Söndag och första Advent.
Så snart Lapskflocken gjort sig klar på söndagmorgonen, ställdes kosan mot det gamla lilla wallonbruket i Wira - Roslags Kulla, en halvtimme med bil hemifrån. Här är det julmarknad varje år kring den första Advent och hit beger sig många från när och fjärran för den fantastiska stämningen bland alla de små röda stugorna. Samlade kring den forsande ån som rinner rakt igenom byn och där den stora smedjan som allt kretsat kring ligger strategiskt för utnyttjandet av vattenkraften. För att driva de stora stångjärnshammare som drivit fram både vapen och vardagsföremål sedan lång tid tillbaka. Sommartid kan man här se Wiraspelen som skildrar brukets historia.
Vädret till trots var parkeringen väldigt full och hundarna hoppade ur bilen ner i ett gytter av vattenpölar, vilket inte bekom dem något. Regnet hängde i luften och vinterkänslan behövde lite hjälp på traven. Men Lapskflocken behövde inte gå långt för att uppleva julstämning! Vid vägkanten stod en fin pepparkaksgumma och bjöd på pepparkakor som välkomnande gest, vilket såg mycket trevligt ut i Husses och Mattes ögon. Hur det såg ut i alla hundarns ögon kan man ju fråga sig, på förekommen anledning.
Totalt överraskande kastade sig Modji åt sidan när Husse mycket nära passerade den vänliga damen! Varpå naturligtvis hennes efterföljande dotter Aili följde i morsans fotspår och gjorde samma sak! Husse och Modji hade redan passerat och blev stående strax bortom peppakaksgumman. Inväntande Matte och Aili. Här var utgångsläget annorlunda och lite bättre, då Aili ännu inte hade nått helt fram till den pepparkaksbjudande damen, när hon hoppade åt sidan. Modji var ju redan i stort sett förbi när hon reagerade och Aili reagerade på Modjis reakton, om ni förstår hur Matte menar. Aili visste nog inte riktigt vad det var hon skulle akta sig för, enligt sin mors reaktion. Flockdjur gör som ledaren. utan att nödvändigtvis ha en aning om varför.
Pepparkaksdamen såg inte ett dugg överraskad ut! "De är inte ensamma! Så där gör nästan alla hundar som går förbi! Jag tror att det är den höga hatten. Men när de skall hem igen och går förbi tittar de inte åt mig." Hur som haver blev Matte stående en stund och samtalade med den som bar den skrämmande hatten och Matte tog gärna en pepparkaka. Mer behövdes inte för att Aili skulle inse att här inte fanns något som var farligt och hon hälsade vänligt på hattbäraren. Här fanns något att klura på! Husse och Matte blev nyfikna. En annan bärare av hög hatt framkallade ingen som helst rektion hos någon av de Lapska. En helt svartklädd person iförd högtidshatt helt i svart, passerades lika oengagerat som övriga människor som vimlade bland stånd och stugor. Så vad var haken med pepparkakshatten? Husse har en teori och den köper Matte i brist på andra teorier. Det var de vita dekorationerna/ "glasyren" på den bruna hatten som framträdde extremt tydligt i kontrast i det grådaskiga väder som rådde. Prickarna blev till stirrande ögon väldigt högt uppe för passerande hundar. Varför inte? En okänd JÄTTEMÄNNISKA mötte de nyanlända hundarna mer eller mindre direkt när de kommit ur sina bilar. Så klart man aktar sig då! Ren självbevarelsedrift.
Lapskflocken skrotade runt under en timmes tid och njöt av omgivningen. En eld brann på gårdstunet och runt om kunde man vila benen sittande på halmbalar med värmande fårskinn under rumpan. I smedjan tillverkades föremål till avsalu i bruksbutiken och detta drog många åskådare. För övrigt säljs endast hantverk på den här julmarknaden. Bröd från Norrtälje bageri, öl från Roslagens Brygghus och ost från Rindö, tillverkad av mjölk från en gård i trakten. Tillsammans med en hel del annat lokalt tillverkat. Enligt mängden av bilar på ordinarie parkering och tillfälliga parkeringar borde trängseln var stor. Vilket inte var fallet. Många var de besökande hundarna och hundmötena trevliga. Modiga hundar som utan problem gick över de smala spångarna och broarna över det dånande vattnet som forsade fram nerför backen, alldeles under fötter och tassar på dem som korsade det lilla vattenfallet. De två Lapska var inget undantag.
Promenaden runt i byn ledde tillbaka förbi pepparkaksgumman med farliga hatten och nu var den totalt avdramatiserad. Nu var det de många kissfläckarna vid passagen som fångade de flesta hundarnas intresse. Man ser världen lite olika som fyr- eller tvåbening. Matte undrar hur Rottisen iklädd tomtedräkt, inklusive luva, betraktade sin situation när klädedräkten halkat lite snett och trasslade kring benen och släpade i vattenpölarna? När den var på väg tillbaka till bilen efter att ha besökt julmarknaden med sin familj.
Just som Lapskflocken lämnade parkeringen för hemfärd, öppnade sig himlen och regnet öste ner. Man skall ha tur ibland!
