Torsdag - Valborgsmässoafton.
En kylslagen dag med mest moln och en kall vind. Is i hundarnas vattenskål som dröjde kvar större delen av dagen innan den smälte.
Matte tog med hundarna på en powerwalk med intervall, för effektivitet i gåendet. Matte och säkert även Modji och Aili saknar de långa promenaderna på golfbanan, där hundarna kunde få vara lösa under ansvar. Matte saknar att våga gå med stavar och hundarna i förarbälte längs vägen utanför stugan. Som kan beskrivas som en landsväg vad gäller trafiken, men är en smal väg i ett bostadsområde, där asfalteringen gav helt nya farter. Ett majoritetsbeslut vid en röstning och majoriteten promenerar inte, utan kör bil från punkt A till punkt B och har bråttom däremellan.
Komna ett stycke neråt vägen dök en grupp upp framöver, bestående av barnvagnsförare med barnvagn och två Grand Danois med förare. Inte förrän Aili råkat yppa ett tillbakahållet skall upptäckte de två Danskarna de två Lapska som närmade sig i rask takt bakifrån. Den yngre hunden var lite mindre men stor ändå och intresset för de Lapska var stort! Mycket hund blev det när den ville upp på bakbenen för bättre översikt! Föraren hade god koll och koppel kortades in och steglängd ökades. Gruppen höll avståndet och vek av till höger i T-korsningen. Matte skulle till vänster och Lapskgruppen överraskades omedelbart av en Boerboel och en Bulldogg vid vägkanten! Om Danskarna var en nyhet för de två Lapska var dessa två hundar det inte alls. De befann sig utanför sitt eget revir i sällskap med en gammal kompis. Alla fyra hundarna skötte sig fint när de båda mattarna passade på att ha lite mänsklig kontakt på avstånd. Detta att bara umgås människor emellan med minst två meters avstånd fungerar "så där", när hörseln inte är som förr. Man ger upp. Det fungerar dåligt mellan många till åren komna. Hörapparat tänker ni. Jodå, sådana finns i Mattes öron, men en hörapparat kan bara hjälpa upp hörseln till 50% och finns nästan inget kvar i det ena örat blir det inte så mycket i slutändan. Matte satte fart vidare längs vägen med sina hundar.
Det var ovanligt lite trafik, många var ute och eldade i sina trädgårdar och många så här års normalt tomma stugor är nu befolkade med äldre som ses gående förbi Lapskreviret. Glatt vinkande till Husse och Matte så som seden var vid inflytten för sexton år sedan! Ovetande om att man numera inte hälsar på varandra när man möts, märkligt nog. Varefter yngre flyttat in permanent har seden att hälsa på alla försvunnit. Månne det är likadant bland båtfolket i skärgården numera? I Mattes barndom hälsade man på varenda båt genom att vinka! Antik känner sig Matte numera. Tillhörande en isolerad och "skör" grupp och utanför.
Matte älgade på och blev andfådd i uppförsbacken och tänkte på texten på en skämtteckning: "Motionerar gör jag inte för att bli ung! Det gör jag för att bli gammal." För intervallträning som ger god effekt på fortgåendet stod Matte stilla på backkrönet och hämtade tillbaka andan i lugn takt. Modji och Aili nosade runt och uppskattade pausen! Här passerar många hundar och intill bor en fin Schäfertik och en åldrande Hoffe som alltmer hest skäller de ut de två Lapska när de passerar. Vilket de ignorerar totalt.
Lapskflocken drog sig in i stugan i den kalla vinden och Husse for sedan iväg hämtade mat som någon annan lagat. Förbeställd och förbetald och levererad utomhus för gott smittskydd. Lite fest i vardagen till middagen kan behövas! I gjutjärnskaminen brann en brasa och det föll inte i god jord hos Aili, när Matte drog ut hela flocken för att fixa en valborgsmässoeld i eldkorgen!
Elden tog sig fint och Husse bjöds på ett glas finsk IPA och lite salta pinnar. Party! I en knapp timme tivngades alla fira Valborg för ett avbrott i vardagen och lite "festkänsla"! Aningen krystat men Matte gjorde så gott hon kunde för att få till något som påminde om Valborgsfirande för Lapskflocken i sin ensamhet.
Klicka för större bild.
Var rädda om alla - er själva och andra! Glöm inte alla isolerade.
