Onsdag.
Efter gårdagens inlägg har Matte fått rådet att hemmavid bära hjälm och "rumpskydd". Det är ju fallolyckor i hemmet som orsakar flest dödsfall bland äldre.....
Faktum är att ortopeden som försåg Matte med en höftprotes för fyra år sedan informerade om riskerna med att på äldre dagar vara för magerlagd. Lite "fendertar" runt om skadar inte och det finns särskilda byxor med kuddar runt höfter och lår som skall ta emot den värsta stöten vid fall. Sådana används inom äldreomsorgen och kan även köpas privat. Ett lårbenshalsbrott kan vara början till slutet. Men ännu känns det inte som läge, då Matte besitter egna skyddande kuddar än så länge. När musklerna förtvinar får ett fettlager träda in som skyddande stötdämpare. Inte så kul kanske men kan "vara bra att ha" när olyckan är framme. Men som sagt, även att ramla ur sängen kan man lyckas med om man klantar sig, så det är bara att köra på och ha kul så länge man kan.
Kul hade hela Lapskflocken på kvällen vid träningen bland en massa överblivet byggmaterial, bestående av betongföremål, järnbalkar staplade i högar och lagda lite hur som och några brosektioner staplade högt på varandra, samt diverse annat att gömma sig bland, inklusive mängder med gigantiska grus- och stenhögar. Tränade denna kväll gjorde tre Lapska tikar och två Lapska hanar samt en Jaktlabbekille.
Aili var först ut och Matte hade med sig annat belöningsgodis än vanligt för att låta Aili få en "guldfigurant" svårt placerad. Extra fin belöning för extra svår uppgift är tanken. Sökområdet innehållande alla dessa föremål att gömma sig bland är långsträckt utefter en höjd/slänt i kanten av skogen och här bromsas vinden och ändrar riktning, vilket skapar en svårighet. Hunden kan få en vittring ett stycke ut på den plana ytan, för att sedan förlora den när hunden kommer närmare vittringskällan. Vinden kommer oväntat från ett helt annat håll och för vittringen längs med kanten och nivåskillnaden. Aili hade en enda gömd människa att leta rätt på i hela sökområdet och det kräver uthållighet i arbetet, då hunden måste jobba en längre stund utan att belönas av ett fynd.
Aili släpptes på ett frisök med vinden i ryggen för att göra hennes uppgift än svårare! Nu blev uppgiften plötsligt en aningen annorlunda än planerat, när Ailis springglada kusin plötsligt kom farande i sökområdet i rent springfnatt! Varpå även hon fick en aning av den vittring som Aili just jobbade på! Kusinen skulle träna markeringsövningar ett stycke bort, men kände tydligen att hon måste "springa av sig lite först" och visade därmed än en gång hur lik hon är sin mormors mor Gázzi! Inte bara till utseendet. Aili blev lite brydd en stund och stannade upp och kollade in läget, innan hon fortsatte mot vittringskällan som planerat. En oplanerad störning under söket är aldrig fel som bra träning! Aili löste uppgiften fint och skallmarkerade sin dolda figurant, som gömt sig bland stora stenar och buskage på själva slänten i den allra yttersta kanten av sökområdet, där vittringskällan var mycket svår att lokalisera ett stycke därifrån. Hunden måste ut ordentligt i ytterkanten för att kunna fynda. Aili belönades med en torkad kalkonfot för detta väl genomförda arbete, trots störningen.
Modji fick ett frisök i området även hon och hon hade tre personer gömda i området att leta rätt på och Husse visste inte var de var gömda, men han hade en "Facitgubbe" med sig som kunde styra upp, om söket skulle dra ut för länge på tiden. Modji fyndade Matte instängd i en bod och skallmarkerade ett par skall, för att sedan ägna sig åt väsentligheter. En annan vittring, högt uppifrån och nära, fångade då hennes uppmärksamhet och hon klättrade som en apa upp på staplade föremål, järnringar och gummifötter till vägskyltar, mot en konstruktion med stora brofundament ställda på varandra. Där högst uppe, på en snett liggande lastpall, stod sedan Modji och skallmarkerade den som gömt sig. Modji fyller tio år den första december. När denne figge klättrat ner efter Modji återvände Modji till den ännu gömda Matte och skallmarkerade fram henne. Alltså: skällde så ihållande och länge att Husse nådde fram och öppnade dörren, som blockeretas med en stege.
Men en människa saknades ännu och Modji jobbade vidare. Nu fanns ingen vind alls längre till hjälp för en sökhund. Det hade blivit totalt vindstilla, vilket gjorde jobbet knepigt för Modji. Hon använde sig av att hon har stor erfarenhet och med ett mycket bra sökmönster, där hon jobbade sig systematiskt genom området på egen tass lyckades hon lösa uppgiften. När hon jobbat länge utan att fynda valde hon klokt nog att lämna sökmrådet helt för att rensa näsan och för att få en ny vinkel utifrån för att starta om i området. Modji sprang iväg ensam som i en stor volt tillbaka ut över grusplanen och när hon återvände rakt emot den punkt hon lämnat, kunde hon spika vittringskällan direkt och kom till fynd och skallmarkerade snyggt där figuranten var gömd. Bakom stora travar med maskindäck mot det brofundament där hon tidigare, högst upp, plockat sin första figge för kvällen.
Ett mycket snyggt och rutinerat utfört arbete av en hund som kan jobba självständigt och lösa problem utan sin förare för ett lyckat resultat. Det var en fröjd att se Modji springa i full fart högt över marken på smala järnbalkar och klättra högt upp för att stående på en snett liggande lastpall, många meter över marken, skallmarkera ihållande. Som extra bonus dokumenterades Modjis sök av ett proffs den här kvällen. Proffsiga bilder från liknande sök utförda av Modjis mamma Násti och mormor Gázzi hade varit guld värda. Men Husse, Matte och andra minns. Det är en stor glädje att Modji har många barnbarn och att två av dem finns någorlunda i närheten.
När det i en rasbeskrivning står att Lapsk Vallhund är oansenlig känns det inte rätt.
Tack alla för både effektiv och mycket bra träning, med ett gäng väldigt duktiga hundar! Kul att vi har så kul tillsammans!