Måndag.
Så har det gått en vecka. I rasande fart - men ändå har det hänt så ofattbart mycket på så kort tid!
Klicka för större bilder.
Ailis och Nemos valpar har visat sig vara livsdugliga, med god aptit och åsikter. Med mål i munnen och förmåga att ta sig runt i valplådan och söka både föda och värme - eller svalka när det varit besvärande vamt både ute och inne. För en vecka sedan syntes ingen påtaglig storleksskillnad syskonen emellan. En vecka gamla har grabben dragit ifrån sina systrar de senaste dagarna och sticker nu av, såsom varande den största valpen. En kille av sin fars kaliber förmodligen. Storvuxen med bra proportioner. En kille som kommer få det fint tillsammans med far sin framöver. En kille som effektivt täcker halva mjölkbaren när han lägger sig längs med. Frågan är om han inte snart täcker alla de åtta tuttarna, när han vällustigt sträcker ut sig och klunkar i sig mjölken som sprutar när kranarna öppnas! Men Brudarna Brun vet att hantera en vräkig brorsa och pressar sig mellan, över och under och låter brorsan göra grovgörat med att pumpa fram mjölken. Lagom när han byter tutte tar de över och snart ligger även han fint uppradad, sida vid sida med de försigkomna brudarna. Inordnad i ledet. Här är det ingen som ger upp! Matlusten är stor hos dem alla, vilket Matte är djupt tacksam för.
Nu har Matte förvisso haft en stödjande hand med vid mjölkbaren från första dagen. Ibland kan det vara lite svårt att nöjda sig och greppa en tutte, när man är liten och utbudet är stort. Den bredvid kanske är bättre.... Om alla tänker så, blir det inte mycket tankat. Ibland är man så trötter, så trötter och utan hörsel och syn är det lätt att missa när kranarna öppnas. Då har Matte fått vara där och se till att alla ätit när tillfälle givits och om alla hjälps åt att pumpa mjölk fördelas bördan solidariskt. Så inte är det att bara sitta där på sängkanten med mobilen och fota och studera knytten. Den första veckan får man ta rätt stor aktiv del i omsorgerna om de små nya. Dygnet runt. Sporadiskt sova har det blivit.
För Aili har det varit en omtumlande vecka! Hon hade nätt upp vant sig vid ovanligt stora och stökiga tarmrörelser i buken, när det ramlade ut något där bak när hon skulle ta en biltur! Sedan fick hon detta "något" lagt vid en tutte ute i carporten för en viktig första anknytning till detta våta och varma lilla "något". Som väl inburen i stugan och lagd intill Aili sög sig fast i tutten med vacuumsug! Aili såg minst sagt skeptisk ut! Tittade frågande på parasiten som fastnat och sedan på Matte. Krävande en förklaring! Matte berömde och stöttade och masserade ryggen på Aili. Som just kommit till någorlunda ro, när värkarbetet startade igen. Resten finns att läsa i inlägget i förra veckan, med rubriken:"Tack til Djursjukhuset Albano" den 26.6.2019.
De allra första dagarna är det alltid nervöst! Något kan vara galet från start, men märks först efter några dagar. Till synes friska och välutvecklade valpar tynar bort. En enstaka, eller en hel kull vartefter. Egentligen är varje valp som lever och mår bra när en vecka har gått ett mirakel! Att en valp äter med god aptit kan man inte ta för givet. Inte heller att en tik producerar mjölk direkt efter ett kejsarsnitt, eller ens en normal förlossning. Att en tik avlider under förlossning förekommer. Förblöder. Att föda valpar är förenat med risker. Även att födas.
Aili tar sig allt mer egentid nu och hon firade sina knytts veckojubléum genom att få ett litet inomhussök. Men inte ett regelrätt noseworksök efter eukalyptus, utan efter godis. Matte hade hittat tre rätt stora fyrkantiga bitar torkad fisk i skåpet. Dessa gömdes i tre olika rum i stugan och Aili skickades på "leta godis". Glad i hågen med hög svans och jobbande nos tog sig Aili an uppgiften. Hon lokaliserade den första biten på fönsterbrädan i vardagsrummet, puttade den åt sidan, uppenbarligen för att finna "lukten" - den av eukalyptus. Betraktande fiskbiten som en störningsdoft! Aili fick lukta i Mattes hand som hanterat godiset och fick på nytt höra att hon skulle "leta GODIS!"
Aili startade om sig själv och börjad på nytt söka från mitten av rummet och fyndade godiset och åt snabbt upp det. Hon sattes i arbete på nytt och genom att förflytta sig sakta styrde Matte Aili mot glasrummet vid köket. Här gick det fort och nästa godisbit hittades på den inre tvärslån till matbordet. Lite ovan golvet. Godisletandet gick vidare in i Husses sosvrum och här blev det lite svårare. Aili fick jobba en hel del på denna vittring! Oavsett om det är en människa, ett föremål eller en doftmarkör, så blir det svårare när vittringskällan finns mitt i ett rum. Vittringen stiger rakt upp, följer drag i rummet och faller ner längs väggarna och följer golvet. Doftspektrat blir större med lite vittring på fler ställen, än när en vittringskälla finns intill en vägg. Aili fyndade, efter noggrant sökande, sin sista godisbit uppe på motionscykeln. Duktig Aili! Glad Aili! Hon var påtagligt nöjd med att ha fått tänka till lite och använda insidan av skallen för att lösa ett problem. Fokus har hela den senaste veckan legat på hennes kropp.
Även en nybliven hundmamma behöver egentid och en dos vardag. Alla hundmammor. Inte bara de som är vana att vara i träning.
