Onsdag.
På kvällens träning på en industritomt tränade två Lapska tikar, en Lapsk hane, Ailis dotter Fanndi 4 m. och en Jaktlabbekille.
Lilltjejen fick börja kvällens träning för att inte behöva ligga och ladda i bilen. Hon har tidigare gått vindstigar vid olika tillfällen men inte i "miljö" och inte i mörker. En figurant gick ut ett stycke bland diverse "byggbråte" och gömde sig lite bakom ett föremål. Till en början där det var lite upplyst. På så sätt att vinden skulle fånga vittringen och föra den ut mot den öppnare plan där Fanndi skulle passera förd i långt koppel. Till en början var hon mest upptagen av att vilja hälsa på och gosa med alla trevliga människor och Matte kände hon väl igen. Senaste mötet var nyligen på kennelträffen med träning. Rätt snart träffades Fanndis nos av en intressant vittring i vinden, från ännu en doft från en människa hon inte kunde se. Hon släppte intresset för gruppen bakom och riktade sig framåt mot vinden. Sökte aktivt vittringen i vinden från den gömda figuranten.
Fanndi rörde sig fint framåt i vittringsstruten och fyndade sin första figge i miljö, på marken mellan några föremål. Godisbelöning, klapp och kel av en inbjudande figurant och Fanndi blev lycklig! Matte gömde sig sedan längre bort där det var lite mörkare och uppe på några staplade skivor för att Fanndi skulle få gå på annat än plan mark. Inte högre än att hon skulle kunna stå på bakbenen och bli belönad. Men en klättervan Fanndi tog ett smidigt hopp upp till Matte där hon belönades med böcklingpastej ur tub. Fanndi lyftes sedan ner för att inte belasta framstället med ett nerhopp.
Ännu en figurant fick Fanndi söka reda på och nu visste hon bombsäkert vad leken gick ut på! Det här gillade hon! En nyfiken liten tjej som tyckte om alla människor lika mycket och som var helt oberörd i miljön och mörkret. Matte och Husse gillade vad de såg och Fanndi skötte sig precis lika bra som brorsan Sumo som ingår i träningsgruppen, men var ledig denna kväll med sin familj. Fanndi fick sedan ligga i bilen och vila och koppla av för att smälta intrycken medan övriga fyra hundar körde sina sökpass.
Avslutningsvis fick Fanndi jobba i lite mer mörker nu när hon "var van" och en figurant var gömd ganska nära starten på vindstigen. Fanndi fyndade fint med en gång! Matte gick därefter ganska långt bort och satte sig mitt i en hel del byggskrot för att bjuda Fanndi på en utmaning. Genom att behöva ta sig över och upp på några betongplattor och en lastpall för att nå hela vägen fram. Men det blev mycket bättre än vad Matte kunnat föreställa sig! Fanndi sökte och fångade vittringen långt bort och genade in genom området med stora och små föremål för att gå rakt i vittringsstruten. Vilket innebar att hon hamnade bland stora gallerburar och galler liggande på marken! Hon försökte krypa under på ett ställe men det fungerade inte förd i långt koppel. Så Fanndi fick tänka om och klättrade över i sitt stretande så fort som möjligt fram till funnen figge! Upp klättrade hon och var mycket målmedveten där hon löste uppgiften med glans och belönades rikligt! Aili och Nemo kan vara mycket stolta över sina telningar, som alla visar stor arbetslust och stor motor. Nyfikna och oberörda i miljö och sociala och trevliga med alla människor. Att få ha Carportan/Fanndi på så nära håll, tillsammans med brorsan Sumo är en ynnest. Att kunna följa dem båda så nära på träning är en stor glädje och deras två syskon i förskingringen sköter sig också mycket fint. Härligt att se och höra! Násste var nyligen på besök och visade vem hon är på träning på kennelträffen. Det gemensamma namnet Åtså = sök passar dem fint!
Modji fick ett bra frisök i mörkret och fyndade sian fyra figuranter väl utspridda och skallmarkerade dem fint. Matte experimenterade vidare med Aili för att återuppväcka gamla kunskaper i form av att bara söka efter och markera den person vars vante hon luktat på. Kruxet är att hon lärde sig detta som första sökmetod som mycket ung. Sedan fick hon lära sig att söka som alla andra. Alla försvunna människor skulle hittas och markeras. Nu backar Matte tillbaka för att skaffa sig själv en utmaning. För att se om det går att åter lära Aili att bara markera den som tappat vanten, eller något annat föremål. Det gick väl så där i ärlighetens namn.... Men även Aili fick springa lite och söka lite, om än bara efter en och samma människa.
Tack alla för en givande träningskväll i kylan och tack för att Fanndi fick visa upp vilken duktig tjej hon är!