rallylydnaden. Varför syns inga killar i rallylydnaden? Traditionell tävlingslydnad har ju varit en tävlingsgren där männen deltagit, även om kanske kvinnorna dominerat. Har kvinnorna lättare för att ta till sig det som är nytt? Uppfattas rallylydnaden som mindre seriös av männen? Så synd i så fall.
Efter ett förstapris ("godkänt") i tävlingslydnad får man gå vidare och tävla i nästa klass. Men tre förstapris på tävling i en och samma klass ger en titel: LP med angivande av klass. LP 1 o.s.v. Efter ett godkänt resultat (minst 70 p.) i rallylydnad händer ingenting. Mer än att man har fått sin första "pinne". Man är på väg! Man måste ha tre godkända tävlingar (tre pinnar) för att få gå vidare och tävla i nästa klass. Bli uppflyttad. Det finns fyra klasser även här. I tävlingslydnad vet man alltid vilka moment som ingår på en tävling, samt i vilken ordning momenten skall utföras. I rallylydnad byggs en bana med ett urval av de drygt 30 skyltar (moment) som ingår i t.ex. nybörjarklassen. Det är alltid olika från tävling till tävling beroende på banbyggren. Fortsättningsvis i klasserna ingår alla de ursprungliga skyltarna och nya läggs till för varje klass. Man kan få utföra hela banan i ökat tempo (springa), man kan även få utföra delar av banan eller hela banan med hunden vid sin högra sida.
Att träna rallylydnad innebär högre krav och en större utmaning än att träna den traditionella lydnaden. Hunden måste kunna fler moment. Matte upplever att denna omväxling passar väldigt bra för Lapska Vallhundar, som uppskattar en varierad och omväxlande träning. Andra kan ha en annan uppfattning naturligtvis. Matte har hittills inte känt att traditionell lydnad varit det som vare sig Gázzi eller Násti uppskattat speciellt mycket. De har väldigt snabbt ledsnat och tydligt visat detta på olika sätt. Även de har fått testa rallylydnad på en nybörjarkurs. Modji har varit den som tydligast visat att hon tycker att detta är kul. Därför är det henne som Matte koncentrerar sig på. Men vartefter Matte blir säkrare, kanske även Násti och Gázzi kommer på att rally faktiskt är kul och inte som den traditionella lydnadsträning de varit skeptiska inför. Som uppfödare känner Matte också att hon själv måste visa vad hundarna går för och inte bara önska att valpköparna är aktiva med sina hundar. Därför har Matte börjat tävla rallylydnad. Inte bara träna hemma på gräsmattan. Back on track!