Lördag.
Ett stort GRATTIS till Modjis dotter Gátchis Bargi Saivi, som tagit sitt tredje inomhussök och är uppflyttad till klass 2! Med 3 av 4 SSE - Särskilt Samspelt Ekipage! Snyggt jobbat både Saivi och hennes matte!
Saivis mamma Modji och kullsyster Aili var inte fullt så aktiva under lördagen. Deras Matte har varit lite väl mycket i farten flera dagar i rad med mycket gående och behövde ta det lugnt, med andra rörelser än monotont gående i flera timmar.
Solen tittade fram vid lunchdags och den hårda och kalla vinden kändes inte fullt så ruggig. Det var trots allt elva grader och en eftermiddag i trädgården lockade. Men det gällde att ha vindtäta kläder på sig! Hundarna sökte sig upp på altanen i hörnan där vinden som kastade från nordlig till sydlig inte låg på så hårt. För att låta Modji och Aili ligga varmt och behagligt bredde Matte ut det allra största renskinnet åt dem. Ett skinn från en vuxen ren, torkat på väggen hemma hos Modjisonen Runne. En spik satt till och med kvar när det anlände till Runnes barndomshem! Här sträckte Modji mer än gärna ut sig, med fin utsikt över framsidan och vägen. Aili låg där en stund, men snart lockade dofter som kom farande i vinden och hon strosade omkring lite mer på olika håll. Husse som var över på en granntomt och hämtade hem ved som kapats upp i vintras, måste ju hållas koll på dessutom! Han tog en skogspromenad med hundarna när veden var staplad.
Matte ägnade sig åt lite lätt beskärning av en stor bukettapel, där grenar vuxit för nära staketet och trasslat in sig lite här och var. En rabatt grovrensades på nervissnade perenner och trots att tjälen satt i och marken var stenhård, så nog tittade grönt gräs upp längs kanterna! Matte rensade lite här och där och fyllde skottkärran. En stel rygg och för korta muskler i rumpan fick sig en välbehövlig omgång i framåtböjande. Matte når äntligen ner till marken och kan greppa föremål med hela handen! Inte bara nödtorftigt med långfinger och pekfinger och raka ben. Matte kan äntligen böja höfter och knän och få kontakt med sina egna fötter. Något man inte kan ta för givet att man skall få, när lederna slits ut och stelnar. I minnet finns två ädlre damer med varisn Yorkshireterrier för många år sedan. Damer äldre än Matte nu. När många förundrades över deras mjuka ryggar, när de pysslade med sin små hundar långt där nere på marken, förklarade de att det var "tack vare sina hundar de höll sig så mjuka i rygg, höfter och knän! Man måste ju ner om man skall lyfta upp dem!"
Solen kom så småningom att ligga rakt på husets framsida och både Modji och Aili sökte värme och lä på trappen och altanen. Helt lä var det inte, men bra nog för att njuta av vårdagen. Husse och Matte gjorde hundarna sällskap och det stora renskinnet räckte till för hela flocken.
I uterummet hade det blivit tjugoen grader och ytterdörren kunde stå öppen för att vädra ur stugan. För första gången i år serverade Matte middagen "ute", alltså i uterummet. Stugan blir större så här års och uterummet nyttjas av hela flocken, inte bara av hundarna. Här är det lä när det blåser kallt och man kan vara mitt emellan ute och inne. Så väldigt värdefullt!
Bild från tidigare. Förlängd sommar.
Klicka för större bild.
