Fredag.
Familjen höll sig hemma och sällskapade lite med Mysjkin. Han gillar att ha sällskap. Han fick en promenad som vanligt runt på tomten. Men han går inte så långa svängar och skyndar sedan upp för trapporna och in. Aptiten har varit lite skral till och från och Matte konstaterade förstoppning. En hårboll spökar till och från. Den vill inte upp. Matte hjälper till med att kamma bort fällhår, men en hel del får Mysjkin ändå i sig. Han har behandlats några dagar med olivolja given med en spruta i munnen. Det har gett ett gott resultat och magen är igång och plats finns för mer mat.
Till Modjis oförställda glädje var den stora snoken "hemma". Modji tillbringade flera timmar med att hålla reda på den i bäckfåran. Vilket innebar att hon grävde i bäckbotten och i kanterna och den lilla vattenmängden blev en lervälling. Modji fick då och då snoken att flytta på sig och vallande den ett stycke vidare. Matte lät mudderverket hållas, då en hel del vattenväxter tappade rotfästet vid Modjis framfart. Välbehövlig rensning. Men så var Modji försvunnen från tomten. Likt snoken hade hon ålat sig mellan tätt sittande pinnar som skall stoppa hundarna (läs Modji) från att vandra vidare i bäckfåran in på granntomten. Nu stod Modji på fel sida av staketet. Matte bad vänligt Modji att gå tillbaka hem. Det gjorde Modji. Som visste så väl att hon överskridit en gräns. Matte tittade lite noga och upptäckte den stora snoken precis framför nosen på Modji. Ihoprullad med huvudet berett till försvar. Men på något märkligt sätt räcker det som signal till Modji. Hon läser snoken väl vid det här laget och den henne. Ömsesidigt samförstånd. Inte en enda gång har snoken attackerat.
Modji tivingades nu stå lite längre ifrån snoken, med staketet emellan. En meter ifrån Modji låg snoken kvar i samma ställning och Modji stod kvar. Läget var rätt låst och Matte tyckte att Modji varit blötlagd tillräckligt länge och behövde torka fötterna. Så elaka Matte hällde lite vatten över snoken. För att få den att slingra iväg. Vilket inte bekom den nämvärt och den vände bara bort huvudet för att inte få vatten i ögonen. Matte hade nu tillfälle att studera snoken på nära håll och bedömer tjockleken mitt på ungefär som en frukostkorv.
Modji tvingades motvilligt lämna snoken ifred ett tag. När hon sedan fick röra sig fritt igen hade snoken flyttat på sig. Men in på tomten igen och Modji satte åter igång mudderverket och körde ett vattensök efter snoken. Nu tyckte Matte att det kunde räcka med fotbad för Modji. Snoken föreföll inte ha så mycket emot en efterhängsen Lapsk. Två signalkänsliga och signalsäkra individer som har något ihop på något vis, vad det verkar.
Husse tog med hundarna på en långpromenad i skogen för att kolla var en avverkning dragit fram. När de kom tillbaka hade snoken lämnat familjens del av bäcken och Modji hade fått ha dragkamp med kopplet och kunde ta ledigt. Modji är en kul hund som har mycket för sig på olika sätt. Har hon inget jobb fixar hon ett. Som snokvallning eller vakt av reviret. Modji är inte en hund som skulle nöja sig med att vara arbetslös och bara vara promenadsällskap i skogen eller i fjällen i en "aktiv familj". Modji är en Lapsk som vill ha utmaningar och hon vill ha ett jobb där hon får lösa problem. En typisk Lapsk hoppas Husse och Matte. Men konstigt nog förefaller inte alla Lapska ha samma driv att jobba. En arbetande ras.