I ett tidigare lugnt fritidshusområde har det börjat hända trista saker. Mycket på kort tid oroar. Fritidshus nära storstäder förvandlas i rask takt till små villaområden, när allt fler väljer att flytta ut närmare naturen och längre bort från trängsel och smittspridning. Förändring.
På torsdagen fick Matte ett telefonsamtal från en hundägande granne, där Matte varnades för att hundpromenera längs en viss vägsträcka i närheten. En generationskamrat och bruksaktiv hade varit ute med sin äldre hund av Schäferstorlek nära hemmet, när en pitbullkorsning anfallit hennes hund. Pitbullkorsningen hade rusat ut från en tomt och attackerat direkt med ett strupbett. För att skydda sin hund hade hon lagt sig över den angripna hunden och vrålat efter hjälp. Någon hade hört i det folktomma området och polis hade tillkallts. Märkligt nog fanns någon som kunde komma. Polisen hade tagit med den svårt skadade hunden till veterinär och ägaren till Pitbullkorsningen hade kontaktats. Befinnande sig många mil därifrån hade hen inte kunnat göra något mer än att informera om att hunden "måste ha lyckats ta sig ut". Ingen människa kom till skada.
I går kväll i den lokala FB-gruppen kunde man läsa att någon vid ankomsten till sin stuga upptäckt att den ljusslinga som satts upp i infarten var stulen. Den var anbringad så att det var helt uteslutet att vind eller djur kunnat avlägsna den från den buske den var uppsatt i.
I dag på morgonen kunde Matte nyss läsa i den lokala FB-gruppen, att raketer avfyrats i området vid midnatt. Upplysande om att 20 november "inte är Nyårsafton!" Platsen var angiven som ungefärligen densamma som där hundangreppet skett. Ibland är det bra att vara hörselskadad. Matte hade inget hört - eller så var det detta som var det flygplan Matte trodde sig ha blivit väckt av. Boende nära Arlanda har det varit påtagligt lugnt i luften sedan i våras och en viss ovana finns när ett och annat plan nu passerar. Ett brukar komma kring midnatt. Hundar hade blivit rädda och ägarna hade varit totalt oförberdda. Många var förbannade.
Många hus har sålts i sommar och alla kanske inte är medvetna om att de inte är ensamma här ute i skogen. Det är förvånande att se hur många som promenerar med lösa hundar springande långt ifrån sina ägare på den ovanligt hårt trafikerade vägen förbi Lapskflocken - även kvällstid i mörker.
De två egna hundarna fick promenera koppellösa på fredagen - men inte på någon trafikerad väg! Matte tog med dem till golfbanan för att för första gången ta en långpromenad på den del av 18-hålsbanan som ligger som en egen avdelning, närmare husen och trafiken på den gamla landsvägen norrut.
Klicka för större bilder.
Här fanns inga befästa regler för hur Matte tänkte röra sig, för Modji och Aili i ett helt nytt område. Som nyfiket ville kolla ALLT. En rörde sig västerut och en rörde sig österut och Matte traskade på söderut. Med jämna mellanrum upplysande sina två självständiga, men ändå följsamma Lapska om gällande maxavstånd inom flocken i rörelse. De reagerade som "Veeet! Skall bara kolla där borta!" eller "Gå du så kommer jag sedan!" Men Matte vill inte ha sina lösa hundar vare sig dröjande kvar för långt baköver eller skyndande för långt i förväg. Flocken skall hålla ihop med kontakt sins emellan. Inga långa expediotioner i sidled tillåts heller. Harar, rådjur och bävrar finns här och den ensamma svanen i sin lilla näringsrika pöl i dalsänkan, hade Lapskdamerna stor respekt för. De stod länge och bara tittade förundrat på den. Svanen låg blick stilla som på jakt, väntande på ett byte.
Ett byte sökte uppenbarligen havsörnen när den hastigt närmade sig hundarna, som för tillfället befann sig tio meter åt vardera hållet från Matte. Snabbt fick Matte in hundarna till sin sida och örnen gjorde en lov tillbaka mot skogen där den bor. Ett havsörnpar häckar här varje år. Om de bryr sig om att de två rävliknande hundarna har varselvästar på sig när de vistas lösa vet inte Matte, men västarna är bra för mycket. Kanske även Mattes gåstavar om hundarna måste försvaras. De två Lapskdamerna skötte sig fint, även om denna nya sträckning av promenaden innebar lite tjat till och från, för att befästa gällande avståndsregler. Där hundarna inte skall håll stort avstånd, till skillnad mot alla tvåbeningar.
I takt med att solen sjönk nådde Matte och hundarna efter en dryg timme tillbaka till den lilla sjön, klubbhuset och parkeringen. Här var det lä och ljuvligt skönt! Hundarna och Matte pausade på en trapp och njöt av de sista strålarna, innan solen allt för tidigt försvann bortöver skogsranden.
Husse, som var ute med brorsan och golfade på lilla banan, hade ännu en timme kvar för att komma runt. Flocken förenades sedan hemma, lagom till en eftermiddagsfika.