Fredag.
Det går absolut att lära en gammal hund helt nya saker!
I alla fall en Lapsk Vallhund - vid fyllda fjorton år! Násti är en god representant för rasen.
Nu var det åter dags för lite nybörjarträning i specialsök med de små pizzakartongerna. Matte bytte plats för att inte göra träningen statisk och platsbunden. De fem kartongerna placerades ut från hallen, in i det lilla arbetsköket och sista kartongen hamnade i glasrummet/matrummet på fem kvadrat och fullt med blommor som en vinterträdgård. Inte är det gott om fria golvytor i stugan direkt.... Nu använde Matte minimala godisbitar och placerade dem först i varje kartong utan att Násti fick se när de placerades ut. Alla hundarna fick vänta i uterummet.
Násti kopplades och sattes ner på hallmattan för en strukturerad start. Nu satt hon helt tyst och koncentrerad när hon fick se de fem kartongerna på rad. Inget upphetsat skällande! I koppel fördes sedan Násti längs raden av kartonger och hon arbetade mycket bra med stor koncentration, utan att ramma kartongerna eller vimsa runt och söka annorstädes. Násti fokuserade helt på att söka minibitar av godis, en i ett hörn av varje kartong, vänd med öppningen från henne. Násti har bara ett öga och att använda nosen är hon trots åldern mycket bra på!
Efter denna första startomgång med en liten godisbit i varje kartong ökade Matte svårighetsgraden. Násti fick sitta "upphängd" med kopplet runt kroken för skohornet och Matte låtsasplacerade ut minigodisbitar i alla kartonger, men placerade bara godis i varannan kartong. Násti satt helt tyst och väntade på att få starta. Hon löse uppgiften med bravur. Ytterligare två sök fick hon göra och på sista söket låg en microgodisbit bara i den sista kartongen. Násti nosade grundligt igenom varje kartong mycket koncentrerat innan hon gick vidare till nästa. Godiset som används skall vara mjukt men inte kladda. Matte har valt "miniben" som köps i små hinkar och nu rörde det sig om fjärdedelsbitar av en sådant miniben.
Matte imponerades av att Násti verkligen förstått vad uppgiften gick ut på, efter introduktionen på onsdagen. Att ha en dag därefter utan träning för smältande av nya intryck kändes rätt. Nu var Násti taggad men inte övertänd och det var en fröjd att se hennes annorlunda sätt att tackla den för henne nya uppgiften. Duktig Násti!
Modji fick exakt samma upplägg och jobbade helt annorlunda. Från starten scannade Modji av alla kartongerna och jobbade inte alls lika koncentrerat och noga, men lyckades riktigt bra ändå! När det till slut låg en liten bit bara i den sista kartongen, fastställde Modji detta mycket snabbt. Hon satte nosen i vädret vid starten från dörrmattan och gick sedan målmedvetet förbi de fyra första och tomma kartongerna, för att dyka ner i den sista kartongen och ta den pyttelilla godisbiten intryckt i hörnet.
Aili som skall gå kursen fick gå sist, för maximal störning i form av mycket doft överallt i alla kartonger. Hennes sätt att lösa uppgiften hamnade mitt emellan hur hennes mamma och mormor jobbade. Aili arbetade koncentrerat, men snabbare än Násti. När Násti dammsög varje kartong runt om för att fynda många godisbitar, gick Aili snabbare vidare när hon konstaterat att det var tomt eller hade ätit den bit som fanns.
Det är så väldigt intressant att jämföra hundarnas sätt att arbeta, utifrån vilka de är som personligheter samt i relation till deras ålder och tidigare erfarenheter. Kostnadseffektivt blir det när Matte går kurs med en hund, men tränar tre hemmavid! Det är också väldigt stimulerande att se Násti lägga ner hela sin själ i att lösa uppgiften! Sorgligt är det när nya hundar skaffas så snart en hund är meriterad, eller placeras om när inga valpar längre kan produceras. Äldre hundar som ersätts av nya och yngre som ger ägaren valpar att sälja eller framgångar och status. Även pensionerade hundar som skänkt glädje hela sitt liv har rätt till en stimulerande pensionärstillvaro.