Söndag.
Aili har förefallit energistinn, arbetssugen till max och aningen understimulerad, när den ordinarie veckoträningen ställts in. Detta på grund av att Matte och Husse befunnit sig i Covidkarantän, efter julhelgens möte med kort efter lätt insjuknade familjemedlemmar. Testade positivt för Covid. Det har varit ishalka och farten på promenaderna har inte alltid gett Aili det utlopp för sin energi som hon önksar. Ingen problemlösning över huvud taget. Visst har hundarna fått sysselsättning de senaste veckorna! Men kanske inte den form av problemlösning de båda älskar mer än allt annat! Småtrava, kopplade, på Mattes timslånga promenad i området är ju kul! Många kissfläckar att lukta på och pinka över har de hittat! En sväng med lösa hundar på golfbanan har gett båda hundarna rätt bra motion för några dagar sedan och visst nosarbete i form av letande efter harpluttar! Kul det med tycker Modji och Aili! Att leta utkastade torrfoderkulor på tomten är också kul och ger lite träning i nosarbete med konkurens, men springandet tar slut på en kvart. Vittringsförhållandena är optimala! Utomhus med tydlig vind över en plan och öppen yta. Inget slår ett rejält sök med svårhittade figuranter över stora ytor! De båda Lapskdamerna får där både springa fort och mycket och skälla väldigt mycket med godisbelöning av glada människor. Lite som att valla. Berikning för de båda Lapska Vallhundarna och deras raskompisar.
Det kändes nödvändigt att ge både Modji och Aili lite rejäl hjärngympa, i form av sök i miljö med svåra vittringsförhållanden! För en äldre hund är hjärngympa precis lika viktigt som för äldre tvåbeningar, för att hålla sig vid god mental vigör. Modji måse få röra sig så mycket som möjligt vid tretton års ålder för god cirkulation och blodgenomströmning i hjärnan! Förutom för bevarande av god kondition. Hon måste få använda sin hjärna för att inte tappa sin problemlösningsförmåga och övriga nödvändiga mentala funktioner. Alldeles för många äldre hundar ställs åt sidan när en yngre hund i flocken får det mesta av den öronmärkta hundtiden i många hundägares liv. Man fokuserar på valpen/unghunden, dess fostran och meritering och den äldre hunden får det som blir över - om det blir någon tid över. Man förklarar för sig själv och andra att den äldre hunden inte behöver så mycket längre. Eller bara kortare promenader. Efter det den klassats som senior. Före tio års ålder..... Har hunden själv tydligt visat att den ine orkar eller vill längre kanske en seniorkoll hos veterinär kan vara aktuell. Vad gäller rasen Lapsk Vallhund är väldigt många hundar pigga och vill hålla igång långt upp i åren! Något som gäller för många raser! När de ställs åt sidan i förtid är det oftare ägaren än hunden som tappat intresser för fortsatta aktiviteter tillsammans. En yngre hund tar uppmärksamheten och tiden. För många är meriterandet av en hund tyvärr viktigare än utbildningen och träningen tillsammans under många år. När hunden är "färdigmeriterad" har den gjort sitt. Bekräftat vilken duktig hundtränare föraren är. Som redan lagt fokus på en ny adept.
Söndagens träning ägde rum i en stor, hangarliknande byggnad och deltog gjorde bara fyra hundar med förare. Ingen trängsel alltså! Tre Lapska Vallhundar och en Jaktlabbe"fjortis". Modji och tonårstjejen fick inleda med ett gemensamt sök, ett parallellsök efter en gömd figurant. Mycket uppskattat av Modji! Mycket nyttigt för "Fjortisen"! Hundarna hade stora ytor till sitt förfogande och när en fyndade skyndade den andra till. Båda belönades samtidigt och den yngre lärde sig rutinerna av den äldre. Man snor inte varandras godis och visar hänsyn och alla får sitt! De sökte inte tillsammans, sida vid sida, men när de möttes i vittringsstråken morsade de hastigt på varandra i farten! En figurant i taget var gömd och de fick fynda flera gånger. Samma hund kom inte fram först hos alla funna figuranter.
Aili fick på Mattes begäran ett "mycket klurigt sök". Husse hade gömt sig mycket högt upp på en stege rest mot ett ställage placerat ett stycke ut från lång- och kortsida i ett hörn. Vittringen spreds vida omkring och Aili fick verkligen anstränga sig för att ringa in och lokalisera vittringskällan högt där uppe! Mycket spring och samtidigt avancerat nosarbete. Nästa figurant lokaliserade Aili till ett område med en betongavgränsare mitt i vittringsfältet kring figurantens lega. Mycket vittring placerade sig kring några tätt stående containrar och Aili jobbade länge med hög nos. Vartefter sjönk den lite för höga arbetstemperaturen och därmed farten. Ailis nos sjönk även den och hon ringade in legan allt närmare inpå. Därmed lämnande containrarna och hon fick hoppa över betongavgränsaren ett flertal gånger innan hon kunde spika vittringskällan o lådan.
Intressant var att se Ailis Lapskkompis Kirou ta sig an problemet med samma gömställe. En av fläktarna i golvhöjd kunde kännas från motstående vägg, när den blåste rakt emot figurantens gömställe! Med en botten på lådan av dubbla pallkragar och ett lock av glest lagda pallkragar fick vittringen mycket fritt spelrum med hjälp av den stora fläkten! De båda hundarna valde initialt varsin sida av betongavgränsaren för att fästa och markera vittringskällan. Vilket syns på bild två och tre uppifrån.
Klicka för större bilder.
Två erfarna och mycket duktigaLapska Vallhundar löse uppgiften, var och en på sitt sätt under rådande vittringsförhållanden. Vittringsvägarna var påverkade av naturligt drag och en stor närbelägen fläkt i golvhöjd!