Om ni orkar.....
Detta är ett dilemma. Men Matte kan ju inte mörka när knytten utvecklas i önskad riktning. Om nu Násti gör en funktionskontroll med bästa tänkbara resultat och Modji tar första rallypinnen vid tävlingsdebuten är det ju hundarnas vardag och platsar i denna dagbok. När Signe spårar klockrent utmed getternas hägn, tävlar spår och blir uppflyttad på första tävlingen så är det ett Nástiknytts vardag. Eller när Mánnu vallar renar i Finland med klart godkänt resultat. Bland allt som Matte skrivit om. En ny knyttkull växer upp och visar vad de går för. Husse och Matte är nöjda med vad de ser och får sig berättat.
Ante bor i nordöstra Nederländerna, inte långt från halvsyrran Lihkku och utvecklas i samma riktning som sina bröder. Han är en social kille som charmar sin omgivning och han sköter sig på vardagslydnadskursen. Nyligen skulle hans ena lillhusse hålla föredrag i skolan och han hade valt att tala om Ante. Matte är okunnig om huruvida detta omfattade något om den samiska kulturen. Nåväl, killen ville dela med sig av Ante, inte bara verbalt! Ante skulle närvara i klassrummet. Inget snack om allergier här inte. Alltså fick Antes matte komma till skolan med Ante lagom till föredraget. Nytt för Ante. Han satt tyst och lugnt och lyssnade på sin lillhusse, längst bak i klassrummet. Han uppskattade sedan mycket att få hälsa på alla trevliga barn i klassen! En lugn och trygg och mycket social kille. Högt älskad av hela sin familj. Matte har äntligen fått nya bilder och skall fixa till dem för visning.
Tisdagmorgon och tidig skogspromenad med hundfamiljen. Solen stod lågt med orange ljuskaskader mellan de glest stående tallarna på berget. Snön gnistrade med miljoner små reflekterande kristaller, kölden fick snön att knarra ljudligt under Mattes stövlar. Temperaturen låg på -150 och Matte njöt av promenaden. Några få rävspår, ett skidspår och ett spår av en ganska stor hund längs skidspåret. Det är mycket sällan som Matte här ser spår av människor som tagit sig fram genom skogen. De som buskörde "fyrhjulingar" och kastade ölburkar omkring sig tycks ha lekt av sig.
Matte lämnade sedan hundarna och åkte till centrum för veckans "höftdragning". Sjukgymnasten börjar bli ganska nöjd med sitt jobb. Matte åxå.
Tisdagkväll och räddningsträning i Vargmötet. Ren Lapskträning. Men utan renar.... ha,ha. Endast Lapska Vallhundar deltog på träningen. Gázzi med barn och barnbarn. En familjehistoria inom räddningssöket alltså.
Gázzi fick börja med Husse som figge i en ny del av området. Avskiljd från det vanliga området med staket, men öppet utåt. En del av den stora hallen. Gázzi var glad och taggad och hittade Husse på två röda! Bra skallmarkering. Därefter gömde sig både Husse och Epics matte i det vanliga träningsområdet. En längst in i ett hörn och en på en maskin mitt i. Där fick Gázzi jobba en hel del på den andra legan innan hon till slut spikade vittringskällan. Husse låg högt och vittringen spred sig inåt i byggnaden. Gázzi gjorde som sist och placerade vittringskällan vid en containerrad bakom den maskin där Husse låg.
Násti fick ett frisök med två figgar. En direkt vid ingången bakom en skiva och en på en maskin. Násti hade näsan på från början och klippte den första figgen uppe i ett ställage vid väggen utan problem. Bra jobbat! Därefter fick hon jobba runt maskinen där Matte klättrat upp för att vara säker på var Matte låg. När hon förvissat sig om att Matte befann sig på maskinen stannade hon och skallmarkerade omedelbart. Snyggt jobbat.
Modji fick även hon två figgar i området, men först fick hon ett tomt frisök i den del som ligger utanför staketet. Därefter kopplades Modji och fick göra ett bundet tomsök bland diverse maskiner och bråte utanför den stora hallen medan de två figgarna gick och gömde sig. Modji släpptes på ett frisök och hittade de båda figgarna och markerade mycket bra. En av figgarna låg uppe på en maskin och Modji sökte ut ur och in i vittringsfältet. Hon blev yvigare än vad Matte tyckte var bra och till slut satte Matte upp Modji på några meters avstånd från maskinen. När Modji stannade upp och sansade sig, klippte hon vittringen direkt och rusade fram till maskinen med en omedelbar skallmarkering.
Epic hade suttit snällt och tyst i bilen under kvällen och nu äntligen var det hans tur. Husse och Matte gick och gömde sig och Epic fick gå bunden i området. Hans matte hade ingen aning om var figgarna var gömda. Epic sätts inte i arbete. Han går på "promenad" med sin matte. Förutsättningslöst. Inga krav och därför ingen risk för misslyckande. Han fördes kopplad för att hans matte skulle ha en möjlighet att se honom hela tiden och lära sig läsa hans kroppsspråk. Epic drog ganska snart iväg sin matte bort till en vägg där Matte stod inkilad bakom en hög med metallrör. Epic är inte en kille som berörs det allra minsta av konstiga underlag och med självklarhet klättrade han upp för att nå Matte bättre. Där stod han lite vingligt och balanserade medan Matte matade med minigodis. Många belöningsbitar och mycket få kalorier. Inte för att killen behöver banta! Nej då! Men bra belöningsgodis eftersom mycket kan delas ut hos varje figge. Husse hade krupit in i en container med dörren på långsidan, mot en annan container, endast öppen med en springa. Inte lätt! Epic visade mycket tydligt när han fick vittringen vid passagen av de båda tättstående containrarna. Öronen åkte bakåt och svansen började gå. En mycket lättläst hund, såsom sina släktingar. Människovittring = öronen bakåt och viftande svans = människointresse. Epic släpptes lös och han jobbade sig runt containrarna och fokuserade på gången mellan dem. Han sökte och han sökte och han visade tydligt hur frustrerad han blev över att inte hitta figgen. Epic ville verkligen nå fram till figgen och han visade mycket stor arbetslust och mycket stort figurantintresse. Han gav sig inte för någonting och till slut upptäckte han den smala springan i dörröppningen. Voilá! Där var vittringen starkare - vittringskällan! Epic stoppade in nosen i mörkret och blev klar över att han kommit rätt. Han tvekade inte och pilade in till Husse som var synnerligen nöjd med Epics prestation! Matte som sett hans envetna sökande var inte mindre bellåten med det hon såg. Skryt, skryt...
Avslutningsvis skulle Epic lydnadstränas ihop med leksituationer med andra hundar. Modji fick bli sparringpartner. Det är viktigt att kunna bryta sin hunds beteende i olika sammanhang. Hunden skall veta att det roliga inte nödvändigtvis tar slut, bara för att man gör ett uppehåll. En träning som var precis lika välbehövlig för Modji! Båda hundarna skötte sig mycket bra och ett bra brytande och återgående till föraren belönades med mycket och välförtjänt lek för de två syskonen.