I tisdagens Dagens Nyheter läste Matte en lång intervju med Malin Baryard Johnsson. Aktuell på Ryttar-VM i Herning, Danmark. Matte har själv ett förflutet som hästägare till en Fjordhäst under många år och ryttare (även kusk) på både den ganska speciella och egensinniga Fjordhästen och på ridskola. Hästarna som Malin Baryard Johnsson har ridit har varit personligheter, var och en med sina egenheter och en fingertoppskänsla har krävts för att få till ett mycket bra samarbete, där hästarna har presterat på topp.
Saxat ur tisdagens artikel i D.N. :" - Många av de hästarna som går hela vägen är ofta rätt komplicerade. Det krävs nästan att de är lite tokiga. Det är de hästarna som sedan krigar ända in i kaklet, säger Malin Baryard Johnsson som debuterade i ett internationellt seniormästerskap för 26 år sedan. - Men visst kan jag ibland avundas de ryttarna som rider runt där inne på banan i lugn och ro, fortsätter hon med ett skratt."
Matte och Husse har under åren mer än en gång kommit i kontakt med hundägare som upplevt sina hundar så som varande ett problem. Man beskriver sin hund sammanfattningsvis i negativa ordalag. Hunden "är jobbig". Då det egna hundlivet sedan 1998 levts med Lapska Vallhundar är det där detta har dykt upp med jämna mellanrum under alla år. Man vill ha hjälp med hunden. En hund som i sin flock upplevs som ett problem har visat sig vara en ganska missförstådd hund. Hunden är inte problemet. Problemet är relationen mellan hundens människor och hunden. Man förstår inte vilken typ av hund man har köpt och man har inte haft något intresse av att ge hunden stimulans passande rasen, med dess sedan generationer nedärvda egenskaper lämpliga för en hund som skall kunna fungera som renvallare.
Unga pubertala hundar, inte sällan hanhundar, hotas av kastrering för att få en förändrad personlighet passande sin ägare. De får hänga med vid ett träningstillfälle med räddningssök i någon passande bråtig miljö och visar sig ha vad som krävs av en räddningshund och kanske av en renvallare. BRA hundar! Med allt vad en Lapsk Vallhund bör bestå av! MEN - av sina ägare betraktas de som problem. Man valde ras med ögonen och läste inte manualen. Man fick en bra rastypisk Lapsk Vallhund och man upplever att man fått ett problem. Det är inte hunden som är problemet. Det är den som köpte hunden som är problemet. Man var inte tillräckligt påläst och fick "för mycket hund" för sina egna behov och kunskaper. Orättvist mot hunden man köpt.
Det är precis som Malin Baryard Johsson säger angående sina hästar. "Många av de hästarna som går hela vägen är ofta rätt komplicerade. Det är de hästarna som sedan krigar ända in i kaklet."
En bra arbetshund - och Lapsk Vallhund är en arbetshund - måste ha en hel del bakom pannbenet. Självständighet, problemlösningsförmåga, jävlar anamma och uthållighet i arbete. Vilket under tonårsperioden kan komma som en chock för den som inte är påläst om rasens bruksegenskaper och användningsområde och som bara vill ha en renodlad sällskapshund, möjligen en hund duglig för promenader i skogen, med en Lapsk Vallhunds exteriör och utseende. Någon självständigt tänkande och agerande hund med mycket motor och energi är man inte alls intresserad av. Inte heller en hund som har lätt att ta till skall. Man har helt fel förväntningar på den lilla valpen man köpt. Varför det kan bli så tokigt att den hund som Matte och Husse ser stor potential hos och bara ser positiva sidor hos lever sitt liv med någon som tvärt om ser hunden som en problemhund. Man vill ha hjälp med problemet.
Vill man ha en hund att träna med, arbeta med, nå mål med, är det så oändligt mycket lättare att få ner arbetstemperaturen till en lämplig och hanterbar nivå än tvärt om! Det fungerar inte alls på sikt att ständigt försöka peppa sin hund för att få den att tycka att något är roligt som den i grunden inte alls uppskattar. Eller är avlad för att kunna utföra. Man arbetar mot hunden och inte med hunden. En sjövild valp och en totalt döv och oförstående tonåring, en självständigt tänkande individ som bubblar av energi kommer troligtvis att staga upp sig med tilltagande ålder och vara på topp ännu efter tio år och längre. En hund man ständigt måste entusiasmera och peppa, tjata på, kommer på sikt krokna och ledsna på all träning.
Mattes första Lapska Vallhund anlände nio månader gammal efter att ha straffat ut sig i barndomshemmet. Gázzi behövde få jobba strukturerat och uppstyrt och inte "bara vara". Gázzi sattes genast i sökträning och Mattes båda Husky-Schäferdamer ledsagade Gázzi i vardagslivet. Hon blev rasens första certifierade räddningshund i Sverige. Gázzi var sannerligen ingen lätt hund! Mycket egen vilja! Mycket självständighet! Stor integritet! Mycket svårare att styra upp än en Husky-Schäferkorsning (räddningshund även hon) men en mycket bra hund i det hon gjorde! Hon gav sig aldrig. Matte lärde sig mycket av Gázzi. Ingen enkel hund på något vis, men en mycket bra hund. Hennes dotterdotterdotter Aili är inte heller någon enkel hund, men på ett helt annat sätt i sin explosivitet och intensitet. Hon har helt andra knappar att trycka på för att få det att fungera än sina anmödrar. Men hon har samma motor och samma uthållighet i arbete.
På tisdagkvällen fick Aili ett uppletande med hela trädgården som sökområde. Matte hade gömt Husses grå "buff" som han brukar skydda skulten med mot solen. Den låg intryckt mot dörren till snickarboden och smälte in fint i omgivningen. Aili scannade hela gräsmattan i stora sökslag. Systematiskt och noga och alltefter minskade hon ner sökslagen och sökte mer noga på lite svåråtkomliga ställen. Aili missade inte att söka av lekstugevarandan separat med all bråte som samlats där. Hon närmade sig snickarboden, fångade vittringen vid grinden, sedan vid väggen och fyndade snabbt den lilla tygtrasan. Snygg apportering och godkänt avlämnande hos Matte.
Från att inte vilja apportera något föremål alls fungerar det rätt bra nu. Hela kedjan med uppletandet, bärandet och avlämnandet. Inte helt enkelt när hittade doftgömmor med eukalyptus och röd kong bara skall frysmarkeras. Ena gången får man inte röra och nästa gång skall man plocka med sig föemålet och lämna av det. Det är inte lätt att förstå vad som förväntas alla gånger. Det är inte heller lätt att förklara på ett begripligt sätt för sin hund alla gånger!