Onsdagen inleddes med ett stilla sommarregn som övergick i ett skyfall och åska. Mobiltäckningen försvann totalt och var försvunnen resten av dagen. Mellan två skurar hann Matte traska runt kvarteret med hundarna.
Kvällens träningsplats var vald utifrån att det kunde regna och åska, varför fyra Lapska och en Springer tränade under tak i en stor fordonshall. Här går det alltid att göra det klurigt och svårt för både förare och hund. Vittringsvägarna är svårspådda, då hallen tidigare varit en virkeshall och det är mycket högt i tak. Vittringen från en figurant intill en vägg kan hamna mycket långt från legan och är figgen dessutom gömd högt uppe längs med en vägg kan vittringen ta vägen via taket och landa på en helt annan plats i byggnaden. Om uppgiften är att plocka fram figuranten, kan söket dra ut på tiden.
Aili har vanligtvis fått köra sist, för att få så många gamla legor med gammal vittring som möjligt. För att hon på så vis skulle tränas kontinuerligt på att skilja vittringar från varandra. Denna kväll fick Aili börja och hon fick börja med att söka igenom ett område som var tomt utomhus. Här visade Aili med stor tydlighet att ingen vittring fanns. Ett upplag av "byggskrot" där ingen jobbar och där det kan ha varit tomt på folk sedan den senaste träningen. Aili förmedlade mycket bra att ingen vittring från människa fanns i området.
Matte följer en plan när det gäller Ailis utbildning och hade lagt ut tre figuranter, mer eller mindre dolda. Ingen var helt öppen. Den första, dold bakom höga staplar med inplastade reglar, ett stycke bort längs väggen vid ingången, låg på en släpkärra. Den andra stod bakom en halvstängd dörr i en stor container långt nere i området. Den tredje, den som Aili hälsat på innan och som blivit av med sin keps, var gömd uppe på en stor kabletrumma mitt i lokalens bortre del. Av erfarenhet visste Matte att den vittringen skulle sprida sig ganska långt ner mot en rad av containrar. Aili sattes i arbete i dörröppningen och hon noterade vittringen till vänster om dörren. Hon kollade åt höger, men slog tillbaka och kollade den första vittringen igen. Matte gav starttecken och Aili var klar över att den första vittringen inte tillhörde kepsägaren. Hon jobbade vidare och fångade vittringen från Husse bakom dörren i containern på långt håll. Brydde sig inte om den heller. Parallellt i djup i lokalen fanns rätt vittring och den jobbade Aili vidare på en stund. Fram och tillbaka i vittringsfältet. Så spikade hon vittringskällan på kabletrumman, reste sig mot den och skallmarkerade! Figgen klättrade ner och belönade med lek och godis. Duktig Aili som visste vem hon skulle leta efter av tre gömda personer! Kan en hund skilja på lavendel och timjan skall den väl kunna skilja på Husse och Limehusse!
Övriga hundar fick tre gömda figgar och förarna fick inte veta var och hade ingen facit med. Figuranterna skulle plockas fram och alla försökte klura till det för varandra så mycket som möjligt! Vilket innebar att förarna med ledning av hundarna kunde lokalisera att det fanns en människa gömd på ett stort arbetsfordon. Men var? Man fick binda upp hunden och ge sig till att klättra för att söka igenom fordonet. En del hytter har sovplatser med skynke bakom förarstolen, många maskiner och prytlar finns att gömma sig på, under och bakom. Vittringar som föll ner långt från legorna och här gällde det verkligen att läsa sina hundar! Samt att inte ha förutfattade meningar.....
Modji visade klart och tydligt att det fanns en figge högt uppe på höga och smala staplar med inplastade reglar. Alternativt hängde uppe i taket. Vilket ju var en omöjlighet. Han skulle kunna vara uppe på ställaget med flexikabelrör, men dit kunde inte Matte klättra upp och kolla.Troligtvis gick det inte alls att komma upp dit. För någon. Matte backade och tittade, men såg bara ett rostigt galler. Modji togs ut och hittad figge ropade och kollade. Visst 17 hade Limehusse likt en apa lyckats ta sig ända dit upp! Han låg bakom gallret och när Modji nästa gång markerade mot väggen ett gott stycke därifrån fick hon beöm av figgen. Modji vände sig förvånat om och upptäckte sitt fynd högt där uppe. Hon hade haft helt rätt hela tiden! Det var bara Matte som inte fattade!
Denna typ av träning är ett ständigt problemlösande för både förarna och hundarna och ett samarbete och så oerhört stimulerande! Det är med stor tacksamhet Matte konstaterar att Aili tillåter henne att fortsätta med detta roliga! Som började med en Husky/Schäferkorsning för drygt tjugo år sedan. En mycket bra hund som fick en syster från samma kombination sades det (tjuvparning), men som visade sig vara en mor-son-parning. Alldeles för hög inavelsgrad! En mentalt svag hund, som trots allt blev kvar som "sällskapsdam". Matte måste leta annan hund för träning och då blev det Gázzi. Hennes dotterdotterdotter Aili håller fanan högt.
Tack alla för en mycket lärorik och givande träning!