Måndag - tisdag.
På måndagen var det "Knutdagen". Knut hade namnsdag och då skall julen traditionsenligt dansas ut. Nu dansas det inte så mycket i den lilla stugan med få fria ytor för sådant, men Matte började plocka undan julen medan Husse var på Friskis och Svettis. Lika roligt som det är att plocka fram julen är det att plocka undan den. Att se framåt mot något annat och att få in ljuset genom fönster som täckts av ljusstakar och stjärnor. Böj och sträck, böj och sträck, Matte klättrade på stolar och bord och fick ner allt som skulle ner och bort, men nacken blev allt stelare. En gammal nackskada gillar inte att bli böjd bakåt så mycket, när Matte tittar mot taket. Nackspärr hotade, varför Matte tog med Hundarna ut på en promenad i den tilltagande vinden.
Vid ett nyligen sålt grannhus har man borrat efter vatten i två omgångar nu. Djupt ner kom man första gången men inget vatten. Hur det gått nu vet inte Matte. Vilket fick Husse och Matte att börja fundera över den egna brunnens djup på drygt sextio meter. Hittills har den inte sinat, men hur kommer det att bli i framtiden? Fler brunnar och mycket lågt grundvatten i stora magasin kan väl inte gå oförmärkt förbi. Varenda försäljning leder till fler permanentboende med eget vatten, i avsaknad av kommunala ledningar.
Man skall inte funder så mycket. Eller skall man göra det? Greta funderade sig sjuk först, men allt vände när hon hittade rätt kanaler för att få andra att fundera. Av rapporteringen på lokalradion att döma är det kört ändå vad det verkar, när man passerat sjuttio. "Bli inte sjuk!" Läkare efter läkare upprepar samma sak sedan jul. Nu tillkom "Det är de äldre som drabbas värst. Patienter har avlidit på akutmottagnen som varit överfull och det ser ut som på ett krigssjukhus med folk liggande i alla skrymslen och vår. Inga platser finns för att lägga in någon och vi skickar hem folk som inte borde skickas hem". Självklart tar man barn och produktiva vuxna före pensionärer. Närande före tärande. När platser och pengar inte räcker till. Läkare efter läkare höjer sin röst och berättar om verkligheten på jobbet. Senast nu på onsdagmorgonen läser Matte en insändare i D.N. av en förtvivlad ST-läkare, som håller på att bli en läkare hon inte vill bli. Man får inte ramla och inte bli sjuk konstaterade Matte, när hon traskade vidare en runda med hundarna. Så himla skönt att det inte är isgata utan barmark. Även om snö är fint. Barmarksvintrar var det flera i början på sjuttiotalet. Men alltför ofta isgata. Högdräktig föll Matte rakt på magen men grabben i magen höll och mår bra efter fyrtiofem år!
Den isande blåsten mjukade inte upp den stela nacken och hemkommen valde Matte att bara strunta i alla nerplockade julsaker. Rörigt var det och rörigt fick det förbli. För att undvika en spärrad nacke. Vårdkrävande får man inte bli nu för tiden. Absolut inte som pensionär.
Tisdag.
En lagad visdomstand hade blivit av med sin fyllning när Matte stoppade en Läkerol i munnen och till tandläkaren for Matte på förmiddagen. Husse hängde med och hundarna fick vara hemma. Tandläkaren finns i Åkersberga centrum, varför en del ärenden kunde uträttas samtidigt. En tandbedömning gjordes och ny tid bokades. Inga köer här inte! Inga överfulla väntrum och slutkörd personal. Men det kostar. Sedan gick Husse och Matte och åt en god indiskt lunch och fixade vad som skulle fixas i övrigt.
Vinden bara ökade under dagen och hundarna verkade måttligt roade av att vistas ute. Så kom regnet och piskade mot fönstren på den lilla stugan i skogen. Husse var tuff och tog vid hemkomsten med hundarna på en promenad i skogen, där de täta granarna bromsade både vind och regn. Det kändes inte fullt så obehagligt som det såg ut enligt Husse. Matte sysselsatte sig med ihoptrasslade ljusslingor och försökte få ner dem i sina originalkartonger. Hittade ytterligare föremål som glömts bort och som skulle ner. Klättrade lite mer och kände sig lite stolt över att inte tappa balansen och gå i golvet. Övning ger färdighet och träning av bytta höfter ger stabilitet. Matte försöker lura i sig själv att hon är yngre än vad siffrorna säger. Svarade på enkäten från ortopeden nu ett år efter operationen som skall fyllas i för statistik till register. Men nacken var fortsatt stel. Är det inte det ena så är det det andra. Men nog har 107-åriga Dagny rätt när hon säger "sätter jag mig ner så dör jag". Sätter sig Matte stelnar hon till och det tar tid att komma igång. Så då är det lika så gott att vara igång från det man går ur sängen till dess det är dags att knyta sig för natten. Men inte sjutton blev Matte klar med att packa ner julen färdigt för det. Å andra sidan är det bättre med omväxlande rörelser än monotona. Man gör lite här och lite där och rätt som det är så är jobbet klart. Förhoppningsvis.......