Tisdag.
Sprängningen av två bomber i Kista och Husby, klockan halv tre natten till tisdagen, genomsyrade dagen. Varenda nyhetsrapportering på radio och TV under dagen innehöll mer och mer fakta och intervjuer med drabbade. En lokalpolitiker väcktes av bomben och hade fått fullständigt nog. En kvinna som sopade upp krossat glas i loftgången utanför sin bostad hade flytt med sin man från krig till Sverige för trettio år sedan: " Det här är som krig! Vi flyttade till Sverige för att slippa krig! Vi kan inte bo kvar här! Nu flyttar vi ut på landet för att få lugn och ro." Sagt med uppgiven röst och hållning. En annan kvinna, utan utländsk bakgrund: "Hur skall jag nu våga låta mina barnbarn sova över?!" Även hon helt uppgiven. Kvällen avslutades med att Leif GW fick kommentera. Om bombens ursprung och om samband med sprängningen i centrala Stockholm. "Man är inte ute efter att döda. Man vill skrämmas".
Matte har svårt att skaka av sig. Har svårt att inte bry sig om vad som händer i samhället. Har svårt att förstå den brist på empati och förståelse för andras behov hon möter, så snart hon sätter sig i bilen för att ta sig någonstans. Uttrycket "sköt dig själv och skit i andra" från barndomen,har numera fått en helt annan betydelse. Ett människoliv är inte mycket värt längre.
Utveckling vart? Matte läser Hédi Frieds text i Dagens Nyheter häromdagen. Hon om någon borde veta och hon känner igen hur det var, hur det diskuterades, strömningarna från sin barndom. Före "FÖRINTELSEN". Hur SD blir alltmer accepterade. Hon räds vad hon ser och hör. Gamla kärringar skall inte fundera så mycket. Gör de det skall de hålla sina tankar för sig själva. Det kan lätt bli dålig stämning. Lyssna på Hédi Fried. Lyssna på de få som ännu finns kvar som vittnen.
Ett lappkast.
Solen sken och Lapskflocken begav sig ut på tomten redan på sena förmiddagen. Då nådde strålarna Lapskreviret och det blänkte fint i den vårporlande bäcken. Talgoxens "sågande tji-tjii, tji-tjii" hördes som en tidig vårhälsning och krokusarna tror att de bor i Skåne.
För att inte Modji och Aili skulle ligga och bli kalla på den fuktiga marken, fick de alternativet att ligga på ett stort renskinn på altanen om de ville. Det ville de inte. Men de fick en valmöjlighet. Matte rensade i trädgården och njöt av både solen och att kunna böja sig obehindrat ända ner till marken. Ingen självklarhet när man inte har kunnat. Perenner som fått stå kvar som vissna har lagt sig lite kors och tvärs och ut över grusgång och gräsmatta och Matte städade rent. Långsamt fylldes skottkärran. Husse tog med hundarna ut i skogen på en runda och klöv sedan ved. Matte flyttade stora stenar och byggde vidare på en avgränsning av en rabatt. Hundarna höll koll på grannens katter och rådjuren i grannens trädgård.
Blåsten friskade i igen under eftermiddagen och efter en fikapaus i stugan blev det ännu en timme för flocken utomhus. Nu tyckte både Modji och Aili att renskinnet på altanen var ett bra alternativ att ligga och hålla utkik ifrån. Skyar skymde solen och ett vackert soldis blev resultatet i solnedgången. Vindens kyleffekt blev påtaglig och Matte tände en brasa i stugan innan hon började med middagen. Många timmar utomhus blev det och en hel del blev gjort på tomten. Dagens enda måltid fick väl godkänt av kocken själv, som sedan tog ledigt för dagen. Trött men nöjd.