Lördag.
Efter några kalla dagar och nätter med minusgrader bjöd lördagen på milt väder. Vindstilla, grått, men ljummet med nio grader. Perfekt för att kunna ta i lite i trädgården. Det gick att jobba utan tjock jacka och vantar! Husse tog tag i bestånden med pilört, som med sina bambuliknande stjälkar blir som en smetig svart gegga när det fryser på ordentligt. Nu var det hög tid att kapa alla de styva rören och lägga dem på släpet för bortforsling till tippen. Innan de säckar ihop över omgivande ytor! De är fina när de blommar och uppskattas av insekterna, men som frusna är de bara i vägen. Husse kämpade på uppe på berget bakom stugan. I sällskap med mängder av småfåglar som uppskattade att han hällt upp mat till dem! Koltrastarna är många och orädda!
Matte gav Aili ett hårt hundtugg att sysselsätta sig med på gräsmattan och greppade själv spaden. Gräsmattan på framsidan ligger lågt mellan bäcken och vägen och marken består av gammal sjöbotten. Lite matjord och mycket blålera alltså. För varenda träd, varenda växt Matte har planterat måste ett djupt hål grävas genom all kompakt och blytung blålera och jorden måste bytas ut. Många hål har det blivit under åren, sedan inflytten för snart nitton år sedan. Nu ville Matte få ner en liten thuja Smaragd för att bädda in trädgården lite mer och slippa se bråten på tomten snett emot. En tomt som initialt vid försäljning för ett par år sedan blev ett byggupplag av ett gäng byggare 'från öster', som fixade någon form av hämtlager här med byggnadsställningar och mängder med pallkragar för förvaring av sådant som behövdes i olika byggprojekt. Tomten omgärdades av höga gallerstaket och varningsskylltar om tillträde förbjudet sattes upp. Extremt ocharmigt i ett bostadsområde. Olika bilar kom och gick och reaktioner kom då området är detaljplanelagt. Det funkar ett tag att låtsas att man vare sig förstår eller pratar svenska eller engelska - men inte hur länge som helst. Merparten är nu borta men fastigheten sticker ut i omgivningen. En trist syn är det.
Motivationen var hög för att få ner det lilla trädet i jorden och Matte grävde. Grävde och drog av tjocka lerklumpar från spaden med händerna. Ett spadtag djupt. Ännu djupare för att komma igenom lerskiktet för dränering. Till slut var planteringshålet djupt nog vid närmare två spadtags djup och återfyllning kunde ske med gammal sparad urnjord. Återanvändning då ny jord fylldes i lådor och krukor på försommaren. Jobbet var väldigt tungt och Matte måste pausa ett par gånger. Aili kom då och då och tittade på. Nosade ner i hålet! Kanske skulle Matte stöta på vattensorkens bohåla där i bäckkanten?! Jobbet tog några timmar totalt med pauser och sedan behövde ryggen rätas ut och hela kroppen vila.
Vilan fick bestå i att ta en långpromenad med Aili innan skymningen föll. Det blev en rask promenad, men ingen powerwalk denna gång. Aili fick nosa en hel del längs vägen och det uppskattade hon. Några möten blev det med andra som var ute och traskade i det fina duggregn som börjat falla, i takt med att ljuset blev allt svagare. Aili visade ett helt nytt beteende på denna promenad. Vid varje möte vände hon sig om och kollade med Matte i god tid. Matte manade "framåt" och "kanten" och Aili knatade på hållande linjen längs dikeskanten. I sträckt koppel utan att dra och utan att antyda kontakt med de mötande. När en kvinna hejade glatt kunde Aili dock inte avstå från att heja tillbaka med ett kort skall.
Aili har tidigare alltid visat intresse för mötande på vägen och alla är inte intresserade av att morsa på mötande hundar. Det är nu tre månader sedan Aili blev ensam hund i flocken och hennes mamma Modji lämnade alla efter tretton och ett halvt år tillsammans. Aili har varit väl medveten om att hennes mamma blev sjuk och försvann. Hon har gradvis fått en annan position i sin flock och en annan roll som enda hund. En roll hon måste lära sig att förhålla sig till. Ett annat liv.