Natten till lördagen började det snöa. Snön vräkte ner i täta snöbyar, åtföljda av kraftig vind, hela lördagen. Däremellan sken solen från en klarblå himmel! Vädret var minst sagt omväxlande! Det berodde på en så kallad snökanon som bildades över havet, när vattnet ligger öppet och vattnet är varmt i jämförelse med luften in över land. När Matte bestämde sig för att ta en skogspromenad med hundarna sken solen och det såg riktigt skönt ut, trots blåsten. När Matte kom ut på tomten fick hon se en stor mörk vägg torna upp sig på himlen i nordväst och mot söder såg det ännu blått och klart ut och solen sken. Sträckan från stugan ut till vägen är inte lång! Men när Matte gått halvvägs hade solen försvunnit och en mjölsäck sprack! Allt blev väldigt vitt! Väldigt plötsligt. Även hundarna. Sikten blev kraftigt begränsad. Men det var så vackert! Film på Instagram.
I skogen bromsade träden snöfallet, men snön var djup nog för att erbjuda ett mjukt gående. Två personer hade alldeles nyss vandrat i motsatt riktning och spåren var ännu tydliga. En hund hade medföljt och både Aili och Dima blev förjusta över många nya dofter längs stigen! Låga nosar! Som höjdes i luften vartefter och Dimas stopp med spanande och vittrande mot vinden skvallrade om andra djur än hundar! Vildsvinen var nog inte långt borta. Här finns gammal urskog kvar! En sällsynthet numera och skyddsvärd. Här ligger rotvältor och fallna träd kvar sedan stormen Alfrida på Nyåret 2019. Fler träd har fallit seda dess. Granar som står på mycket fuktig mark i en trång dalsänka, med flera kärr längs stigen, har inte alltid bra fäste. De står blött och ruttnar och knäcks. Bitvis såg skogen nu ut som ett plockepinn! Snöfallet höll uppe och solen tittade fram och Matte njöt av att ha detta sällsynta lilla skogsbestånd fem minuter hemifrån. Bra för insekter och fåglar! Här trivs vildsvinen när marken är lättbökad. Här går rådjuren och ett och annat lodjur och här passerade vargfamiljen som bosatt sig i området. Enstaka älgar passerar också. Räv och grävling trivs här. Fem minuter hemifrån och femtio meter från vägen bakom några sällan besökta stugor.
Här trivs även Matte och hundarna.
Klicka för större bild.
Snart började det snöa igen och på väg tillbaka hem snöade det åter rejält. Om än inte lika ymnigt som tidigare. Film på Instagram.
Helgen ägnade Matte åt långa promenader med hundarna på vägarna i området och hade turen att komma iväg ut före flertalet andra! Med den trafik som är, framför allt i helgerna och när vägarna inte är halfria är farterna som en del bilförare håller mycket obehagliga. Fler än en gång har Matte och hundarna passerats på så nära håll att Matte varit rädd att slås omkull av en backspegel. Med plogvallar blir den smala vägen smalare än vanligt. En tjej i en jättestor SUV höll varken undan eller sänkte farten när bilen strök tätt inpå hundarna och Matte, i för situationen alldeles för hög fart. Risken finns alltid att kärringen med hundarna halkar till eller att någon hund (Dima) blir skrämd och kastar sig i kopplet och hamnar framför något hjul.
Bristande kunskaper i vinterkörning ansågs främst ligga bakom masskrockarna på E18 och E4 i Stockholmstrakten nyligen. För höga farter och alldeles för korta avstånd mellan bilarna. Ingen dog - men med 100 bilar inblandade i samma krock och mängder med människor som fördes till olika skjukhus, när deras bilar totalkvaddats, var det illa nog. En reporter på P4 Radio Stockholm besökte i går Gillinge halkbana. Vid 50 km./t. var bromssträckan 90 meter. Inte så konstigt då att bilarna låg staplade på varandra i en enda bråte, vid masskrockarna på motorvägarna. Hur många hundar som fanns i bilarna och framför allt i bakskuffarna har inte förmedlats. Det är ju hundarna där bak som bokstavligt talat får ta smällen vid påkörningar bakifrån. Något Matte alltid tänker på när någon ligger för nära bakom. En lastbil tätt bakom är en fasa.