På måndagen var det gråmulet och inte så varmt. En passande dag att ta med knytten på en lite längre biltur inför åttaveckorsdagen. Färden gick till affären, en mil bort. Knytten fick den här gången färdas med sin mamma i bakskuffen. Där slog de sig till ro med en gång. De gjorde som sin mamma. Kommen halvvägs stannade Matte vid golfklubben och tittade till passagerarna. Alla sov gott, utspridda kring Násti. Matte kollade golfshoppen och for sedan vidare till butiken. Härifrån var vägen rak och fin, till skillnad från den första krokiga och backiga sträckan. Nu regnade det, så bakluckan fick vara stängd på parkeringen. Endast ett fönster drogs ner lite för att släppa in dofter och ljud från en främmande värld. Men småpojkarna bara sov hela tiden. Färden hem gick lika bra och yrvakna knytt sträckte på sig när de släpptes i valphagen.
På tisdagen fick alla knytt utom Adja gå i obanad terräng i skogen. Inte på någon stig, utan rakt ut i spenaten! Genom/över blåbärsriset och upp för en mycket brant slänt, förbi en stor rotvälta samt en hög med ris. Alla tre grabbarna tog för sig och Pirak var smart när det blev lite knepigt att ta sig upp, utan att rulla baklänges. Han tog ett stadigt tag i kopplet och drog sig upp. Ingen av dem bangade för lite motigheter som att komma på "fel" sida av ett träd, ofrivilliga ryck i kopplet, eller kvistar som trasslade in sig runt fötterna. Alla hade positiv inställning och gillade att gå i skogen! De såg inga svårigheter, bara möjligheter! Härligt!
Adja har fortfarande små bulor som en reaktion på stygnen när de löses upp i huden. Därför måste hans underrede skonas från att skrapas mot bärris och kvistar. Men han fick extra bonus på sin promenad! Meningen var att han skulle få gå på skogsstigen en bit upp mot berget. Men så blev det inte, då oväntade möten dök upp strax utanför grinden. Först kom alla granncockrarna + en tillfällig inackordering i samlad tropp med sin matte. Lite småprat vid vägkanten och Adja var själaglad över att möta fem nya hundar! Dock med en smal grusväg emellan. Adja ville absolut fram och hälsa! En bra inställning att ta med sig ut i livet när han är fullvaccinerad och får umgås med andra hundar. Adja accepterade motvilligt att han inte fick komma fram till Cockergänget och hittade en pinne att gnaga på när mattarna snackade. Då kom nästa glada överraskning! De sex pensionärer som dagligen i samlad tropp brukar passera! I bredd över vägen närmade de sig i rask takt och Adja blev lycklig! De stannade dessutom och hälsade på honom! Adja blev som en märla och svansen viftade. En mycket lycklig liten valp! Han fick till och med möjlighet att försöka knyta upp skorna på en bedårad vandrare. En sorgsen valp satt sedan mitt i vägen i sträckt koppel och tittade efter de nya vännerna. Efter att ha försökt springa efter dem! Så rörande! Vandrarna hade lite svårt att se dit näsan pekade och tempot var inte längre så högt. Efter dessa möten kom en bil förbi och Adja visste att backa undan. Därefter ansåg Matte att det var dags för honom att återvända hem.
På eftermiddagen fick två av knytten åka med på en långpromenad i barnvagnen. Instoppade i den största transportväskan, som säkrats ordentligt, fick de följa med de tre vuxna hundarna ut i världen på vägarna i området. Båda killarna var helt tysta och tittade storögt ut genom nätsidorna. Många nya dofter och synintryck bjöds de. Nytt var också bilar som passerade helt nära. En stor svart hund kom i full fart, långt framför sin ägare, emot Matte och alla hundarna men kallades in när Matte gick i stå. Matte förklarade för hundägaren att en hund som rusar rakt emot andra hundar i full fart, ofta kan upplevas mycket hotfullt. Mötena med denna hund brukar vara på liknande sätt, vilket inte uppskattas av Lapskfamiljen. Tillfälle till samtal har inte givits tidigare. Nu förstod han bättre de Lapskas negativa reaktioner vid mötena. På denna promenad hade de dessutom två knytt att försvara. En stunds samtal på vägen fick alla hundar att slappna av. Ett bra möte.
Bröderna Bus gör så mycket hyss och roliga saker att Matte måste nog skriva ner vartefter för att komma ihåg allt! Just nu är det dåligt med komihåget.
På måndagkvällen var det som vanligt träning på fotbollsplanen. Modji skötte sig si så där.... Hon har börjat hoppa upp på alla människor och visst gillar Matte sociala hundar - men det finns gränser! Modji gick jättebra på agilityträningen och slalom klarar hon riktigt bra med lite fart nu. På rallyträningen gick det också riktigt bra, men när kvällen avslutades med en bana var Modji inte längre mentalt närvarande... En familj hade kommit ner och ville sparka lite boll intill. När en person drog iväg med fotbollsmålet upphörde all kontakt mellan Modji och Matte. Modji blev närmast upprörd. Någon snodde fotbollsmålet! Där gick en definitiv gräns för vad Modji kunde ignorera! Finns det skygglappar för hundar? På hästar fungerar det utmärkt, kanske också på hundar?
På tisdagkvällen blev det mer rallyträning med Modji på nyklippt gräsmatta hemma och Násti gjorde ett mycket bra uppletande!