Måndag.
En dag då småfolket fick gå på studiebesök. Snett över vägen till Cockerflockens revir. Cockermatte skulle iväg och tomten stod till förfogande. Tusen tack! Knytt i den här åldern måste få uppleva många olika saker för att lägga i ryggsäcken inför LIVET. Cockerflockens tomt skiljer sig naturligtvis från Lapskflockens tomt. En helt ny plats. Här finns ett nät som håller alla Cockrar utom en kvar på tomten. För tillfället har hon inte hittat något nytt kryphål efter en noggrann genomgång och reparation av kryphål. Det torde vara knyttsäkert.
Cockerflockens hus ligger i bakkanten av tomten och Lapskflocken har betydligt mindre inhägnad yta att röra sig på, med huset i framkanten. Cockrarnas hus ligger dessutom uppe på berget. Lapskflockens nedanför. Varför de tre busfröna fick en stor yta, bestående av gräsmatta och en brant slänt med en backe och en lång trappa att busa runt på! Samt en hönsgård mitt i!
Matte introducerade hönsen för Lapskknytten och vise versa. Hönsflocken upptäckte genast att det var nya hundar på tomten. Lite kackel mötte valparna, som var nyfikna, men samtidigt hade upplevt avsevärt många fler änder på närmare håll än så här, helt nyligen. När Matte släppte lös valpskaran var det den stora ytan med gräs som lockade mer än allt annat!
Oj vad de sprang! Runt, runt gick jakten. Runt äppelträden, buskarna och trädgårdsmöbeln. Ett par leksaker var kul en stund, men jagandet var det som var absolut roligast. Det är otroligt vilken fart de får upp! Så småningom upptäckte de gamla ruttna äpplen på marken. Provsmakade, men särskilt gott verkade det inte vara. De upptäckte slänten upp till huset och gav sig in bland de vissna växterna och trädgårdsmuren var ju kul att balansera på! Hönsgården föreföll ointressant, men den långa trappan var spännande! Så här lång trappa har de aldrig upplevt förut och nu måste de bara rusa uppför och nerför!
Matte kunde snabbt konstatera att syskonskaran lever upp till rasbeskrivningen. Självständiga. Inte sjutton brydde de sig om var Matte var när de hade varandra! Adji brydde sig inte så mycket om syskonen heller alla gånger. Vandrade iväg bakom hönshuset och lät syskonen härja på gräsmattan bäst de ville. Matte lyckades med ett par inkallningar med pipa eller röst, men sedan var det kört. Godis är gott, men inte såååå gott när det finns nya saker att upptäcka. Matte njöt av att se vilda valpar fulla av upptäckarglädje! Matte uppskattade mycket att staketet var så extremt väl genomgånget! När de tre vildbasarna nu känner till Codkerreviret skall de få träffa en av dem för lite social träning.
Husse hade varit ute och långpromenerat med Násti och Modji och skymtade borta vid brevlådorna. Ungefär 200 meter bortåt vägen. Det upptäckte småttingarna! De hade vinden till hjälp. Intensivt skällande samlades de vid staketet och nu blev det avsevärt lättare för Matte att samla ihop dem och koppla dem för hemtransport. Men in i det sista försökte Adji hålla sig undan och busade med Matte. Ha, ha! Du kan inte ta mig! Men det kunde Matte. Till slut.
Tack snälla Y. för lånet av reviret!
Tröttsprungna knytt sov sedan djupt och länge, efter att ha fått mat i magarna på eftermiddagen.
Ännu en tid får Aili ha sina syskon att busa med. Det kommer att bli väldigt tomt när de far! Tiden går så fort och snart är Adjis familjs långsemester långt borta slut. Snart är alla renarna skiljda åt och Manni får flytta norröver till sin familj och sin Lapska "storasyster" Mira.
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
