Ailis hälsa har dominerat flockens liv under hösten och vintern.
Hon fyllde 12 år i oktober. I augusti blev det uppenbart att hennes andningsproblem inte hade med hettan och värmeböljdan att göra. Det fanns ett biljud och stundtals en andfåddhet även när det var svalare ute och det ökade under hösten. Aili undersöktes hos veterinären. Hon röntgades. Alla prover var bra men det syntes en skuggning i bronkernas nedre del. Bronkit skrev veterinären och skrev ut kortison. Aili svarade fint på det men när kortisonet trappades ner efter en tids behandling spydde Aili blod. Magen tålde inte kortisonet. Varför behandlingen avbröts och besvären återkom. Inlägg 1.9.2025.
Aili har därefter gradvis försämrats. Hennes symptom har liknat astma. Hon har harklat som för att få upp slem. Hon har låtit mer eller mindre konstant vid ansträngning och ibland bara när hon andats. Ny provtagning och ny röntgen senare har inte gett någon ledtråd. Proverna har varit bra och röntgenresultatet har varit oförändrat. Aili har varit med på träningarna, då den mentala hälsan är viktig och röra på sig är viktigt när man har slem som behöver hostas upp. Vet Matte av egen erfarenhet som astmatiker.
Matte fick med veterinären på sina tankar om att ge Aili astmamedicin. För att kunna ge henne denna kunde näsdelen till Husses snarkmaskin/ snarkmask användas. En halvmask som Husse inte behövde. Den tejpade Matte fast på ihalatorn och Aili fick även Bisolvon som är en slemlösande hostmedicin. Ailis andningsproblem lättade och hon började nysa när hon steg upp på morgonen, samtidigt som hon harklade upp slem. Senare har Matte hittat en inhalator specialgjord för hundar och den är väldigt bra.
Allt verkade fungera riktigt bra fram till nyligen. Aili har nyligen löpt och försämrades då. När hon kom in i höglöpet blev hon påtagligt mycket sämre. En belastning på kroppen. Matte fick en tid hos veterinären för ny röntgen och allmän koll i onsdags i förra veckan. Allt såg ut som tidigare i bronkerna. Ingen försämring. Men veterinären ställde diagnosen "kronisk laryngit" på en åldersrelaterat försvagad/förslappad luftstrupe. Obotligt alltså och en sakta sluttande väg utför.
Så sorgligt. Där livskvalitet nu är ledordet.
På onsdagkvällens träning fick Aili och Dima söka tillsammans i den stora fordonshallen och mycket spring i hög fart blev det! Glada hundar och Aili hade ork och andningen funkade fint! På torsdagen var hon besvärsfri. På fredagen var det ovanligt varmt och hon blev riktigt dålig när hundarna rastades tillsammans på en kort tur till en grannkommun. I helgen och framför allt i går, måndag, var hon i stort sett besvärsfri. Det kändes som om ett hopp tändes. Veterinären hade kanske fel..... På kvällen lekte Aili lite med Dima efter den första längre promenaden i området på länge. Promenerat har Matte gjort med hundarna dagligen och en hel del i skogen.
En dag i sänder. Lev i nuet och låt inte Aili lida. Dima noterar när Ailis andning är ljudlig och ser frågande ut. Han vet. Något är annorlunda.
Förr eller senare kommer den där dagen som alla djurägare vet skall komma. Som alla djurägare fruktar. Ansvaret man har som djurägare att se när det räcker. Att fatta ett beslut. Till slut.
Må det dröja - men värmebölja är inget Matte längtar efter.
Både Ailis mamma Modjis och hennes mormor Nástis kropp gav upp i juli månad. Semestertider med stängda djurkliniker och värmebölja är inte bra för gamla kroppar.
Matte längtar inte efter sommarvärme. Det är perfekt som det är - just nu.
Även för egen del när åren staplas.
Se Aili i full fart på träningen i onsdags och i lugn och ro hemma på Instagram!
