Lördagen var en dag präglad av förberedelser inför "provapådagen" i räddning.
Hela familjen for till Hakungekrossen för att ställa i ordning och planera områden/stationer och för att kolla alternativa gömställen på vindstigen, beroende på rådande vind. Vilken kan skifta under dagen. Inte bara från dag till dag.
När allt sådant var avklarat, släpptes hundarna ut för litte fritt hundliv i området. Gázzi for omkring som en betydligt yngre hund och tog glädjeskutt. Det är härligt att se henne så glad! Hundarna fick kuta lite hit och dit och rätt som det var försvann Husse! Násti och Modji uppfattade detta genast och drog iväg för att leta rätt på honom. Gázzi är långsammar i både uppfattning och reaktion och blev akterseglad. Därför gömde sig Husse åter och bara för Gázzi. Det var inte lätt för Matte att få Násti och Modji att ligga kvar på kommando, när Gázzi skickades iväg på sök och alla hundarna hade lika mycket vittring. Gázzi hörde att Matte bråkade på de andra och blev osäker på om hon ändå fick dra iväg. Allt löste sig och en glad Gázzi fyndade Husse bakom ett stenblock. Hon markerade bra och fick sin belöning. Sedan for familjen hem och förberedde utrustningen för söndagen.
SÖNDAG /
PROVAPÅ - RÄDDNINGSSÖK.
En dag som randades utan skvalande regn! Helt fantastiskt!
Familjen begav sig iväg till Hakungekrossen tillsammans med långväga (Piteå) fodervärden och valpköparen J. med familj. En timme behövdes för att fixa det sista inför deltagarnas ankomst.
Klockan var inte mer än 8.30 när ett helt gäng redan väntade vid bommen för att bli insläppta. I mycket god tid innan starten, som var angiven till klockan 9.00. På grund av trafikproblem i Stockholm blev några deltagare aningen fördröjda och en akademisk kvart tillämpades. Samling skedde i den gamla kontorsbyggnaden och det visade sig att 21 hundförare skulle delas upp i fyra grupper. Därutöver medföljde ett antal supporters och extrahundar.
Denna aktivitet anordnade Husse och Matte åt Lapphundklubbens Östra distrikt. Men deltagarna kom bland annat från Piteå, Umeå, Falun, Växjö och diverse andra mer eller mindre avlägsna platser! Långt utanför distriktets gränser. Dessutom en hel bil full med folk från Sjöräddningen i Nynäshamn! Helt fantastiskt! Samt lite nervöst. Tänk om de skulle tycka att de rest så långt helt förgäves!
Alla hälsades välkomna och Husse berättade vad en räddningshundkurs innehåller, samt kravprofilen på både hund och förare. Matte berättade hur hon tänker och hur hon omsätter det i praktiken, när det gäller omhändertagandet av en valpkull under deras första åtta veckor i livet. Vad de stackars knytten måste uthärda i Mattes kök och i barnvagnen på vägarna i området.
Lite information om dagen förmedlades och sedan delades ekipagen upp i fyra grupper. Samtliga körde därefter bort i området, till den del där det finns stora sprängstenblock. För att ge en bild av vad som krävs av en räddningshund, en målbild, fick Modji och Násti visa ett litet sök efter en figurant i en hög med stora sprängstenblock. De är båda skallmarkörer. Springern Zigge fick visa samma sök men med rullmarkering. Tre hundar tacklade uppgiften lite olika, men samtliga gav sig upp i "rasmassan" och markerade figuranten. De löste alltså den givna uppgiften utan problem. De åskådande människorna och hundarna vållade dem inga problem. De jobbade och lät sig inte störas.
Grupperna begav sig sedan till sina respektive startstationer. De olika stationerna var: 1. - Hissande av hund i lyftsele, mörker, brant trappa. 2. - Hantering av hund och fyndande av figurant i en stor soptunna. 3. - Miljöbana. Efter den stationsansvarige skulle gruppen gå med sina hundar genom och över lite krånglig miljö, med lite krångliga underlag. Likt "följa John". 4. - Vindstig med fyndande av en figurant. Matte ansvarade för station 4 och såg därför inte själv vad som skedde på de övriga stationerna.
De olika grupperna roterade från station till station och ingen lunchpaus gavs. Alla fick passa på att få i sig något när de fick tillfälle. Ett sätt att inte stoppa upp aktiviteterna med segt igångsättande och ett sätt att maximalt utnyttja tiden.
För många av hundarna var situationen med arbete i vind med luftburen vittring något helt nytt. Andra hade sökt barnen i skogen eller den egna hussen eller matten. Glädjande många hade spårat med sina hundar. Figuranten var gömd bakom två små högar med kullerstenar och vinden blåste rakt mot startplatsen en bra bit bort. Förarna ombads gå mot några stora stenblock för att komma i ett bra startläge och en del hundar fick börja med att hoppa från block till block. I avsikt att få promenaden lite mer strukturerad och ge hunden en känsla av samarbete. Vinden var högst växlande under dagen! Riktningen var i stort sett densamma, men vinden kom och gick. Tilltog och avtog och till och med försvann rätt som det var! Det gav hundarna väldigt olika förutsättningar för att kunna fånga vittringen från figuranten.
Några hundar fick vittringen mer eller mindre med en gång och gick målmedvetet rakt mot gömstället. Andra fick vittringen, men visste inte vad de skulle göra med den till en början. Några fick vittringen vartefter under slalompromenaden på tvärs mot vinden och andra fick den inte alls.
De hundar som inte fick någon vittring på grund av försvunnen vind, fick sitta ner i vindriktningen och vänta på vind och vittring. Rätt som det var kom en vindil eller en vindby rent av och hunden satte upp nosen mot vinden och ett intresse väcktes! Några drog iväg rätt upp över kullerstenarna för att nå figuranten, andra löste problemet genom att gå runt högarna. En och annan behövde lite moraliskt stöd av sin förare, som då fick gå bakom och kvittra och belöna varje steg framåt. Alla hundar hittade figuranten, som hade just deras favoritbelöning i beredskap! Snyggt jobbat av både hundar och förare! Ett stort tack till Janne som tillbringade hela dagen liggande på kullerstenarna! En toppenfigge som vann hundarnas gillande!
När den sista gruppen var färdig, fick Husses och Mattes Lapskgäng komma ur bilen för en mycket kort rastning och lite fritt spring. Sedan bar det av tillbaka till dagens startpunkt och en återsamling inomhus.
Ingen hade gjort illa sig. Vare sig hund eller människa. Så skönt! Men det var ett relativt trött gäng, som nu mot slutet av eftermiddagen samlade ihop sig inför hemfärden. Det tar på krafterna att vara igång en hel dag, med tidig uppstigning för att hinna. De flesta hundarna var nog minst lika trötta. Att trötta ut en hund fysiskt är inte så lätt. En hel dag med tänkande och koncentration kan däcka den mest sprallige tonåring däremot. Lite frågor ställdes och lite mer berättades om räddninghundträning och utbildningen. Några ville ha mer information och slussades vidare, för att kanske satsa på detta med sin hund framöver. Det dröjer dock ett bra tag innan nästa kurs startar. Kurser startar inte varje år. De pågår ju bortåt två år.
Dagen föreföll ha varit till belåtenhet och i strålande sol begav sig deltagarna iväg hemåt, på resor av högst olika längd. Ett önskemål uttrycktes om en repris!
Husse och Matte tackar för visad uppskattning och önskar alla lycka till fortsättningsvis med sina hundar, med lite nya vetskaper om vad som finns i andra änden av snöret!