Telefonen ringde. Det var en gammal vän. Ensam. Jämnårig. Boende i centrala Stockholm. Fångad i sin bostad - var känslan. Ingen balkong. Saknade NATUREN! Ingen bil, inget körkort. Ingen möjlighet att åka med vare sig buss eller tunnelbana på grund av stor trängsel. Samma promenader dag efter dag längs med vattnet. Sedan snart ett år. Stor trängsel på trottoarerna. Inga möjligheter till umgänge med andra. ENSAM och fast i Stockholms innerstad, hänvisad till sina egna bens räckvidd, vad gällde möjligheter att ta sig någonstans. Fånge ensam hemma.
Det är inte som att i nuläget bo mer lantligt med naturen inpå knuten, tillsammans med någon, ha tillgång till bil. Eller vara 70 minus och känna att man ändå har en framtid efter C. Att bo i Stockholms innerstad har varit eftertraktat tiden före C. Så är det inte riktigt längre. Inte för den som tillhör en riskgrupp och skall undvika trängsel och inte har egen bil. Att äga en bil boende i centrala Stockholm är ingen nödvändighet och opraktiskt. Många är i nuläget fångade i sina bostäder inne i stan, där trängseln är stor människor emellan. Priserna på hus på pendlingsavstånd från Stockholm har sedan i våras rusat i höjden och nått smått absurda nivåer. Mäklare ringer runt till ägare av stugor liknande Lapskflockens, för att hitta säljobjekt. Allt fler vill bort från stan och på söndagkvällen kom besked om att två C-mutationer hittats i Stockholm Både från England och från Sydafrika. Mer smittsamma än originalvarianten av Corona.
Vart är vi på väg.....
Matte tog med sina hundar på en sen promenad på söndagen och gav sig iväg iväg på sin knappt timslånga runda. Ett väderomslag var varslat och under dagen hade Lapskflocken hämtat beställt halkskyddsmedel utanför en butik. När Matte gav sig iväg hemifrån med hundarna var väglaget fint kring reviret. Så icke några hundra meter neråt vägen. Ett tunt snölager låg på asfalten och utanför Lapskreviret kändes det säkert att gå med vanliga skor, så då iklädde sig Matte det. Vilket visade sig vara fel val rätt snart. En mötande bil rätt långt borta bromsade omotiverat tyckte Matte och bilen kanade på den snöfria asfalten. En provbromsning tydligen och här var det lurig svartis. Kunde Matte konstatera när hon kom fram till platsen. Men längre bort såg det bättre ut. Det var det inte. Här hade tätare trafik lyckats åstadkomma såphalka av det tunna snölagret och Matte såg sig tvingad att göra helt om med hundarna. Det fick bli en halvtimmelång sväng runt det stora fritidshuskvarteret i stället. Där var det också halt, men inte lika halt och inte lika trafikerat. Försiktigt tog sig Matte runt med hundarna, som i rådande hastighet hann nosa mer än planerat och inte blev det direkt någon motion. Men en promenad blev det trots allt. Nu blir det Icebugs på framöver. Lite senare varnades det allmänt för ishalka för gångtrafikanter i regionen. Vården mäktar inte med halkolyckor för närvarande.