Lördag.
Várnjárgga Hálle föddes för tre år sedan i nordligaste Norge, där hans föräldrar jobbade inom renskötseln. Hálles pappa Runne (Gátchis Bargi Manni i stamtavlan) är son till Modji och kullbror till Aili, född i den lilla stugan i skogen. Runne är även nu aktiv på fjället med sin husse.
Hálle lever sitt liv med sina människor i Sverige, inte längre bort från sin pappas barndomshem än att han kan komma och träna en heldag med sin farmor och sin faster. Hálle har provat på alla möjliga olika roliga hundaktiviteter med sin flock, så även räddningssök. Med två föräldrar jobbande på fjälllet, tillsammans med sin husse med renarna, finns det mycket energi och motor i den unge mannen! Han blir väldigt taggad när det är något roligt på gång och den ungdomliga entusiasmen bubblar ur öronen på honom! Energin är inte olik den hos faster Aili, samtidigt som där finns en vilja att göra bra ifrån sig. För ett år sedan fick Hálle vara på besök hos sin pappas originalflock under en knapp vecka, när hans människor var ute och reste, och han passade in fint. Nu var han tillbaka, men bara för en dagsträning.
Så här års sker den regelbundna veckoträningen alltid i mörker på kvällen, för att passa alla och då träningsplatserna är arbetsplatser och inte åtkomliga dagtid. En träning i dagsljus en arbetsfri dag välkomnas ofta och Mattes förslag föll i god jord. Ailisonen Sumo deltog på lördagens träning, så det blev en ren släktträff, där de två kusinerna Hálle och Sumo var med och visade vad de lärt sig.
Sumomatte var ambitiös och anlände före utsatt tid, för att lägga ett spår i skogen åt sin hund. Ett spår som skulle få ligga till sig länge. Smart att passa på när möjligheten finns. Hálle som rest längst fick inleda dagens träning med att koppelsöka i ett skrotområde, där en figurant var gömd på för föraren känd plats. Skall man träna på att läsa sin hund måste man veta var figuranten är gömd! Man måste ha facit. Att kunna läsa sin hund är förutsättningen för att kunna jobba med den. Man måste ha en god relation och en god kommunikation som jobbarkompisar. Att träna vindstigar med sin hund ger hunden en möjlighet att lära sig att söka och fånga luftburen vittring från en människa eller något annat. Samt att kommunicera med sin förare. Att träna vindstigar med sin hund ger föraren en möjlighet att lära sig läsa sin hund. En dialog uppstår när hunden vill berätta för föraren att den har fyndat och föraren förstår och agerar därefter, genom att låta hunden visa på vittringskällan.
Hálle var taggad och ville till varje pris få komma ut och söka försvunna människor! Arbetstemperaturen var hög! För hög för att nosen och de båda hjärnhalvorna skulle kunna kopplas ihop. Mycket spring i benen och stor arbetslust ville ut och det hördes! Att få ner en för hög arbetstemperatur är inte så svårt, däremot att höja temperaturen till en fungerande nivå hos en ointresserad och loj hund.
Arbetslusten måste finnas med vid leveransen! Den måste finnas där genetiskt!
Energin som många verkar ha svårt att hantera hos sina Lapska valpar och unga hundar måste finnas hos en arbetande hundras! Den får man inte avla bort för att få lättsålda valpar och undvika returer och omplaceringar och helt vansinniga kastreringar. En Lapsk är en arbetande hund som måste få mental stimulans och tröttas ut mentalt med för rasen meningsfull sysslesättning. Det räcker inte att gå. Vill man inte ha en hund med behov av att få jobba med något meningsfullt i träning, skall man inte köpa en arbetande hundras!
Innan man kan börja träna med en hund måste alltså arbetstemperaturen vara på en hanterbar och lämplig nivå. Efter att ha dragit i kopplet under ihållande skallgivning fram till sökområdet, blev Hálle som förbytt när han sattes ner vid sidan av föraren. Hálle blev knäpp tyst och satt helt stilla. Med fullt fokus på sökområdet och den väntande uppgiften. Spanande med nosen över området skötte han sig exemplariskt.
Klicka för större bilder.
Under söket kan hunden bli frustrerad när en funnen vittring kommer och går, vinden slår och hunden tappar vittringen, får fragment och blir uppvarvad när ingen vittringskälla hittas. Den kan frustrationsskälla och fara runt mer planlöst. Arbetstemperaturen höjs och måste ner igen. Frisöker hunden kan den behöva begränsas med ett koppel för att sakta ner och ges chansen att fånga vittringen bättre. Sätter man till och med hunden ner och ger den lugnande signaler får man ner temperaturen ännu mer.
Hálle svarade mycket bra på sina förares signaler och fyndade sina figuranter utan problem!
Han fick uner dagen söka både bland diverse skrot och gå en vindstig på en mycket stor öppen yta, där figuranten låg som en liten hög långt borta på marken. När han tydligt visade att han spikat vittringskällan och vittringsstruten släpptes han lös, för att ensam ge sig iväg ut till figuranten. De Lapska är generellt härligt självständiga och inte beroende av att ha sin förare tätt inpå. En egenskap de måste ha för att fungera inom renskötseln. Användbar även vid sökuppgifter.
Övriga närvarande släktingar fick söka även de. Hálles kusin Sumo fick frisöka i skrotområdet och var lika behaglig som alltid när han kom fram till sina funna figuranter. Hans träningsdag avslutades med ett spår som legat längre än något han tidigare hade gått! Hálles farmor Modji och faster Aili fick frisöka både i skrotområdet och på de stora ytorna i bergtäkten. De skötte sig fint och fick springa mycket till sin stora glädje.
Tack alla för en mycket givande träningsdag tillsammans, med mycket hundsnack och social samvaro. Uppskattat och nödvändigt i dessa isoleringstider.