"Säg mig vem du umgås med...." olika insamlignslistor, offentligt på nätet, upplever Husse och Matte som ledsam läsning i den turbulens som upstått efter beslaget av 80 hundar nyligen. Några har nog agerat aningen förhastat och en väl synlig namnteckning på en lista skall man vara försiktig med. Det vet många som försökt få inresevisum till USA.
Onsdagkvällens träning skedde i en utrymd större villa med behaglig underhållsvärme i den bisrta vinterkvällen! Hundarna bands som vanligt upp alla tillsammans i element, rördragningar och annat. Tre Lapskkillar, en Labbegrabb och de egna två Lapsktjejerna. Modji och Aili används som buffert mellan några av grabbarna och det fungerar alldeles utmärkt! De njöt i stora drag där de låg på Husses jacka mellan Labbegrabben Mick och Lapskkompisen Nemo, kurskompis till Modji när hon gick räddningskurs.
Träningen började med att några arrangerade oxastråk med avspärrningsband, fasttejpade på golvet genom rummen i både undervåningen och övervåningen. Vad är då ett oxastråk kanske några undrar? OXA står för OeXploderad Amunition och är ett begrepp som både Husse, Matte och alla andra som utbildades till räddningshundförare i tidernas begynnelse, före år 2000 eller däromkring måste lära sig att hantera! Ett OXAstråk är en smal passage rensad från minor och säker att ta sig fram på mellan oröjda fält av oexploderad amunition. Ett steg utanför avspärrningen innebär livsfara!
Husse planerade övningen och avspärrningarna gjordes lite olika breda med en variation mellan 70 och 50 centimeter och 90-gradiga vinklar föekom. På ett ställe var det ett avbrott och man måste ta ett stort kliv och samtidigt lyfta hunden för att passera utan att riskera livet. På den sista banan/oxastråket en trappa upp, låg en figurant gömd och hundarna förväntades markera trots extrem närhet till sin förare i extremt kort koppel för att överleva!
Det finns olika sätt att lösa problemet med att hålla hunden innanför avspärrningsbanden, trots att banan vinklar, blir mycket smal och när hunden får vittring. Man kan gå med hunden vid sidan i mycket kort och kontrollerande koppel. man kan gå med hunden mellan sina fötter/ben för bättre kontroll och styrning och man kan välja att bära sin hund.
Husse tog Modji genom hela benan på båda våningarna för att demonstrera och skapa en målbild för dem som inte gjort detta tidigare. Modji började med att strunta i sin Husse och dog. Hon klev helt utanför bandet och då smällde det! Men Modji har många liv likt katterna och jobbade vidare! När hon kom in i rummet där figuranten var gömd tog hon vittringen fint och släpptes i långt koppel för att nå figuranten där hennes skallmarkering belönades.
Matte valde att starta med Aili mellan sina fötter och kommunicerade hela tiden med "Framåt! Sakta! Höger! Vänster! " Matte valde bort kopplet och höll Aili med en hand innanför sökskynket över manken för full kontroll. Kopplet hölls slakt som reserv. En del av sträckan valde Matte att lägga Aili över axlarna för träningens skull. Det är inget Aili är van vid, en brist i Mattes utbildning av henne. Något som är praktiskt att ha tränat om hunden skulle skada sig. När Aili fick vittringen av figuranten ökade intensiteten och Matte valde att hålla Aili kort och vänta ut en avståndmarkering från platsen mellan avspärrningsbanden på oxastråket. Aili fick INTE kliva utanför! Inte förrän hon skallmarkerat fint fick hon gå fram til sin figurant för godisbelöning. Snyggt jobbat av Aili!
När alla hundar gjort denna övning fick de varsina frisök i hela byggnaden, för att lösa upp de spänningar som blir när hundarna måste arbeta så strikt kontrollerat mycket nära sina förare. De fick två figuranter var lite olika placerade på båda våningarna och nu blev det springa av! Som väntat fanns ett uppdämt behov av att sätta lite fart! Aili fick lite för hög fart när hon kom upp i övervåningen och upptäckte lite sent att hon var på väg åt fel håll! Vittringen slog hit och dit och gammal vittring från gamla legor blandades med hennes gömda figurant! Aili halkade runt där hon rusade från rum till rum och problem med halkigt underlag har hon sannerligen inte! Till slut fick hon ner farten så att vittringen hann tränga in i hjärnan hela vägen från nosen och Aili löste uppgiften med fin skallmarkering. Hon har ett mycket bra och ihållande skall vilket är bra för en halvdöv förare så att hon hittar både hund och fyndad figge. En besökare på studiebesök, som blev rejält utskälld av många Lapska den här kvällen!
Tack alla för omväxlande och rolig träning igen!
På torsdagen tog Matte en mycket obekväm men uppfriskande långpromenad med hundarna i området. Vägen har varit belagd med ett tjockt lager blötsnö som plogats bort och traktorn har lämnat en grovmönstrad vägbana som återfrusit. Underlaget bestod nu av is med mönster av traktordäck och Mattes fötter nerstoppade i Icebugs vickade hit och dit och underlaget var stenhårt och mycket obekvämt att promenera på. Någon idealtid var inte att tänka på. Att ta sig runt utan att vricka fotlederna kändes viktigast. Tre minusgrader, kraftig iskall nordlig vind och sol under just den knappa timme som Matte och hundarna var ute och traskade kändes ändå inte helt fel. Det snöade ymningt precis före och efter promenaden. Om inte annaat så känns det så skönt att komma in i brasvärmen och dricka kaffe efteråt!