Ailis och Nemos son Sumo /Gátchis Åtså Sválla har redan visat att han, liksom sina föräldrar, har många strängar på sin lyra! Om två veckor fyller han och hans systrar ett år och de har alla redan hunnit gå ett flertal kurser och provat på många olika typer av hundträning. Ett stort GRATTIS till Sumo och hans matte som på tisdagen gjorde ett godkänt doftprov - Eukalyptus!
Hans mamma och mormor hade koll på andra dofter under tisdagen, hemma i trädgården. Snoken, som gjort Lapskreviret till sitt, pendlade längs bäcken mellan de tre tomterna liggande intill varandra och vid tomtgränserna höll de två Lapskdamerna kontroll vid passagerna. Ibland satt Modji intill staketet söderut, samtidigt som Aili satt vid vägtrumman som leder ut från trädgården norrut. De visade tydligt hur vittringen förflyttade sig lite hit och dit.
Snoken verkar mer eller mindre tam och flyttar sig inte när man ber den i första taget! Det upptäckte Matte när hon på morgonen gick och letade sniglar för avlivning. Rätt som det var låg snoken i hela sin längd på den bara lerjorden, i samma gråa nyans. Likt ett långt rep på tvärs en halvmeter framför Mattes fötter. Morgonsolen låg på där på slänten vid vägtrumman och snoken var nog rätt morgontrött. Matte hade en planteringsspade i handen och petade mycket försiktigt på "svansen", vilket inte fick snoken att flytta på sig en enda centimeter. Snokar spelar ofta döda för undivkande av upptäckt och anfall. Men när snoken vände på huvudet och tittade/luktade på Matte såg den inte mycket död ut! Den låg bara kvar där det var skönt att ligga. Men den låg faktiskt i vägen och Matte tog då och mer föste än petade på snoken och hjälpte den på traven lite att flytta på sig. Motvilligt begav den sig ner mot vattnet, funderade på att ta vägtrumman norrut, men ångrade sig och slingrade in bakom en stor sten precis framför Matte. Som nu kunde gå vidare.
Matte ägnade dagen åt diverse hemmasysslor som tvätt och trädgårdsskötsel medan Husse fixade med grinden. Mot slutet av dagen var det dags att förstärka gindkonstruktionen bättre än tidigare, genom tillägg av en ny grindstolpe för stabilitet. Matte hade en idé om att staga upp med en kompletterande högre stolpe med snedsågad topp. Grinden har i alldeles för många år varit en instabil anordning. Grövsta dimensionen byggtimmer användes och Matte mätte noga för korrekt vinkel runt om den mycket tjocka stolpen. Greppade fogsvansen och började nervöst såga. Husse fick lägga sig över det bångstyriga och på två sidor välvda trästycket där på sågbocken, för att hålla det stilla när Matte sågade. Det tog sin lilla tid, men när man ändå gör något kan man lika gärna göra det ordentligt tänker Matte. Lättnaden var stor när jobbet var klart med lyckat resultat. Att snedsåga en bräda är en sak, att snedsåga ett stycke grövsta sortens byggtimmer något helt annat. Ett tredimensionellt sågande!
Hundarna hade fått vänta lite på sin skogspromenad med Husse, men dagens jobb med grinden var nu avslutat och iväg gick Husse med hundarna. Under dagen hade de fått roa sig med märgben. Matte gick in för att laga middag. På grusgången fick hon sällskap. Ett slingrande långt streck ramlade ner från gräskanten precis framför Mattes fötter. En snokbaby tänkte Matte, men såg inga gula fläckar på huvudet. Det visade sig vara den längsta kopparödla Matte någonsin sett! Den flydde i panik men var inte supersnabb och Matte hann studera den noga, innan den lyckades ta sig upp bland en mängd förgätmigej på väg ner mot bäckfåran. Rakt in i "snokens håla". Som ödla är den nog ett byte för den jämförelsevis gigantiska snoken tyvärr.
Djurlivet kring bäcken är intressant men ine alltid så njutbart och man måste kolla noga var man sätter fötterna på väg mellan grind och ytterdörr.