Torsdag.
Solen sken från en klarblå himmel och golfbanans stora bana var stängd. En kombination som måste utnyttjas så länge det går! Rätt som det är kommer golfarna tillbaka. Det är helt underbart att se hundarna njuta av sin relativa frihet, när de rör sig över de stora ytorna, med fin koll på sin flock och med lyhördhet för fjärrdirigeringar.
När hundarna släpptes ut ur bilen gjorde de som vanligt och sökte upp närmaste buske, där markeringar måste studeras och förnyas. De skötte sig som vanligt fint och gick nära under transporten ut på den stora banan. Husse och Matte stavade iväg i motlut mot den bortre delen av banan, gränsande till naturreservatet och skogen. Modji och Aili kollade läget på sorkfronten i förnan längs kanterna. Snustorr är den nu och risk för bränder har förmedlats. I den kraftiga vind som blåst gräset torrt är brandrisken stor.
När Lapskflocken närmade sig banans sydligaste hål i skogskanten, genade Husse som vanligt och vilade benen i sydsluttningen, när Matte och hundarna fortsatte bortöver. Framför allt Modji hade tidigare skvallrat om något längre fram och nu blev Matte varse vad. En kille på ett mindre fordon syntes bortom dammen och helt plötsligt reste sig en vattenpelare ett stycke framför Matte! Bevattningssystemet var aktiverat! Ur ett hål i marken sprutade två kraftiga strålar snett ut och roterade sakta. Vackert var det i motljus vid dammen och Matte stannade upp och fotade. Hundarna höll sig nära strandkanten och för att inte störa och inte bli våta vände Matte och hundarna om i en båge, för att dra sig närmare Husse där borta i slänten. Här brukar Matte och Husse köra budföring och hundarna får en möjlighet att sätta fart ordentligt över den öppna ytan.
Lika plötsligt som nyss uppsteg en massa vatten ur underjrden! Mellan Matte och Husse och samtidigt slokade vattenkaskaderna bakom Matte och hundarna och försvann. Ett efter ett av bevattningsmunstyckena aktiverades och med ens var hela ytan mellan Husse och Matte med hundarna avskuren av sammanlänkade vattenkakader! Då skickade Matte iväg Modji och Aili på en budföring bort till Husse på andra sidan av allt sprutande vatten. En uppgift att lösa med ett hinder att tackla. Problemlösning under arbete i hög fart. Det gäller att ta de tillfällen som oväntat dyker upp till bra träning!
Husse befinner sig där Matte på fotot ritat en vit ring. Klicka för större bilder.
Hundarna löste problemet med glans! De rusade helt enkelt rakt igenom hindret/störningen och skallmarkerade Husse, som skickade tillbaka hundarna till Matte.
De valde samma väg tillbaka i full fart och ännu en gång skickade Matte hundarna till Husse, som sedan lät dem själva bestämma vart de ville gå. Avståndet var nu bara tjugofem meter emellan. Modji och Aili stannade nu mitt emellan sina båda förare och avvaktade. Vid det laget avtog vattenflödet och två lätt nerblötta hundar skakade på sig. Träningspasset var slut.
Flocken hann knappt sätta sig i rörelse innan nya vattenkaskader satte fart! Ett fräsande föregick vattenpelaren och när det hände någon meter ifrån Aili blev hon så förvånad att hon inte reagerade. Hon höll bara riktingen och farten dit hon varit på väg. Matte blev precis lika överraskad när hon i samma sekund som det väsande och fräsande ljudet hördes, träffades av en hård vattenstråle i bakhuvudet, från en meters håll bakom ryggen! Av den lilla bilen med förare syntes ingenting, när Matte spanade baköver i motljus. Fanns det ett samband - eller inte?! Matte såg nu att munstycket endast bestod av en liten svart plastkloss på några få centimeter. Sådana syntes i mitten av frisbeeliknande plattor i rött eller gult nersänkta i gräset. Men vart i hela friden tog den färgglada plastplattan vägen ?! Matte ville veta för att slippa en underredstvätt. Eller en vattenburen luftfärd. Något nog hundarna också helst slapp.
Längs hela nerförlutet mot Hundsjön och klubbhuset spanade Matte febrilt efter tänkbara vattenmunstycken och nog sjutton fanns ett samband mellan de gula och röda plastplattorna! De fanns överallt! Husse höll sig nära skogskanten i utförslöpan och Matte gick med hundarna längs den motsatta kanten där man nog inte skulle vattna. Det skulle man visst det. Modji och Aili drog lite i förväg ner i förnan mot sjön och ägnade sig åt sorkjakt, medan Matte försökte unvika duschar så gott det gick.
När Lapskflocken kommit ner till sjön dök killen på det lilla fordonet upp baköver. Som genom en händelse fick vattenkaskaderna nu en aning mer uppstyrd spontanitet i sina utbrott! Nya kaskader reste sig bakom Matte och hundarna varefter de avanserade längs sjöstranden. Bort mot parkeringen vid klubbhuset. "Framåt" tänkte hundarna och Aili lyckades skrämma upp en flock vilande gäss! Vilka med samlad vingkraft när de lyfte förstärkte Mattes inkallning på ett mycket tydligt och övertygande sätt! Aili tvärvände och kom som ett skott, undvikande mängder med flaxande vingar som lyfte samtidigt. Modji dröjde mer än gärna på stegen ätande sig fram genom den nyligen lämnade gåsvilan. Matte tjatade. Modji segade. Men så började vattnet spruta nära bakom Modji och hon fick bättre fart under fötterna, även om det ändå var att betrakta som långsam fart. Som av en händelse satte rena fyrverkeriet med vattenkaskader igång i samma sekund som Lapskflocken nådde asfalten vid klubbhuset. Vackert var det i motljus mot sjön! Vått hade det blivit att befinna sig där flocken nyss befunnit sig.
Killen på det lilla fordonet hade nog haft rätt roligt på sitt arbetspass i gassande sol ute på gräsytorna. Med Lapskflocken som någon form av byte framför sig hela vägen tillbaka för nya arbetsuppgifter.
Lapskflocken hade också haft rätt roligt! En överraskningarnas promenad i solen med viss osäkerhets- och spänningsfaktor.
Y
Var rädda om er och varandra!