Onsdagen blev en dag full av aktiviteter.
Efter den dagliga rastningen i skogskanten tog Matte med sig hundarna och for till centrum för att besöka gymet. En timme tillbringades där och Matte testade en ny maskin för träning av bålen/midjan, så nu tränas alla muskler i Mattes urmusklade kropp, samt konditionen på crosstrainern och motionscykeln. Eftersom träningen gett bra resultat på bara sju veckor, är motivationen att fortsätta stor. Ännu är belastningen låg och målet är ju att succesivt kunna öka belastningen, särskilt på benen.
När Matte slitit klart tog hon med sig hundarna på en timslång promenad runt omkring i närheten av centrum, på de kvarvarande ängar som i framtiden kommer att bebyggas intill Roslagsbanan. Här har Matte tidigare hundpromenerat mycket och även ridit. Runt bland den nyare bebyggelsen och förbi sönernas lågstadieskola vandrade Matte och hundarna. Låtande den lågt stående och glödande solen lysa över sina ansikten. Härligt var det!
När Matte och hundarna kom hem igen rådde skymning och Matte tände i kaminen och tog en fika. Husse kom snart från jobbet och famijen förberedde sig för att åka iväg och träna under Näsbydalskolan.
Kvällens träningsgrupp bestod av "Lag Gátchis" förstärkt med Aili och en Springer. Som vanligt gjorde deltagarna sitt bästa för att klura till det lite för varandra och varandras hundar för utveckling och "höjda ribbor". Erfarenheten under åren är att i många träningsgrupper kör man på som vanligt och tränar mest på sådant som hundarna är bra på, för att slippa stå där med skägget i brevlådan om det skulle bli fel på något sätt. Man är ofta så rädd att göra bort sig och vill visa sig och hunden från sin bästa sida. Men en träningsgrupp är just en träningsgrupp! Träningen skall vara till för vidareutbildning och utveckling. Inte för uppvisning av redan inlärda färdigheter. Man måste våga prova, misslyckas och göra om i närvaro av sina träningskamrater. Man måste kunna diskutera vad som blev fel och varför, för att bena ut hur man skall gå vidare för att lyckas bättre nästa gång. Oftast är det förarfel som orsakar hundens tillkortakommanden och tränar man inte på sina svagheter går man i stå. Vi har alla våra akilleshälar och i en trygg grupp hjälper man varandra till förkovring och utveckling. Fjärdeplaceringen på lagtävlingen var ett tydligt kvitto på att denna träningsgrupp fungerar som den skall.
Násti gjorde ett myckt bra frisök i kulvertarna även denna kväll och ville som vanligt fortsätta att jobba lite till när alla var funna. Liksom sina tre avkommor. Alla är de mycket glada i att jobba på detta sätt och hittade de människor som var gömda. Någon låg uppe under taket på rör och kabelstegar, en annan under en järnlucka i golvet. En stod gömd bakom några mindre dekorationsträd av konstmaterial i krukor. Placrade precis utanför dörren till källarutrymmet och den vittringen slog in i rummet innanför och ställde till lite bekymmer för hunden, som måste jobba extra för att hitta vittringskällan. Över luckan i golvet som dolde den underjordiske figuranten satt en figge på en stol gömd bakom en plastsäck. Två figgar på samma plats så att säga. En klurighet för både hund och förare. Aili fick som vanligt jobba lite annorlunda. Hon fick lukta på en vante och skulle hitta just vantens ägare, trots att tre personer till fanns utplacerade i området. Det lyckades hon med och hon fick söka i koppel för att Matte skulle hinna se hur Aili arbetade när hon stötte på störningsfiggarna.
Avancerad kurragömma för hundar och förare och roligt är det! TACK allihop för denna givande träningskväll!
Matte njuter av att kunna hålla igång kroppen en hel dag, utan några som helst problem. Lyx!