Onsdag - torsdag.
Frampå onsdagseftermiddagen avtog snöandet för att upphöra vid tretiden. Inga vägar var plogade någonstans i närheten. Rapporter kom på FB från de som pallrat sig hem från jobbet med möda vartefter. Rialavägen, vägen som leder ut till reviret vid den lilla stugan i skogen var helt oplogad. Ett spår ledde längs den slingriga och krokiga vägen från Gamla Norrtäljevägen. Ett faktum som innebar att möten var omöjliga. De flesta körde i samma riktning - hem. Ut mot fritidshusområdena i skogen, där hälften av hushållen numera är permanentboende. Någon fick ett möte och styrde av vägen och väntade nu på bärgare. Andra varnande sina medmänniskor för att alls ge sig iväg ut med andra fordon än terränggående med kraftiga motorer.
Det var omöjligt att ta sig någonstans. Vägarna i området plogades så småningom och Matte kunde gå en kort sväng bortåt vägen med hundarna vid femtiden. Men vägen ut i skogen var ännu oplogad och några som behövde komma iväg fick backa och vända vid utfarten ur området. Många stora huvudvägar var oplogade hela dagen. Även Södra Kustvägen mellan Norrtälje och Åkersberga. All busstrafik kring Stockholm var inställd, bortsett från på motorvägarna. Ingen gnällde över det. Det var som det var. Mat fanns hemma för rätt lång tid framöver. En stor lättnad var att det inte blev strömavbrott. Inte heller några allvarliga trafikolyckor.
Husse och Matte gick ut och började skotta. När Husse väl lokaliserat snöslungan och skottat fram den, kunde mer snö flyttas undan kring bilarna. Plogvallen ut mot vägen var en meter hög! Husse kunde hjälpa några grannar att få bort snö från infarter. Matte skottade smala gångar mellan stuga och lillstuga och kunde frilägga en yta framför ytterdörren. Hundarna försökte leka som vanligt, men något springande blev det knappast. Dima var mer benägen att hoppa och skutta sig fram än Aili. Hon höll sig i Mattes djuppa fotspår, när Matte gick runt staketet och skakade det fritt från tyngande snö. Samt grävde och skakade fram sina buskar, som låg gömda under snön.
Snödjupet mättes till 47 centimeter. Allt kom under ett halvt dygn. Dagen innan var det barmark. Efter ett par timmars idogt snöflyttande och pulsande i djup snö var Matte och Husse hungriga. Matte var inte det minsta sugen på att laga mat. En färdig potatisgratäng spetsad med mycket vitlök och täckt med prästost fick duga som middag. Utan något till. Sedan somnade flocken framför brasa och teve.
En märklig känsla. Onsdagkväll och ingen träning! Något som i princip aldrig händer.
Torsdag.
Dagen efter.
Onsdagens snöfyttande kändes i axlar och rygg. Det gavs ingen tid att känna efter, då Husse hade en tid för en starroperation rätt tidigt på förmiddagen. Hundarna rastades och lämnades hemma och Matte var chaufför. Vägen ut ur skogen hade plogats sent på torsdagskvällen; Vilket hade meddelats av en omtänksam granne. Det var välplogat men bitvis var vägen lite väl smal.
Husses operation skulle ta nittio minuter och butikerna i Täby Centrum (där ögonkliniken finns) hade inte öppnat ännu. Medan Matte väntade på att butikerna skulle öppna och på att Husse skulle bli klar gick hon. Ett gyllene tillfälle att lära sig hitta i detta jätteköpcentrum, tillbyggt för många år sedan nu. Matte kände sig hemma i det urprungliga bygget, men inte alls i det fördubblade butikskomplexet. Allt var ett enda gytter och en gigantisk labyrint och Matte hade noll koll. Nu var planen att få ett grepp om hur allt hängde ihop - gammalt och nytt. Senast Matte gick här var före pandemin. Butiker har bytt plats dessutom. Gamla är borta och nya har tillkommit. Inte för att det är viktigt på något sätt att känna sig hemma i Täby Centrum, men att sitta stilla i en dryg halvtimme och bara vänta på att några butiker skulle öppna kändes tradigt. Men det kändes också lite tradigt att bara gå och gå och gå, med enda syftet att lära sig hitta. Gå utan hundar känns naket. Gå och fönstershoppa bland mängder med stängda butiker med gallergardiner för stora fönster känns rätt meningslöst. Så Matte gick där rätt ensam i ett öde köpcentrum i fyrtiofem minuter.
När Husse var klar kunde Matte rätt självsäkert visa honom vägen till Melanders fiskrestaurang. Där blev Husse glad åt att kunna äta fish and chips!
Hundarna sträckte lojt på sig när resten av flocken anlände hem. Ut i solen ville alla och nu kunde de inte bärga sig! En hel del springande och yster lek blev det! Matte skottade lite mera och Husse höll sig stilla. Innan mörkret föll hann Matte ta med hundarna på en promenad på ojämt plogade vägar, med snö över blankis bitvis. Försiktigt måste man gå!