Torsdag.
Morgonen efter en träningskväll tar hundarna gärna sovmorgon. Matte måste dock upp tidigt och lämnade flocken efter att ha serverat frukost, för att köra till tandläkaren i grannkommunen. Tacksamt kunde Matte konstatera att man där ännu hade "kryssat" varannan sittplats i väntrummet. Fullt medvetna om att pandemin är långt ifrån över.
När Matte kom hem igen hade Husse farit iväg för att gå en runda på golfbanan och Modji och Aili hade sovit ut och var pigga och sugna på att få komma ut. Det var även Matte, som tog med dem upp till den lilla skogssjön femhundra meter uppåt vägen. En ynnest att ha den så nära! En helt rund sjö som speglar skogen runt om och med guldfärgade träd som alla speglar sig i vattnet runt hela stranden ser det som om solen skiner, även en mulen dag som denna. Skogsstigen runt sjön är "knottrig" av alla slingrande trädrötter över strandklipporna och hällarna och med våta löv över gällde det att gå med viss försiktighet för att inte halka. Till och med Modji slant på foten i ett nerförslut. Hundarna fick gå lösa där sikten var god, längs sträckan mellan de två enkla badplatserna i två intilliggande husområden, ett stycke in från stranden. Båda är styrbara och följsamma och hålls inom synhåll hela tiden.
Komna fram till vägen som leder genom grannområdet, "grannbyn", var det koppel på som gällde och det visste både Modji och Aili. Som snällt väntade på den lilla bron över diket ut mot vägen och vändplatsen vid badet. Trion traskade sedan vidare genom detta område som låg öde och endast en bil konkurerade om den långa asfalterade sträckan. Vid hästhagarna vek Matte och de två Lapskdamerna av och återvände via en traktorväg hemåt. En omväxlande höstpromenad på nittio minuter genom skog, längs en strand och genom två öde fritidshusområden, där hälften av husen nu bebos permanent. En naturlig utveckling på ett avstånd av en knapp timme från Stockholm.
Det lär dröja lite innan Modji och Aili får gå i skogen nu. Då älgjakten börjar i dag fredag. En nyhet för i år är att inget uppehåll längre görs under helgerna. Ens i stadsnära skogar eller skogar som runt Lapskreviret inpå bebyggelse, där svampplockarna nu ombads klä sig i "färggranna kläder!" Besked på radio: "Allemansrätten gäller och skogen är till för alla. Både jägare och svampplockare! Veckan runt. Gå inte ut i skogen klädda i brunt, svart eller grönt! Klä er i färgglada kläder så att ni syns och ser ni några jägare så gå fram och tala om att ni finns där så att de vet det."
Så här års står bilarna tätt längs vägarna på väg ut till Lapskreviret. Som ligger i kanten av storskog och ett naturreservat som för en del år sedan var ett vargrevir. Här igenom går Roslagsleden och hit åker många för att vandra under veckosluten. Matte och Husse har skogen tvärs över vägen och aldrig någonsin har någon satt ut någon skylt om att jakt pågår! Trots att det skjutits mycket nära Lapskreviret och fler än en gång har Husse vänt tillbaka och avstått att gå den halvtimmeslånga slingan med hundarna, när han hört skott tätt inpå. Däremot sätts det ut skyltar mot "landsvägen" förbi intilliggande husområden. Aldrig in mot bebyggelsen där väldigt många går rakt ut i skogen från sina hus. Fullständigt omedvetna om att man jagar just den dagen. Man jagar mer än älg och inte bara nu. Här finns mycket vildsvin och rådjur. Är det älgjakt går inte Lapskflocken ut i skogen oavsett. Alla som denna helg gör som de brukat - åker iväg för att plocka svamp, är inte alls medvetna om att älgjakten börjar i dag.
Efter en timmes vila i stugan gav sig Matte och hundarna ut igen, men höll sig på tomten. Matte körde trimmer och hundarna slappade med koll på omgivningen. Grannkatter och halvtama rådjur inpå revirgränsen.
Många varma tankar går till dig Anneli!
Din dag. Saknar dig!