Det har tagit lite tid, men nu ligger äntligen resultatet av Ailis senaste ögonlysning ute på SKK Hunddata.
| 2019-04-30 |
Sjödahl-Essén Titti |
Öga UA |
Hon är drygt fem år och redan ögonlyst tre gånger. Absolut ingenting fanns att anmärka och näthinnan ansågs så fin att den kunde vara undervisningsmaterial för hur en perkfekt normal näthinna ser ut. Samma resultat som förmedlades i juni 2017, när både Aili och hennes mamma Modji ögonlystes. Mor och dotter med superfina näthinnor alltså. Vilket naturligtvis glädjer både Matte och Husse. Vad gäller Modjis mor Násti och mormor Gázzi så hade även de mycket fina näthinnor och inga problem med synen på äldre dagar. Önskvärt är ju att alla hundar ögonlyses åtminstone en gång, så att man avelsmässigt vet hur det står till. Vad gäller parningen mellan Aili och Nemo så är han kontrollerad fri för PRCD-PRA och Aili är fri genom fria föräldrar. Nemo är ögonlyst i fjol utan anmärkning. I övrigt är båda friska och sunda och allt finns redovisat på SKK Hunddata.
Båda har genomgått mentaltest MH och Aili har även gjort ett BPH. På ett dylikt test ser man inte allt. Det är ett test gjort under kort tid under en dag och olika parametrar spelar in, som upplägget, figuranters agerande, störande omgivning (områdena är inte alltid inhägnade och oväntade saker kan hända) och hundar är individer och både deras och förarnas dagsform kan påverka. En observant och erfaren bedömare kan se att en förare eller hund inte förefaller vara i balans/sjuk och kan föreslå att föraren själv avbryter testet, men alla gör inte det. Hundar har blivit ormbitna under test, förare har försökt genomföra trots svår sjukdom, vilket påverkat hunden till ett för dagen avvikande beteende.
Men - dessa test är allt vi har för att göra ett likvärdigt test av flera hundar efter ett bedömningsprotokoll. Sedan är det också en enda persons subjektiva bedömning vid ett enda specifikt tillfälle som syns på ett protokoll. Erfarenhet spelar in. En film ger många gånger en mer nyanserad bild. Att bara läsa diagram och siffror räcker inte för att man skall få hela bilden. Man måste läsa beskrivningar av momenten. Hur de utförts. Ändå får man inte veta allt. Man får veta hur hunden var just där och just då när just den personen studerade den och valde bedömningssiffra. Bättre än ingenting trots allt. Så är det ju så att individen, oavsett antal ben, formas av BÅDE arv OCH miljö. Präglingsperioden under valpens tolv första veckor är mycket viktig! För uppfödaren till två tredjedelar. Men ÄVEN för valpköparen under valpens första månad i en helt ny miljö. Vad valpköparen gör med materialet framledes har mycket stor betydelse. Under resten av hundens liv.
Enligt Ailis MH-protokoll visade hon ingen jaktlust. Kort efter detta test valde Aili att lämna både Matte, sin mamma Modji och mormor Násti i skogen. För att ensam dra iväg på en vild jakt efter revirkonkurenten RÄVEN som bor i en lya i "hundarnas skog" och som traskar på samma stigar som Lapskflocken. Aili var stendöv och struntade blankt i både Mattes rop och visselsignaler. Till slut kunde Husse genskjuta den rävjagande Aili. På torsdagen fick Lapskflocken en sista chans att långpromenera på golfbanan, som öppnar i dag fredag. Fullbokat hela helgen! Det har varit på gång länge, men torkan har saboterat fram till nu. I förnan längs de nyklippta fina ytorna jagade båda hundarna sork och möss här och där. Framför allt Aili! Likt en räv smög hon fram och så gjorde hon sorkhopp rakt upp med framtassarna utsträckta för att landa rakt på bytet. Hon missade många, men rätt som det var lyckades hon slå en mus som tvärdog. Ganska förvånad stod Aili där och frågade vad hon skulle göra med sitt byte. Innan hon hann komma till beslut sparkade Husse bort musen och Aili behövde inte fundera mer. Aili som gav sjutton i lilla bytet på MH. Hon jagar med stor glädje!
Snokälskaren Modji fick ett oväntat möte på promenaden! Modji gick strax före Matte, när flocken nådde platsen där en mindre bro korsar en djup bäckfåra. Plötsligt fick Matte se Modji hoppa åt sidan och strax intill Matte låg en i sig själv intrasslad väldigt lång snok och försökte komma på rätt köl. Det vill säga, Matte såg bara en väldigt lång lergrå orm och huggormar kan se ut lite hur som helst färgmässigt. "INTE RÖRA SNOKEN!" Uttalat med emfas! Fick Modji att gå åt sidan och låta det skrämda djuret få komma till sans och knyta upp sig själv. Huvudet dök upp innifrån knuten och de ovanligt ljust gulvita fläckarna över ögonen syntes. Av ormens agerande misstänkte Matte direkt en snok, då den var lång och smal och inte visade någon aggressivitet. En huggorm är oftast kraftigare och kortare. Men man kan aldrig veta. Nu slingrade den långa och slanka snoken vidare ner i diket och Lapskflocken fortsatte sin härliga vårpromenad bortåt skogen, i golfbanans bortre ände.
Solen sken och det var arton grader. Hundarna blev varma och drack där de hittade vatten. I dammen och i sjön hade fåglarna fått tillökning, varför hundarna hölls därifrån, men i några diken fanns det lite vatten. Mer fick de när flocken anlände till klubbstugan. En egen vattenskål till hundarna och lunch till Husse och Matte. Vilken lyxpromenad! Totalt ensamma på en helt nyklippt golfbana med lösa och hörsamma hundar i det underbara vårvädret. Lunch på den öde verandan med sjöfåglar på den lilla sjön utanför. Dagen före stormen! En dag att minnas. Inte förrän till hösten kan Modji och Aili åter bjudas på dessa långa promenader på mjukt gräs utan koppel. Med vida vyer och fri sikt för Matte att kunna överblicka läget och ha kontroll över hundarna.
Modji och Aili vid utslagsplatsen framför klubbstugan och restaurangen, Brollsta golfklubb. Härifrån skall man slå golfbollen över vattnet ända bort till andra sidan....
Klicka för större bild.
