De senaste dagarna har präglats av att familjen utökats med tre personer och fyra hundar. Jättekul! Det innebär att Matte får lära känna Nástis dotter Lihkku i en mängd olika situationer, samt fördela sin tid annorlunda än sittande ensam här ute i skogen. Tiden vid datorn har ersatts av umgänge med tvåbenta och fyrbenta som omväxling. Uppskattat! Men dagbokskrivandet släpar efter! Matte har även haft lite service på både bil och kropp att ta itu med, varvid det nu har funnits hundvakt hemma och hundarna har kunnat vistas ute på tomten vid Mattes bortovaro.
På tisdagen fick hela gänget Lapska gemensam motion, då de två mattarna gav sig iväg på en långpromenad. Resten av Lihkkus familj lämnades vid sjön för att fiska. I övrigt umgicks alla de Lapska på tomten och Lihkku flöt helt naturligt in i sin gamla familj. Även vid den gemensamma middagen inne skötte sig alla hundarna mycket bra.
Lihkkus matte driver en hundskola och ägnar mycket tid åt hundträning. Lihkku är alltså van vid många olika typer av aktiviteter och på onsdagen stod lite agility på programmet. Mattes agilityhinder byggdes upp till en bana på gräsmattan och träningen tog fart. Gázzi var i sitt esse! Hon älskar agility och har gått två kurser. Hon är bra på högerhandling och skickande till olika hinder och den gamla damen visade att takterna satt i! Härligt att se!
Násti har tränat agility mer som allmän sysselsättning och fick nu lite hårdare krav att inte slarva med slalompinnarna. Modji har inte tränat agility i form av en hel bana, mer än vid något enstaka tillfälle. Under sitt första år gick träningen mest ut på att Modji skulle kunna vistas intill agilitybanan, utan att vrålskälla oavbrutet när de andra hundarna tränade. Det lyckades så småningom, med hjälp av klicker och en envis Matte. Inte heller har Matte velat belasta Modjis skelett med hopp, förrän det varti färdigvuxet. Nu är Modji vuxen och fick träna agility mer "på riktigt". Modji är en hund som är med på det mesta och älskar att lära sig nya saker. Hon fattade snabbt vad Matte ville att hon skulle göra, om bara Matte förklarade tillräckligt tydligt. Modji var som sin mor och mormor och angrep gärna tunneln från ovan. Lätt miljöskadade från räddningssöket har de alla ansett att tunneln är ett rör som de skall springa på..... Att tunneln därvid kollapsar utgör inget hinder - upp igen! När de förstått att det inte var det Matte menade, när hon skickade dem mot tunneln, har de snällt sprungit igenom. Men det var liksom inte det de först haft i tankarna, det kanske uppfattades som för enkelt? I en värld där de hela tiden skall ta sig över olika hinder i svåra miljöer.
På torsdagkvällen for hela gänget till Hakungekrossen, för att träna tillsammans med P. och hans hundar. Området som valdes var det som Husse kallar "parkettgolvet". En stor hög med gigantiska sprängstenblock. Sådan miljö har inte Lihkku möjlighet att träna i hemmavid och för Modjis och Sigges del var det också en lämplig träningsmiljö inför delprov 1 om ett par veckor. Modji och Sigge fick samma upplägg med två figuranter, en i en stor cylinder som stod upprest på marken och en låg gömd i en sänka bland sprängstenblocken. Båda kurshundarna löste uppgiften mycket bra och studsade upp på de stora blocken och markerade figuranten mycket bra. Modji hade inga som helst problem med att stå ostadigt med fötterna på kantiga block och skälla. Bra jobbat båda två!
Gázzi och Násti fick varsitt likadant sök, med två figuranter gömda nära varandra. En i cylindern och en strax bredvid, uppe på ett nerplockat transportband någon meter ovan marken. Inget klättrande på stenblock för en äldre dam och en förhoppningsvis blivande mamma.
En startpistol var medtagen för att skjuta ett par skott så att inga vargar höll till i kanten av sökområdet. Krossen ligger i utkanten av reviret söderut och gränsar direkt mot skogen till hälften. I övrigt utgörs kanterna av lodräta bergväggar.
Nu gavs ett tillfälle att testa Lihkku på skott för första gången. Hemma har hon varit utsatt för grannarnas intensiva fyrverkerier under Nyårsafton. Detta har inte bekymrat henne det minsta och inte heller någon av familjens Huskies. Men skott har Lihkku aldrig tidigare hört. Eftersom Modji i skottsammanhang förefaller stendöv, fick hon vara delaktig. Modji tittar inte ens upp. P. fick gömma sig bakom en stor maskin för att skjuta. Matte ville inte att skottet skulle förknippas med något. Det skulle bara hända. Matte hittade en pinne och fick med sig Lihkku och Modji på en jakt och kamplek ute på en stor plan. När alla var som mest i gasen och befann sig långt från skytten, så gick skottet. Det var en ovanligt rejäl smäll. Ingen som helst reaktion på Lihkku, som fortsatte att leka med Modji lika vilt som tidigare. Ingen hade förväntat sig något annat. Skytten kom släntrande en stund senare, allt under det att leken fortsatte. Han fick inte heller någon uppmärksamhet. Matte vill att hundarna skall uppleva skottet utan några som helst tecken på att något är på väg att hända. Det är något som bara händer. Så har familjens Lapska sedan valpstadiet fått vänja sig vid olika typer av kraftiga smällar.
Vardagen hos Husse och Matte består alltså av diverse smällar av olika art. När valparna har varit sex-sju veckor har en liten papperspåse fyllts med hundgodis/valpfoder, blåsts upp och pangats inför valparna. Smällen har orsakat att det regnat godsaker över köksgolvet. De vuxna hundarna har närvarat och rusat fram för att ta för sig. Varför valparna gjort likadant så klart! Nästa gång Matte börjat blåsa upp en papperspåse har alla haft positiva förväntningar, liksom vid själva pangandet. Tillvänjning. Likaså har alla kastrullocken "händelsevis" rasat ut på köksgolvet hos valparna lite då och då. Matte är även bra på att tappa saker på köksgolvet. På riktigt så att säga.... Valparna i Mattes kök härdas tidigt inför ett aktivt liv.
De får också väldigt mycket lugn och ro för att smälta intrycken. De väcks aldrig när de sover! Valpsömnen är helig. Valpar behöver mycket sömn.
Torsdagkvällen avslutades för hundarnas del med att Modji och Lihkku fick umgås lösa med de två Springrarna, varför alla drogs till vattnet. Springrarna simmade runt som tokiga, alltmedan Modji skällande skuttade runt på alla stenar i vattnet och då och då gav sig i. Lihkku stod på stranden och hejade på. För de tvåbenta avslutades kvällen på Mc Donalds med lite eftersnack. På svenska, engelska och holländska.
Tillbaka